Om demokrati och annat

» Moderat partidemokrati

I en mycket plötslig debattartikel i Dagens Industri i onsdags berättade de båda moderaterna Ulf Kristersson och Jessica Rosencrantz att Moderaterna inte längre stödjer byggandet av Höghastighetsbanor i Sverige. Detta var uppenbarligen ett mycket plötsligt beslut som fattats av en mycket begränsad skara i moderaternas innersta ledning. Många moderata kommunpolitiker från de kommuner som var berörda av bygget satte nog morgonkaffet i vrångstrupen när dom läste debattartikeln i Dagens Industri där Ulf och Jessica offentliggjorde vad dom bestämt skulle vara Moderaternas nya politik. Uppenbarligen är det så att den ändrade synen på byggandet av Höghastighetsbanor Stockholm - Göteborg / Malmö inte hade diskuterats i partistyrelsen eller riksdagsgruppen eller liknande beslutande organ. Beslutat hade fattats av en liten grupp i partitoppen. Många lokala moderatpolitiker blev som sagt tagna på sängen och är tydligen djupt besvikna. Det här beslutet kommer nog att diskuteras en hel del på interna partimöten inom Moderaterna.

Motivet bakom Moderaternas helomvändning är att man oroas över att pengarna inte ska räcka till och att det ska gå ut över underhåll och upprustning av det befintliga järnvägsnätet. Detta är farhågor som även jag har haft. Men, jag har allt mer börjat luta åt den motsatta synen. För att alla tåg som behöver köras ska få plats så MÅSTE vi göra stora investeringar i en utökning av kapaciteten av järnvägsnätet. Dvs antingen en ny höghastighetsbana som också ger en god järnvägssatsning till nya städer, eller också en rejäl utbyggnad av kapaciteten i det befintliga nätet. Skillnaden i kostnad är stor, men inte så jättestor. Däremot skulle att lägga till mer pengar ge en mycket större utdelning. Det parti som nu plötsligt säger Nej till Höghastighetstågen är samma parti som slagits med näbbar och klor för att i Stockholm bygga 2 mil motorväg för mer än 30 miljarder kronor. Höghastighetsbanan kostar visserligen kanske 10 gånger så mycket, men ger alltså järnväg från Stockholm - Malmö och Stockholm - Göteborg. Jämförelsen är spännande. En annan jämförelse är Hallandsåstunneln, som kostade 12 miljarder.

» Kanske ligger det något i Jan Björklunds tankar

Folkpa... f'låt Liberalernas ledare Jan Björklund tycker uppenbarligen att det varit tyst om honom länge. Ett felaktigt avgångsrykte, som tydligen byggde på tekniska problem i Riksdagshuset datorer (!?!), gav honom lite publicitet. Men, uppenbarligen tyckte han inte att detta räckte. Alltså gick Jan Björklund i dagarna ut med förslaget att partierna måste förbereda sig för att det kanske skulle bli tvunget med en stor koalition mellan de fyra Högerallianspartierna och Socialdemokraterna eller Socialdemokraterna + Moderaterna efter nästa val. En tanke som uppenbarligen fick hans borgerliga partiledarkollegor i M, C och Kd att gnugga sig en extra gång i ögonen för att vara säkra på att dom var vakna och inte drömde. Egentligen har väl alla dom andra partierna helt avfärdat tankarna med undantag för Socialdemokraterna som i varje fall inte helt avfärdade tankarna utan menar att det kanske är en tänkbar lösning beroende på utfallet av valet.

Visst är det för tidigt i dag att resonera om hur en regering ska se ut efter nästa val. Men, väljarna har faktiskt också rätt att få veta hur partierna resonerar om läget efter valet inte skapar en självklar regeringslösning. För främst borgerliga väljare har det ju faktiskt stor betydelse att veta hur deras partier ställer sig till eventuellt samarbete med Sverigedumokraterna efter valet. Skulle de Rödgröna få majoritet i Riksdagen är utseendet på regeringen ganska självklar. Skulle de fyra borgerliga partierna få majoritet är också utseendet ganska självklart. Men detta är resultat som inte ser så sannolika ut. Hur ska de borgerliga partierna resonera om de Rödgröna blir större än de borgerliga, men utan majoritet (det vill säga som nu)? Hur tänker de borgerliga resonera om dom blir större än de Rödgröna, men inte med egen majoritet? Tänker man göra sig beroende av Sverigedumokraterna? Om de Rödgröna är störst men utan majoritet, kommer man att med hjälp av Sverigedumokraterna fälla en sådan regering? Jag tror att många borgerliga väljare vill veta hur tankarna går inom de fyra partierna. Centern och Folkpartiet har klart deklarerat att SD ska hållas på armlängds avstånd. Men både Anna Kinberg Batra och Ebba Busch Thor vacklar när dom pressas. Stora grupper av deras väljare gör sig gärna beroende av SD. Men hur tänker ledningen? Jag tror att väljarna vill veta innan dom lägger sin röst.

Hur som helst så måste vi veta valresultatet innan vi kan avfärda många lösningar. Åker Kristdemokraterna ut? Åker kanske till och med Miljöpartiet ut? Lyckas Feministiskt Initiativ ta sig in? Jag tror att vi ska vänta tills valresultatet är klart innan vi avfärdar många lösningar. Ingen vill ha en blocköverskridande lösning, men kanske är detta den minst dåliga lösningen beroende på valresultatet. Kanske är detta mindre dåligt än att ge inflytande till populistiska rasister och halvnassar i Sverigedumokraterna!

» 4 miljoner människor är förbannade

I dagens Svenska Dagbladet skriver Pernilla Ström om den absurda situationen där en evighetslång passfrihet mellan Skåne och Danmark nu har avskaffats. Under rubriken: "Nu behöver vi hjälp av stockholmarna" försöker hon få stockholmarna att förstå det absurda i att pendlare mellan Malmö - København helt plötsligt fått restiden mer än fördubblad och mycket komplicerad. Hon gör en jämförelse med situationen i Stockholm när Södetäljebron under en period var stängd efter en olycka. Även Skånes nya landshövding har tagit strid mot den absurda situationen. Vad uppenbarligen inte många stockholmare inser är att ungefär en fjärdedel av hela Skandinaviens BNP produceras i København / Skåne regionen eller som det också kallas Øresundsregionen. En region som alltså helt plötsligt kapats på mitten. Tusentals människor i Skåne som pendlat till jobb i Danmark, eller danskar som pendlat till jobb i Skåne har tvingats säga upp sig. Dagligen fastnar svenskar i Danmark eftersom dom vägras gå på färjorna i Helsingør eller åka med tågen över bron København-Malmö eftersom dom glömt sitt pass eller missförstått reglerna. Situationen med återinförda tull- och passkontroller är absurd. Kanske skulle stockholmare börja fundera på hur dom skulle reagerat om man delat Stockholm i två halvor och infört pass- och tullkontroll i mitten. Skåne/Sjælland är en helt integrerad region - eller ska man säga att det var en helt integrerad region som politikerna i Stockholm kapat med ett yxhugg utan att inse effekterna och velat ta kostnaderna för. Här bor närmare 4 miljoner människor. För skåningar är det Kastrups flygplats i København som är flygplatsen. För stockholmare kanske vi ska berätta att Kastrup är klart större än Arlanda, att København är klart större än Stockholm. Pernilla Ström och Anneli Hulthén ska ha all heder för deras insatser. Nu gäller det bara att makten som sitter uppe i Fjollträsk inser allvaret.