Skumtomtens dag, tre dagar kvar till den riktiga Tomten

» Ett förslag och en undran

Det är dags för lönerörelse. De fackliga organisationerna har lagt fram sina krav inför förhandlingarna. 3% och låglönesatsning handlar det något förenklat om. Arbetsgivarsidan tycker inte att det räcker. Man menar från arbetsgivarsidan att verksamheten är så starkt beroende av sin personal att man tycker att 3% löneökning inte räcker, utan menar att man måste visa en högre uppskattning av allt det arbete som personalen lägger ner för sin arbetsgivare. Alltså föreslår arbetsgivarsidan istället 4-5% löneökning samt en mindre arbetstidsminskning.

Nä, naturligtvis ljuger jag. Arbetsgivarsidans svar är i sedvanlig ordning helt förutsägbar. Man läser upp från samma manus som man gjort varje år under modern tid. Det finns inte underlag för några kostnadsökningar inom det svenska näringslivet. Svenska företag riskerar att konkurreras ut av internationell konkurrens om man ger personalen en krona ytterligare i lön. Katastrofen ligger bakom husknuten och lurar med ett dödsbringande stup som helt kommer att slå ut svensk industri om man höjer lönerna.

Så jag har ett litet enkelt förslag att komma med. Om man börjar med och tittar på hur mycket företagsledningen, VD:ar, styrelser osv under året innan fick sina ersättningar höjda i snitt så kan man ju se hur mycket företagen tål att höja kostnaderna. Räkna fram ett snitt på ökningarna under det gångna året för ledningarna, de som inte omfattas av kollektivavtalen, så vore den procentsumman ett alldeles utmärkt riktvärde för nya avtal. Eller vad tror ni? Nu inser jag att konjunktur kan förändras. Ibland kanske höjningarna kan bli högre om konjunkturen är på väg upp och ibland får dom bli lägre om konjunkturen är på väg ner om man ska jämföra med utfallet från året innan. En annan utväg vore att det riktvärde som avtalen kommer fram till också ska gälla ersättningarna till ledningen. Tror ni att man från arbetsgivarsidan kan vara villiga att köpa min lösning som ju kan korta ner förhandlingarna rejält? Företagsledningarna, styrelser osv måste ju vara mycket väl införstådda med hur mycket ökade kostnader verksamheten tål och inte plocka ut mer än vad som är bra för företagen.

Visst är det en bra idé? Den måste ju arbetsgivarsidan köpa direkt eftersom det måste förenkla förhandlingarna.

Sedan har jag en liten kort undran också. Riksbanken har ju nu höjt räntan med 0,25 procentenheter (25 punkter heter det väl på fackspråk) och därmed lämnat minusräntan bakom sig. Räntan ligger nu på 0. Naturligtvis börjar spekulationerna om hur mycket boräntor och andra låneräntor kan tänkas stiga. Och det är ju naturligt. Höjer Staten sin ränta så är det inte orimligt att banker och andra kreditinstitut följer efter. Konkurrenssituation och andra faktorer spelar sedan naturligtvis in för att avgöra hur mycket, när och om bankerna ska höja sina låneräntor.

Men, inlåningsräntorna då? Räntan på våra pengar som vi sätter in i banken? Jag har inte sett ett knyst om detta. Ingen som har funderat på om bankerna kan tänkas börja införa ränta på våra pengar på sparkontona. Mycket förenklat så är ju bankens vinst skillnaden mellan den ränta man betalar på pengar man tar in och den ränta man tar ut på de pengar man lånar ut. Höjs utlåningsräntan men inte inlåningsräntan så ökar marginalen. Alltså borde det vara dags att följa efter Statens ränta på båda sidorna av skranket. Eller har jag totalt missförstått något?

Jag tycker att jag har kommit med ett mycket smart förslag och en mycket rimlig undran.