Jag har varit inne på det här ämnet förut här på Sven Tycker. Det är något speciellt med moderater och deras förmåga att gynna sig själva och närstående utan att skämmas eller ens begripa att det är något fel.
Ulf Kristerssons skandaler hopar sig. Hade han representerat ett annat parti hade han åkt ut genom bakdörren för länge sedan. Jag brukar länka till det mycket komiska klippet när SVT:s reporter vill fråga socialborgarrådet i Stockholm (som han var på den tiden) hur det gick till när han fick en attraktiv lägenhet av Stiftelsen Ersta Diakoni som enligt stadgarna var ägnad för kvinnor med särskilda behov. Och man kan säga mycket om Ulf Kristersson men han är ingen kvinna även om han kanske var i stort behov av en lägenhet... Ulf Kristersson flyr.
Att vara vän med en ledande moderat kan vara lönsamt. Ulf Kristerssons företrädare som M-ledare Anna Kinberg Batras utnämningspolicy kostade henne till slut jobbet som landshövding. Ni vet hon med - "Stochholmare är smartare än lantisar!" Ulf Kristerssons egen utnämning av kompisen Henrik Landerholm till Nationell säkerhetsrådgivare är en skandal som fortfarande är under utredning. Där frågan om hur det gick till och varför handlingar gömts undan inte är löst än.
Senast är frågetecknen till varför Ulf Kristersson inte begrep att han var jävig när regeringen beslutade att mer än fördubbla bidragen till organisationen Teach for Sweden samtidigt som anslag till olika andra organisationer dras in eller skärs ner med täljknivar av regeringen på löpande band. I Teach for Swedens styrelse sitter Uffes svägerska! Marita Bildt är syster till Birgitta Ed. Känner ni igen efternamnet Bildt? Helt rätt, hon är gift med Carl Bildts bror... För en politiker ska det sitta i ryggmärgen att inte ens RISKERA att bli misstänkt för jäv. Han skulle alltså ha begripit när beslutet skulle fattats att han omedelbart skulle lämnat rummet. Lika snabbt som han lämnade rummet när SVT:s reporter ville fråga om hans bostadsaffärer.
Visst är det fascinerande?
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
» Jag är trött.
Jag skriver ner det här liggande i soffan. Trött! Lägg till rejält snuvig och nyser och snyter mig hela tiden. Men jag är trött.
Idag har jag sprungit mitt 44:e Springtimelopp i Helsingborg. Loppet (som är ett stadslopp inne i Helsingborg) började arrangeras för 45 år sedan men med ett uppehåll Covid-året. Jag har alltså sprungit samtliga lopp. Och milen i Helsingborg blir faktiskt jobbigare för varje år. Åldern tar ut sin rätt!
Men än så länge ger jag mig inte. Vi är en handfull som sprungit alla åren, varav vi är två som håller fast vid milen medan några tvingats låta åldern ta ut sin rätt och nöjer sig med en kortare runda på 5 kilometer.
Att springa i Helsingborg innebär att man får vara beredd på backar. Man ska upp för Landborgen! Backen upp genom Pålsjö skog är tung, men det är faktiskt jobbigare med ett par senare men kortare backar...
En snittid under 7:30 per kilometer är trots allt godkänt för en 73-årig gubbe. Jag tog mig runt de 10 km springande hela tiden. Fast det ska medges att hade det varit en gångtävling hade jag nog inte blivit diskad i uppförsbackarna. Vi får se om det blir 45-års jubileum i maj nästa år?
Bilden stulen från Helsingborgs Dagblads bevakning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar