Vill dom oss väl?

» Säkerhetsfunderingar

I dag inleds Militärlobbyns högtidsstund när det som kallas Folk och Försvar håller sin årliga konferens i Sälen. Inför denna högtidsstund för militärlobby och militärälskare brukar militärlobbyn dra på extra i media. Så kräver i dag t.ex. Jonas Gummesson att Stefan Löfven ska göra klart för svenska folket att ett ryskt överraskningsanfall mot Sverige kan komma vilken dag som helst. Vi har under de senaste veckorna blivit översköljda med debattartiklar och nyhetsartiklar som alla beskriver det omedelbara hotet mot det svenska territoriet. Skräckskildringar som alla utmynnar i slutsatsen att Sverige måste kraftigt rusta upp militären och omedelbart söka medlemskap i NATO. Det förekommer just nu mer eller mindre någon form av överbudspolitik där våra partier slåss om vem som kan bjuda högst. Dock har jag inte sett någon samtidigt skriva hur det ska betalas!

Jag har inte heller sett någon form av beskrivning av varför Ryssland skulle vilja riskera en någorlunda fred genom att attackera Sverige. Vid en eskalerad konflikt i Europa kan det finnas ett intresse för Ryssland att säkra kontrollen av Östersjön för att förhindra att NATO tar den kontrollen. Det ryska intresset finns alltså där uteslutande pga att man i Moskva kan göra den bedömningen att om NATO får kontroll över Östersjön får Ryssland svårt att försvara sig. Det vill säga, det är hotet från NATO som eventuellt kan skapa en sådan aktivitet. Men det är inte detta som är ett inledande skede.

Den risk som finns för en konflikt i närområdet handlar istället om situationen för alla de ryssar som lever som statslösa i de Baltiska staterna (som alla är NATO-medlemmar). I dessa stater har NATO kraftigt ökat sina styrkor. Något som Ryssland ser som ett hot mot rysk säkerhet. Situationen för ryssarna i Baltikum kan utnyttjas av Ryssland för att skapa en utökad konflikt. Det var detta som hände i Ukraina. Där områden (som Krim) där en majoritet av innevånarna var ryssar som efter Ukrainas förändrade politik riskerade att förlora det ryska inflytandet. Ryssland har ett intresse av att bevara det ryska inflytandet i de forna Sovjetrepublikerna. Men att försöka inbilla människor att Ryssland aspirerar på något annat är rent ut sagt skitsnack. Rysk militär kapacitet är helt enkelt inte av den digniteten, om dom nu skulle ha haft den typen av ambitioner. Även om vi av militärlobbyn hotas med att Ryssland riskerar att anfalla vilken dag som helst och att den ryska militären upprustas på ett oroväckande sätt.

Verkligheten är tyvärr den att militären runt om i hela världen rustas upp. Men den ryska militären är inte den jätte som militärlobbyn gör gällande. USA står för mer än en tredjedel av världens totala militära rustning. Kina, Ryssland, Saudiarabien, Indien, Frankrike, Storbritannien, Japan, Tyskland och Sydkorea står tillsammans för en tredjedel medan resten av världen står för den resterande tredjedelen. Ryssland kommer alltså inte ens på andra plats. Ryssland har helt enkelt inte de militära musklerna eller de ekonomiska resurserna att skapa dessa militära muskler för att utgöra ett hot. De som hävdar detta gör det bara för att få mer pengar till generalerna för att leka med och för att avskaffa den svenska Alliansfriheten och istället tvinga in Sverige i den amerikanska militäralliansen NATO.

Vad alla dessa NATO-förespråkare mycket noga låter bli att berätta är att ett medlemskap i NATO inte bara innebär att övriga NATO-medlemmar förbinder sig att militärt stödja Sverige om vi hamnar i militär konflikt. Det handlar också om att Sverige som medlemmar förbinder sig att militärt hjälpa övriga NATO-medlemmar om dom hamnar i militär konflikt. Vi förbinder oss alltså att militärt stötta ett Turkiet styrt av en allt mer diktatorisk Erdogan, som i dagarna hotat med att militärt angripa kurdiska fästen i Syrien. Det är just kurdiska styrkor som står för en mycket stor del av bekämpandet av IS. Men NATO-medlemmen Turkiet är sedan lång tid livrädda för en Kurdisk stat som ju också skulle omfatta delar av Turkiet där en majoritet är kurder. Vi skulle också förbinda oss att militärt hjälpa ett allt mer fascistiskt Ungern. Vi kan fortsätta uppräkningen med flera ytterst tvivelaktiga NATO-medlemmar i forna Östeuropa. För att inte tala om att vi ju faktiskt också förbinder oss att militärt stödja ett USA som i dag styrs av en mentalt handikappad skrytmåns.

I dagarna har det också diskuterats vilka konsekvenser som ett svenskt ratificerande av FN:s avtal om förbud för kärnvapen får. NATO och USA har ju hotat (fast militärlobbyn använder inte ordet "hota" utan "informera") med att om Sverige förbjuder kärnvapen så vill inte NATO ha med Sverige att göra. Det handlar ju om att ifall det uppstår en militär konflikt i området så vill NATO (dvs USA först och främst) placera kärnvapen i Sverige för att härifrån kunna attackera Ryssland. Det är alltså ganska självklart att Sverige ska förbjuda kärnvapen.

En helt annan fråga är vår beredskap för olika former av IT-krigföring. Detta hot är verkligt. Det är inte JAS-plan, luftvärn, stridsvagnar, ubåtar och sådant vi behöver. Det är ett säkerhetstänk, en beredskap och en rejäl misstänksamhet mot vad som sker i den digitala världen. Allt ifrån falska nyheter till dataattacker mot känsliga installationer och så vidare. HÄR måste vi satsa mycket mer och bygga upp ett kunnande och beredskap. Inte med fler stridsflygplan, soldater och stridsvagnar. Hoten inom detta område kommer inte bara från Ryssland!

Håll Sverige utanför NATO - för vår egen säkerhets skull.
Öka vår beredskap mot IT-attacker - för vår egen säkerhets skull.