Om privatiseringens himmelrike

I Expressen kan vi läsa mer om privatiseringarnas konsekvenser. I Mazar-i-Sharif i Afghanistan där de svenska trupperna är förlagda lades ansvaret efter anbudsförfarande för köket nyligen ut på det schweiziska företaget Supreme. Resultatet blev att man inte ville ha lokal afghansk personal utan istället fick ett bemanningsföretag rekrytera personal från Indien och Nepal. Personal som tvingades "köpa" jobbet för så mycket som upp till 8 månadslöner. Och sedan jobba under slavliknande förhållanden. Till och med den militära personalen reagerade till slut. Vi älskar privatisering av offentlig service, För det är väl offentlig service att ge militären mat?

Andra som älskar privatiseringar är de tre ordförandena för Folkpartiets, Centerns och Kristdemokraternas kvinnoförbund. De tre, Bonnie Bernström, Gunilla Hjelm och Maria Fälth, skriver på dagens DN Debatt och argumenterar mot att använda sig av kvotering för att få upp antalet kvinnor i näringslivets ledning. Och det är möjligt att dom har rätt i sakfrågan - men jag är tveksam. Ett beslut om kvotering kanske inte är nödvändigt, men ett hot om kvotering har visat sig fungera utmärkt. Under den tidigare Socialdemokratiska regeringen fanns ett uppenbart hot om att det skulle lagstadgas om kvotering, och resultatet var att kvinnoandelen ökade. Efter att Högeralliansen tog över och hotet togs bort sjönk andelen kvinnor igen. De tre kvinnoförbundsordförandena på högerkanten har några andra förslag. Ett av dom är tvångsprivatisering. Den s.k. LOV (Lagen om Valfrihetssystem) ska införas obligatoriskt i alla kommuner. Det skulle innebära att kommunerna skulle tvingas att privatisera verksamheter om privata företag vill ta över en kommunal verksamhet och lämnar ett lägre anbud än vad det kostar kommunen. Att hela lagen innebär merkostnader för kommunerna har ingen betydelse. Det man vinner på gungorna förlorar man på karusellen kan man uttrycka det som. Men riskkapitalisterna på Jersey blir ju i varje fall glada.

Nyvalda Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt har stigit ytterligare ett pinnhål i min uppskattning sedan jag läst hans uttalande om "Att bo i Stockholm ett straff". Tänk vad några enstaka ord kan glädja ett "stockholmshatare" som eder bloggare.

Sedan läser vi om den republikanska politikern Tim Donnelly i USA. Tim är en av de livliga förespråkarna för amerikaners rätt att springa omkring med laddade vapen. Nyligen fastnade han i säkerhetskontrollen på Ontarios flygplats öster om Los Angeles. Han hade "glömt" att han hade en laddad revolver i handbagaget. Och det är klart, det kan inte vara lätt att veta vad man bör omkring på. Pennor, anteckningspapper, ett paket plåster, några huvudvärkspiller, en nagelsax och en laddad revolver. Det har väl alla i väskan när dom är ute och reser. Förresten trodde jag att Ontario låg i Canada, men jag kan väl ha fel.

Under 2011 dog minst 19 hästar under eller i samband med trav- eller galopptävlingar i Sverige. Året innan var det 15 och 2009 var det 9 hästar. Kan ni tänka er rubrikerna i sportpressen ifall 19 idrottare dött under tävlandet under året? Och allt detta sker främst för att tillfredsställa spelindustrin. Utan alla miljarder som det spelas på hästar för så hade trav- och galoppverksamheten varit märkbart mindre. Och kanske hade färre hästar dött för att tillfredsställa spelgalningen i oss. För jag är helt övertygad om att de som sysslar med hästsport för att dom älskar hästar, dom hade inte accepterat dessa siffror.