Fredrik rensar ut

När Fredrik Reinfeldt nu slängt ut Sofia Arkelsten genom bakdörren framgår det med önskvärd tydlighet att Fredriks smekmånad med media är slut. I stort sett alla tidningar med självaktning (förutom några riktigt moderattrogna) pekar på skillnaden mellan när Sten Tolgfors nyligen kickades och när nu Sofia Arkelsten har fått sparken. Medan Sten Tolgfors hyllades och fick vara med när avgången offentliggjordes så fick Sofia Arkelsten inte vara närvarande och det sades inte ett positivt ord om hennes insats. Frågan är om hon ens var informerad? Sofia var ett misslyckande som partisekreterare! På den punkten är Fredrik Reinfeldt och Sven Tycker helt eniga. Men kära Fredrik, det hör till normal anständighet att behandla sin personal med värdighet. Sofia Arkelsten har ställt upp och gjort sitt jobb så gott hon kunde. Det var du som gjorde misstaget att tillsatta henne. Det är uppenbart att den Allsmäktige Fredrik Reinfeldt har fått panik och nu valt sin syndabock.

Sofias Efterträdare Kent Persson framställs av Fredrik Reinfeldt som en valvinnare. I hemstaden Örebro är han ingen direkt valvinnare. Tvärtom! Omvalet i Örebro var ett direkt fiasko för Moderaterna. Hans förmåga att samarbeta verkar inte heller vara den bästa. Avhoppen har varit flera i Örebro. Den debattartikel som Kent lyckades få in i Svenska Dagbladet helt utan förvarning tyder på mycken svada men lite innehåll. Jag tror vi lämnar ämnet för i dag.

Sedan ser jag att Centerledaren Annie Lööf vill sälja statliga bolag för att få in pengar till att bygga mer järnvägar och vägar. Och med det förslaget visar hon med tydlighet att hon egentligen inte har förstått nationalekonomi. Svenska Staten har inga bekymmer med tillgångar. Om man räknar samman alla tillgångar som staten har (företag, fonder osv osv) och jämför detta med statens skulder så visar detta rejäla plussiffror. Dessa uppgifter finns i Anders Borgs papper, gömt långt bak i redovisningen. Och om samhället behöver göra investeringar så är det inte så att staten saknar resurser. En stat saknar aldrig kontanter för att göra investeringar. Det är, förenklat uttryckt, bara att trycka mer pengar. Men, om man gör detta samtidigt som man har en dålig ekonomi kan det få mindre bra konsekvenser. Men, för en stat som Sverige som har god ekonomi, som har en positiv balansräkning så skapar det inga problem alls. Under förutsättning att pengarna används för att göra investeringar. Svenska Staten kan utan problem plocka fram de 200 miljarder som Annie Lööf talar om för att göra investeringar - om man vill. Och detta utan att sälja ut andra tillgångar. Om Annie Lööf vill sälja statliga tillgångar gör hon detta för att hon av ideologiska skäl vill försnilla medborgarnas gemensamma tillgångar.

Däremot kan det skapa problem för Statens ekonomi att använda för mycket pengar till att skänka bort. Som skattesänkningar som gjorts för många sköna hundratals miljarder. Rejäla skattesänkningar som inte fått de positiva effekter som utlovats. Det senaste exemplet är momssäkningar till krogarna. Staten har gått miste om tiotals miljarder i inkomst, men det har i princip inte skapat några jobb. Det hade varit billigare för samhället att anställa de ungdomar som fått jobb genom skattesänkningen, i stat, kommun och landsting för att inte göra något men betala dom höga chefslöner. Det hade kostat mindre.

Slutligen noterar jag att protesterna i Bahrain sprider sig mot den F1-cirkus som ska genomföras. Den frihetsrevolution som nådde Bahrain fick ett abrupt slut när grannländer som Saudiarabien med militära medel stöttade diktaturen och slog ner protesterna. Samtidigt som västländerna valde att stödja Makten istället för Folket. Det kan finnas något samband mellan detta och det faktum att USA har en stor flottbas i Bahrain. Bland de som greps i Bahrain och senare dömdes till långa fängelsestraff är Mohammed Habib Al-Muqdad som är svensk medborgare men med sitt ursprung från Bahrain och Abdulhadi al-Khawaja som är dansk medborgare men med sitt ursprung i Bahrain. Båda dömdes till långa fängelsestraff för sitt medborgarrättsarbete i landet. Men det är en stor skillnad. Det danska Utrikesdepartementet har agerat kraftfullt och protesterat mot gripandet och domen. Och Danmark har begärt att Abdulhadi al-Khawaja omedelbart ska överlämnas till Danmark. Det svenska Utrikesdepartementet har däremot visat mycket litet intresse för Mohammed Habib Al-Muqdad. Det har inskränkt sig till ett par besök i fängelset sedan förra sommaren. Men Carl Bildt har väl förstått den stora betydelse som USA:s flottbas i Bahrain har för krigen i Irak och Afghanistan och provokationerna mot Iran. Och man retar ju inte husbonden. Det intressanta är att Danmark vågar göra detta?