Bloggtankar

» Vår värld och deras värld

Att skriva en blogg handlar inte bara om att sätta sig framför datorn (eller vad man nu använder) och skriva. I varje fall för mig handlar det också om att i ett planeringsskede fundera över vilket ämne jag ska skriva om. Vissa dagar är det ganska självklart. Andra dagar handlar det om att fundera en hel del innan man kan bestämma sig. Kanske har jag flera olika uppslag så jag måste bestämma mig. Det innebär då ofta att jag sparar ratade förslag till en annan dag. Efter en tid finns det en uppsjö av inaktuella uppslag som jag tvingas städa undan ur "registret". Vissa dagar kan det vara svårt att komma på något bra att skriva om. Den här bloggen är ju daglig, så det SKA presteras något varje dag. Då får jag ta till någon form av reservutväg. Vanligast är dock att det finns för många lämpliga ämnen och att det är svårt att välja. Vissa dagar innebär det att det blir flera olika ämnen. Ibland i form av i princip flera blogginlägg. Ibland i form av ett antal olika kortfattade tyckerier.

I dag tänkte jag först tycka till lite mer om Anders Borg och hur vi behandlar människor olika. Svenska Dagbladet har i dag en lång artikel om Anders Borgs uppgång och fall. Jag konstaterade dock till slut att man kanske inte ska sparka mer på den som redan ligger. Vad det handlar om är ju det faktum att där spriten går in så går vettet ut. Men det är faktiskt ingen ursäkt att uppföra sig illa att man druckit sig redlös. På nätet har jag sett flera hänvisningar till en tidningsrubrik där Anders Borg påpekat att man ska jobba och inte supa som argument för att han 2010 vill höja alkoholskatten. Om man nu ska vara elak så tycker han kanske annorlunda när någon annan bjuder på gratis alkohol. Men, som sagt, man ska inte sparka på den som redan ligger. Anders har haft det dåliga omdömet att dricka för mycket, gjort bort sig och får nu betala detta. Tjänar man mycket så kostar det också mycket att förlora inkomsterna. Men, det är inte synd om Anders Borg. Han har sig själv att skylla helt enkelt!

Till slut valde jag istället att använda en artikel i Dagens Industri som inspiration, dom har granskat våra Riksdagsledamöters aktieinnehav. Efter att ha läst artikeln kan jag klart se att tidningen tycker att det är på tok för få riksdagsledamöter som har pengar över till att lägga på börsen. Man verkar nästan upprörda över att "bara" 9 av 83 moderater, 9 av 113 socialdemokrater, 4 av 47 sverigedumokrater, 4 av 22 centerpartister, 3 av 19 liberaler, 2 av 25 miljöpartister, 1 av 16 kristdemokrater och inte en enda av de 21 vänsterpartisterna har redovisat en aktieportfölj. Min första tanke var att jag blev förvånad över att så få hade en aktieportfölj. Jag hade ju med min egen aktieportfölj "bättrat" på de vänsterpartistiska siffrorna rejält. Jag har dessutom funderat på att utöka min portfölj. Min aktieportfölj innehåller nämligen 12 B-aktier i Husqvarna AB till i dag ett värde av 964 kronor. Jag funderar som sagt på att köpa ett par till aktier. Men ska nog först köpa en ny gräsklippare. Inför nästa säsong får nog min handjagare bytas ut mot en ny Husqvarna 54 handjagare.

Fast när jag läst färdigt artikeln så visar det sig att för att man ska räknas som aktiesparare i DI:s kartläggning så ska aktieinnehavet ligga på över 88.600 kronor. Så för att jag skulle ha kommit med på listan så hade jag fått köpa drygt 1100 ytterligare aktier i Husqvarna till mina nuvarande 12. Jag tror nog att det verkar som om det trots allt handlar om att vi lever i olika världar. Vilket är då bra, att våra folkvalda representanter lever i samma samhälle som sina väljare eller att dom lever ett helt annat liv utan kontakt med den verklighet som alla vi andra lever i? Jag skulle vilja säga att det är en fråga som vi borde fundera mer på!

Hur som helst så verkar det som om centerpartisten Eskil Erlandsson är Riksdagen ledande börshaj. Hans börsförmögenhet ligger på ungefär 8 miljoner kronor. När börsnissar som Eskil Erlandsson ska fatta beslut i Riksdagen så kan man ju undra över hur mycket han funderar över hur de beslut han fattar drabbar hans egen mångmiljonförmögenhet? Kommer han att driva en politik som kanske gynnar "vanligt folk" men kan riskera drabba hans egen förmögenhet? En intressant samvetsfråga. Kan vi lita på våra folkvaldas moral? Hur mycket styr deras personliga intressen deras ideologi?