onsdag 12 juli 2017

Fulhetens dag

» I natt jag drömde

Jag försöker förtvivlat att skriva positiva, kreativa och glada blogginlägg. Men, varenda gång så hamnar man till slut i gnäll, klagomål och elakheter. Är det någon som har ett bra tips på hur man ska kunna undvika det hela? Visst kan man helt byta huvudämne för bloggen. Sven Tycker handlar ju främst om politik på olika sätt. Tyvärr handlar ju politik allt för ofta om att utpeka motparten som farlig och felaktig, något som man måste varna för. Oppositionen har som mål att peka på alla fel som regeringen gör medan regeringen måste berätta om vilka hemskheter som skulle hända om oppositionen fick genomföra sin politik. Jag tror faktiskt att politiker egentligen inte vill detta men att det helt enkelt är så att det är den mest effektiva metoden för att övertyga väljarna. Det är därför som populister (som Sverigedumokraterna) ofta kan lyckas bra ända tills dom får lite makt. Hur mycket än Sverigedumokraterna i dag försöker sig på att göra sig till ett "Vårdparti i mitten" så slutar det ändå till slut i att allt är "invandrarnas fel". Dom glömmer att berätta att olika invandrargrupper är kraftigt överrepresenterade inom vården. Allt från läkare till städningen. Utan invandringen hade sjukvården haft ännu större problem

Vi ska alltså försöka se positivt på vår omgivning. Tänk på att svensk politik faktiskt egentligen är positiv och "ren" jämfört med andra länder. Ta USA som ju är vår verkliga "storebror". Avslöjandena på Donald Trumps kampanjs kontakter med Ryssland i tron att man skulle få fram graverande uppgifter om Hillary Clinton beskrivs ju från Donald Trump-kampanjen som ett naturligt inslag i amerikansk politik. Den typen av aktiviteter är INTE normalt beteende i Sverige! Kanske är det så att svensk politik kanske är osedvanligt "positiv"?

I HD läser jag att brottsligheten minskar. Färre våldsbrott. Färre inbrott. Kan man få se ett leende på läpparna hos läsarna?

Från början hade jag i dag tänkt fortsätta klaga på Svenska Dagbladets hyllningar av Anna Kinberg Batra. I dag lyckades t.ex. Claes Arvidsson få det till att: "Bra att M inte längre är särintresse om försvar". Uppriktigt sagt så fick jag av texten inte riktigt ihop hur han kunde få fram den rubriken. Fast det beror kanske på mig. Hur som helst hade jag tänkt bygga dagens blogg på den ledaren och det militära ekonomiska slukhålet. Men, så spelade jag Cornelis Vreeswijks "I natt jag drömde" med kära gamla Hep Stars. Jag blev omedelbart mycket gladare:

Hjärtan
I natt jag drömde, något som jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord, och alla krig var slut.

Jag drömde om en jätte sal, där stadsmän satt i rad
Så skrev de på ett konvolut, och reste sig och sa:

"Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär.
Och ingen känner längre till, det ordet militär"

På gatorna gick folk omkring och drog från krog till krog.
Och alla drack varandra till, och dansade och log.

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut.

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut!

Visst blir man glad! Istället för dagens upprustning där allt skylls på motparten (från båda sidor). Där så många har så mycket att tjäna på fortsatt upprustning. Vi måste ha en stor militärövning för att markera för motparten som naturligtvis måste ha en stor militärövning för att markera. Osv osv.

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut.

xxxxx

Inga kommentarer: