Vi lever just nu i ett samhälle där de styrande har som mål att öka klyftorna. Man använder de vackra orden "det ska löna sig att arbeta". Men detta är exakt samma sak som att "det ska straffa sig att bli sjuk, vara handikappad, bli gammal eller förlora sitt jobb". Den styrande Högeralliansen har genom olika åtgärder arbetat aktivt för att den som redan tidigare har lägre inkomster än andra pga just sjukdomar, handikapp, ålder eller arbetslöshet ska få en ännu större klyfta till de som har förmånen av att ha att bra jobb. Filosofin bakom detta är tron att den som inte arbetar har valt detta. Genom att öka klyftan upp till de som jobbar ska de lata ta sig i kragen och börja jobba. Med högerordval, dom ska få incitament att börja jobba. Det tydligaste medlet för detta är det s.k. Jobbskatteavdraget. Dvs den skattereform som gör att den som blivit sjuk, är handikappad, är gammal eller förlorat sitt jobb straffbeskattas genom att få betala högre skatt på sin redan tidigare lägre inkomst än den som har förmånen av att vara ung, frisk och har fått ett jobb. Den förändrade fastighetsbeskattningen är en annan reform med syfte att öka klyftorna. De som bor i stora, dyra villor (oftast i storstäderna) har fått kraftiga skattesänkningar. De som bor i små och billiga hus (främst på landsbygden) har inte fått ett öre i skattesänkning utan kanske till och med fått höjd skatt på boendet. Inte heller den som hyr sin bostad har fått något. De uteblivna skatteinkomsterna har sedan använts för att minska samhällets service (som ju i större utsträckning utnyttjas av de svagare). T.ex. minskar stadigt antalet sjukhussängar i Sverige. Och antalet platser på svenska sjukhus är i dag bland de allra lägsta i hela Europa. Andra metoder har varit att slänga ut sjuka från sjukförsäkringen och istället kalla dom arbetslösa (jag höll på att skriva arbetsslöa). Att dom nästan alla är för sjuka för att kunna utföra någon form av normalt arbete har ingen betydelse. I Högeralliansens syn på mänskligheten ingår att den som är sjuk i själva verket är lat, och med en spark i häcken så kommer han (eller oftast hon) att ta sig i kragen och börja jobba. Höjda avgifter till A-kassan är ännu en annan metod som använts för att medvetet öka klyftorna. De differentierade avgifterna som innebär att avgiften är mycket högre inom yrkesområden med hög arbetslöshet har som syfte att pressa ner lönerna inom dessa områden. Teorin är att det är för höga löner som gör att arbetslösheten är hög. Får man betala en hög avgift kommer man att acceptera lägre löner för att få ner arbetslösheten, dvs avgiften. Och det är just inom områden med redan låga löner som arbetslösheten är hög. Syftet är alltså att öka klyftan i lönerna. Ett annat uttryck för detta är talet om att det måste löna sig att utbilda sig. Dvs högutbildade med redan höga löner måste få ännu högre löner så att det verkligen lönar sig att skaffa en utbildning. Den som har ett lågavlönat jobb däremot ska helst få lägre lön som vi sett i mitt tidigare resonemang.
Kort sagt, Högeralliansens politik har som syfte att öka klyftorna i samhället. Bland annat genom att låta högavlönade få ännu högre inkomster medan lågavlönade ska få sina inkomster begränsade. Även skattesystemet utformas för att gynna denna filosofi. Allra längst ner på skalan ska de som är sjuka, handikappade, arbetslösa och gamla finnas.
De grupper som sedan helt slås ut ska tydligen räddas genom välgörenhet. Bland förslag från Högeralliansen finns ju också skatteavdrag för gåvor och välgörenhet. Dvs den förmögna som skänker pengar till välgörenhet ska bara behöva stå för halva den gåvan själv. Resten av gåvan får resten av skattebetalarna stå för, och då främst de svaga, de som är sjuka, handikappade, arbetslösa eller gamla eftersom dessa betalar en större andel av sin inkomst i skatt än den priviligierade och starke.
En av Högeralliansens förebilder är uppenbarligen den gamla biskopen i Toulouse som yttrade följande visa ord: -
"...olikheten i villkor ingår i den gudomliga vishetens bud, denna vishet som genom de fattigas lidanden velat ge de rika tillfällen till de mest generösa offer och genom de rikas välgärningar velat skänka de fattiga ett mäktigt motiv till tacksamhet och kärlek." Dvs klyftorna är till glädje både för fattig och rik. Den rika kan känna sig god genom att skänka till välgörenhet och den fattige kan glädja sig åt att lära sig vara tacksam för dessa gåvor.
Och i dagens
Aftonbladet
kan vi läsa om en av de många som straffats av Socialutförsäkringsminister Cristina "en tredagars släng av utbrändhet" Husmark Pehrsson (m). Catrine är (enligt Försäkringskassan) för frisk för att ha fortsatt rätt till Sjukersättning. Men, hon är (enligt Arbetsförmedlingen) för sjuk för att kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. Resultatet blir att hon står utan någon ersättning alls. Och hon kan inte heller sjukanmäla sig på nytt eftersom Försäkringskassan har sänkt hennes inkomst till Noll. Hon kan alltså inte få sjukpenning. Hon är en av "verklighetens folk" som enligt Socialutförsäkringsministern i varje fall inte "känner sig tvingad" till något. Det är bara att fortsätta leva utan inkomst eller ta sig i kragen och börja jobba. Fast jag blir faktiskt positivt överraskad av Försäkringskassans kommentar. Svante Borg på FK säger: -
"Vi vet att det kan bli så här för några och det är illa." och berättar också: -
"Den diskussionen har vi haft med lagstiftaren, men jag kan inte säga på rak arm att vi har en lösning på gång". "Lagstiftaren" som är informerad är alltså Socialutförsäkringsministern. Men hon skiter tydligen i "verklighetens folk som drabbas av hennes utstuderade ättestupapolitik.
Och nu undrar jag om jag kommer att bli stämd av Kristdemokraterna. Dom har nämligen varumärkesregistrerat uttrycket "Verklighetens folk". Så jag får väl kalla det "overklighetens folk" - det låter ju helt overkligt att medborgare i vårt välfärdssamhälle ska drabbas på detta sättet. Men så går det med moderaten Husmark Pehrsson vid rodret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar