Om konst och icke-konst

Moderata kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth har hamnat i blåsväder. Ett blåsväder som återigen aktualiserar vad som är konst, och vad som bara är provokativ smörja. I grunden tycker jag det är den uppgivna konstnären och den som betraktar det eventuella konstverket som avgör om det hela är ett konstverk eller bara smörja. Men, jag anser inte heller att konsten står över lagen. Ett lagbrott är ett lagbrott, även om någon påstår att det hela är någon form av konstnärlig installation. Vi har den s.k. konstnären Lars Wilks olika dumheter. Vi har den konststuderande kvinnan i Stockholm som låtsades försöka begå självmord och kallade detta en installation. Och vi har idioten som klottrade ner en hel tunnelbanevagn medan en kompis filmade. Allt detta är lagbrott och det är självklart att den som hittar på dumheterna ska dömas för sina brott. Det kvittar om hen kallar sig konstnär. Nu har det hela upprepats när någon som kallar sig konstnär hade skapat en tårta i form av en makaber avbild av en afrikansk kvinna. Och i denna tårta skär en leende och skrattande minister ut en tårtbit. Naturligtvis är det så att en minister ha rätt att vägra ställa upp på något som hon upplever som fel. Att hon inte upplevde det hela som fel visar bara att hon inte har den moral man kan kräva av en minister. Kära Lena, om tårtan istället hade varit i form av en nidbild av en jude, hade du då också ställt upp och skrattande skurit i den?

Bilden är förresten ett exempel på er bloggares konstnärliga fotograferingskonst.

Det finns tillfällen när man inte vet om man ska skratta eller gråta. Den republikanska ledamoten av den amerikanska kongressen, Allen West, fick nyligen i samband med ett tal en fråga om hur många ledamöter av kongressen som var "registrerade Marxistiska socialister". Hans svar: "Jag uppskattar att det är mellan 78 och 81 demokrater som är medlemmar i kommunistpartiet" är ju egentligen komiskt. Men tänker man efter så blir man snarare förtvivlad. Om man, som uppenbarligen en hel del republikaner gör, står så långt iväg från verkligheten att man verkligen tror på det viset så förundras man inte över hur amerikanska politiker ibland kan komma till de beslut som dom gör. Och det är människor med denna synen på världen som styr världens ledande makt?

Fast å andra sidan när man ser och hör Anders Behring Breivik så vill man ju verkligen gråta!

Som jag nog sagt flera gånger tidigare så gillar jag statistik. Jag ser siffror på hur reklamkostnaderna utvecklas. Och kan där se att reklamen i den kommersiella radion minskar. I mars var minskningen 30%. Fast det framgår inte vad man jämfört med. Mars förra året? Februari i år? Hur som helst har samtidigt TV-reklamen ökat med 7%. Reklamen i landsortspress har ökat med 10% (landsorten är väl allt som inte är Fjollträsk?). Bioreklamen har minskat med 24%. Visst är det spännande med statistik?

Slutligen en affärsidé som jag INTE kommer att nappa på. Fridaytieday.se erbjuder som medlemskap en ny slips varje månad, av egen design. Jag kan lova att detta inte kommer att få mig att frångå min princip - Jag Vägrar Strypsnara!