Oskyldiga

» En massa frågetecken

Det har blossat upp en rejäl debatt om hur man ska göra med de svenska medborgare som på olika sätt rest iväg för att ansluta sig till IS. Hur ska Sverige göra med dem, deras makar och deras barn? De som begått brott ska naturligtvis dömas för detta. Men, hur detta ska ske är faktiskt en svår fråga. Vem ska ansvara för det? Kan vi överlåta det hela på de kurdiska styrkor som nu har tusentals "krigsfångar". Kurdiska styrkor i YPG som samtidigt är på väg att överges av USA som ser det som att uppdraget är slutfört så dom kan dra sig tillbaka. Naturligtvis har dessa grupper inte resurser att ta hand om frågan. Så vad gör vi? Hur gör vi med de som lyckas (eller redan har lyckats) ta sig tillbaka till Sverige. Kan man döma någon bara för att man varit i området? Vi har frivilliga som åkt till Syrien för att kämpa för andra grupper också. Ska Sverige på något sätt hjälpa till så att personer som begått krigsbrott tas hem till Sverige för att dömas? Kan man komma överens med andra länder om gemensamma åtgärder?

Hur gör vi med barn? Kan vi "straffa" barnen för vad deras föräldrar gjort? Hur gör vi med de barn som fortfarande har i varje fall en förälder kvar i livet? Är det enbart förälderns ansvar? Kan Sverige låta ett barn som är svensk medborgare svälta ihjäl i ett fångläger med argumentet att det är föräldrarnas ansvar? Hade dom befunnit sig i Sverige hade dom kanske omhändertagits av myndigheterna eftersom föräldrarna inte kunna / velat sörja för dom. Hur gör vi med föräldralösa barn som är svenska medborgare och som sitter i fångläger fyllda med sjukdomar och svält?

Just nu aktuellt är de sju barn som svensk/norrmannen Michael Skråmo och hans hustru Amanda Gonzalez (som är av chilenskt ursprung) lämnat efter sig i Syrien. Både Michael och Amanda har dödats under de sista månadernas strider och barnen som alltså nu är föräldralösa (den äldsta är 8 år) finns i läger i Syrien. Vad gör Sverige med föräldralösa barn som är svenska medborgare och som är på väg att svälta ihjäl i ett läger i ett land utan fungerande infrastruktur? Kan vi skylla på att det är föräldrarnas ansvar? Kan vi skylla på att det inte är så lätt utan mycket komplicerat? Kan vi skylla på att dom får skylla sig själva? Var går gränsen för när Sverige har ett ansvar för sina egna medborgare och när vi kan avsäga oss vårt ansvar? Man kan uttrycka det som den borgerliga debattören Rebecca Weidmo Uvell uttryckte det på ett Twitter:

- "Nu är risken minimal att IS-barn kommer närheten av mina pga var jag bor men OM hade jag bytt skola. Jag tror inte dessa lallande relativister förstår hur hjärntvättade dessa är. Och traumatiserade. De är farliga. Trots att de är barn. De hatar oss så mycket att de vill döda."

Nu ska det påpekas att Rebecca lite senare modifierat sina horribla åsikter och hävdat att hon menar de "IS-återvändare" som redan återvänt och deras barn. Sedan har hon tydligen till och med tagit bort Twittret, jag hittar det i varje fall inte. Men frågan är inte lätt. Hur gör vi? En del verkar tro att det bara är att sätta dom på ett flygplan hem till Sverige. Det går inte! Eller ska vi ta regeringsflyget och flyga ner och hämta dom? Tror dom att det bara är så lätt! Och varför då bara dessa sju barn? Sedan har vi hatarna som t.ex. ovan nämnda Rebecca som verkar tro att 5-åriga barn är indoktrinerade tidsinställda bomber.

Frågan är inte så lätt som många verkar tro - på båda sidor. Sverige har faktiskt ansvar för svenska medborgare. Svenska barn som står utan föräldrar har det svenska samhället ansvar för. Punkt!

Men hur vi ska göra i praktiken. Ingen aning!