Om egoism, girighet och feghet

Om egoismen i vårt samhälle: Jobbskatteavdraget (dvs straffbeskattningen av gamla, sjuka och arbetslösa) är väl ett ytterst tydligt exempel på hur egoismen härskar i vårt samhälle. Genom att sänka skatten för de som har förmånen av att kunna få arbeta (men inte för de som inte får arbeta pga t.ex. sin ålder, sjukdom eller arbetslöshet) så vädjar Egoismens företrädare (läs Moderater och resten av Högerblocket) till just egoismen. "Vi" som är privilegierade får ju slantar, så då är det ju bra. Att det drabbar de som inte är lika privilegierade struntar väl "vi" i. "Vi" tjänar ju på det, och det är det viktiga. På min Startsida på nätet pågår just nu en omröstning i ämnet. Frågan som ställs är: - "Tycker du det är rätt att de som arbetar har lägre skatt än andra (jobbskatteavdrag)? Och just nu tycker 47% mot 39% att det är rätt bland de som har jobb medan 66% mot 16% tycker att det är fel bland de som inte har jobb. Tyvärr verkar det som om det största oppositionspartiet "svalt" alla Jobbskatteavdragen trots motstånd när dom infördes. Men fegheten styr uppenbarligen och det verkar inte finns något mod att lova förändringar. För en tid sedan skrev jag till det Socialdemokratiska partiet och undrade vad planerna var. Och jag fick svar i veckan. Ett svar som helt handlade om "pensionsskatten". Dvs det faktum att den som är pensionär straffbeskattas till viss del. Och detta ska på sikt avskaffas lovar man. Men i svaret nämns inte med ett ord straffbeskattningen av sjuka och arbetslösa som ju är ännu större. Och detta kan alltså inte tolkas på annat sätt att högervridningen av det Socialdemokratiska partiet nu nått så långt att det är Egoismen som härskar även här. Och jag fick detta ytterligare bekräftat när jag under natten såg en repris av senaste Debatt på SVT (jag har jobbat hela natten och har då periodvis tid för TV-tittande). Och där poppade högersossen Vidar Andersson upp. Och det han hade att säga handlade inte mycket om socialdemokratisk ideologi utan nästan uteslutande om Socialdemokratins anpassning till högerpolitiken - som något positivt. Men från den mannen är ju inte heller något annat att vänta!

Om att inte ta saker på allvar: Den 25 december fick jag ett mejl skickat till mig från en e-postadress som formellt ledde till en elev på Danderyds Gymnasieskola. Texten var obscene och snuskig och lämpar sig inte i tryck. Hur som helst så skickade jag någon dag senare ett mejl till Danderyds Gymnasieskola med en undran om adressen var korrekt och om det var acceptabelt för skolans elever att skicka den typen av post från skolans e-post. Jag fick inget svar! Ungefär en månad senare skickade jag ett nytt mejl och undrade hur jag skulle tolka avsaknaden av svar. Som att man inte tog det på allvar eller som att det var acceptabelt bland skolans elever? Strax efter kom ett svar från Gymnasiechefen som bad om ursäkt för dröjsmålet och att man skulle utreda det hela och sedan hoppades man återkomma. Snart två månader senare har jag inget hört, och drar därför slutsatsen att denna typ av mejl och umgängesspråk är fullt acceptabelt i det fina Danderyd. I varje fall när elever i den fina skolan kontaktar vänsterpöbel som tycker annorlunda. Jag ska dock göra ett medgivande. Mitt förtroende för fina Danderyd var inte bättre än så!

Om Calle Bildts nazikärlek: Och när vi ändå är inne på officiella svar på mejl, eller snarare uteblivna officiella svar. Med tanke på alla mer eller mindre genomtänkta åsikter och synpunkter som Sveriges Utrikesminister Carl Bildt framför i sitt Twittrande och Bloggande så har jag skrivit till både Utrikesdepartementet och Regeringskansliet och undrat ifall de åsikter som Carl Bildt framför på sin Twitter och Blogg är att se som Sveriges officiella utrikespolitik eller bara ska ses som Carl Bildts personliga åsikter. Men det verkar vara en kontroversiell fråga, för jag får inget svar. Och då kan jag inte göra någon annan reflektion än att Calle Str... f'låt Bildts syn på det Ukrainska nazistpartiet Svoboda (som ju utgör den del av den provisoriska regering som Carl Bildt hyllar) också är Sveriges Regerings officiella syn på nazister: - "Det är demokrater, europeiska demokrater som arbetar för värderingar som är våra och förtjänar vårt starka stöd". Det är tråkigt att det är så, men ganska talande.

Bankernas girighet: Och apropå Egoismen och girigheten så kan väl inte de svenska Affärsbankernas girighet placeras in under någon annan flik än den där det står att det är fritt fram för den som kan tillgodogöra sig att också roffa åt sig.

Vem tjänar på vårt pensionssparande: Och under fliken "girighet" och "rofferi" kan vi väl också placera in sanningen om vårt pensionssparande. Är det någon som tror att vårt PPM-sparande finns till för att garantera en bra pension? Känn dig då lurad! Vårt påtvingade PPM-sparande finns till för att skapa en ny affärsmarknad för giriga slipsnissar. Den eminenta Dagens ETC granskade i torsdags våra pensioner. Och visar med tydlighet att hur mycket politiker och slipsnissar än försöker lura i oss att vi ska spara individuellt till vår pension så kommer vi aldrig ifrån det faktum att det är, och kommer att bli för all framtid att bli, så att det är de som arbetar som måste skapa resurser till pensionen för de som har arbetat färdigt. Det införda PPM-systemet finns till för att skapa en marknad för slipsnissar, giriga banker och andra liknande grupper att tjäna mer pengar på oss andra. 1999, som var sista året helt utan påtvingat PPM-sparande, så utgjorde pensionssystemets förvaltningskostnader 0,55% (765 miljoner kronor) av de totala pensionsutbetalningarna. 2006, när PPM är färdiginfört, hade förvaltningskostnaderna ökat till 3.850 miljoner kronor eller 2,18% av pensionsutbetalningarna. Dvs en fyrdubbling av andelen. Känn dig lurad!