Tankar en helgdag

» Medmänsklighet eller främlingsrädsla: Miljöpartiets Åsa Romson fick berättigad kritik för hennes mindre genomtänkta likhetstecken mellan Nazisternas förintelseläger och den flyktingkatastrof som utspelas i Medelhavet. Men, jag börjar undra vilka baktankar som finns hos en hel del av kritikerna. Kan man överhuvudtaget gradera olika typer av helveten? Nazismens medvetna försök att utrota judar och romer är något så hemskt att det är svårt att förstå hur människor kunde se på och låta det fortsätta. Hur mycket visste eller förstod man att det verkligen pågick? Festung Europa kostar många människoliv, och detta utan att vi andra bryr oss eller orkar protestera. Vi väljer istället att blunda och skydda vårt eget. Alla de som dör på Medelhavet är en liten del i detta. De åtgärder som EU genomfört var att minska patrulleringen på Medelhavet för att man inte skulle hitta för många flyktingar som man skulle tvingas ta i land. Och nu senast vill EU få klartecken från FN för att bomba de båtar som används av flyktingarna. Uppenbarligen inte främst för att rädda liv, utan för att förhindra flyktingarna från att ta sig över Medelhavet. För att införa legala vägar till Europa är man inte intresserade av. Det handlar om att bygga upp en fästning kring Europa för att stoppa så många som möjligt. Och då återstår bara de livsfarliga vägarna. Och vi blundar! Ett litet exempel på detta är bloggaren Ananta Bijoy Das från Bangladesh. Han var inbjuden av Svenska PEN för en dryg vecka sedan för att hålla en föreläsning i Stockholm om yttrandefrihet. Men, han vägrades av Sverige att få inresevisum eftersom man misstänkte att han sedan skulle söka asyl i Sverige. Några legala vägar att ta sig in innanför muren runt Europa ska naturligtvis inte finnas. Det fanns som sagt risk för att han skulle vilja stanna i Sverige. Och att hålla ett föredrag om yttrandefrihet för svenska journalister var inte "angeläget nog" för att motivera att han skulle få resa till Sverige. Ett par dagar senare mördades Ananta Bijoy Das i Bangladesh. Festung Europa kostade ännu ett liv. Och vi blundar! Det ligger lite i Åsa Romson liknelser, att vi låter mördandet ske och väljer istället att blunda. Jag är istället övertygad om att kritiken mot Åsa Romson har många andra dimensioner. Alla främlingsfientliga krafter i Sverige ser en chans att ta poäng. Kritiken handlar inte om det bristande omdömet att trots allt inte se skillnader, utan det handlar om kritik mot att ens kritisera Festung Europas ansvar för döden på Medelhavet. Och sedan finns det naturligtvis den allmänna chansen för Högerallianspolitiker att ta politiska poäng!

Frågan om vårt ansvar att ta hand om de som flyr från död, fattigdom och förföljelse är partisplittrande i många partier. Nyligen fick ju Anna Kinberg Batra och den Moderata partiledningen hård kritik från Moderata Ungdomsförbundet när man valde att närma sig Sverigedemokraterna. Med uppenbart mål att så småningom utöka samarbetet. Nu läser jag om den interna kritiken inom Folkpartiet mot partiets liknande utveckling. Det är viktigt att vi i Sverige, och de andra europeiska länder som tar sitt ansvar, att kräva av resten av Europa att ta sin del av ansvaret. Och i Sverige är det viktigt att ALLA kommuner tar sitt ansvar. Det är inte acceptabelt att vi låter vissa smita undan. Men det är inte heller acceptabelt att vi själva deltar i bevarandet av Festung Europa. Även om andra har mycket mer att skämmas över har vi också en hel del skam att fundera över. Vi blundar medan det sker!

» Var är upprördheten: När den nya svenska Socialdemokratiskt ledda regeringen meddelade att Sverige skulle erkänna Palestina höll många företrädare för de Borgerliga partierna nästan på att få hjärtstillestånd av upprördhet. Det var ju ett rent skandalöst beslut! Och om jag inte minns fel var det flera upprörda på den högra planhalvan som krävde Margot Wallströms avgång. Nu ser jag i bland annat Aftonbladet och Dagens Nyheter i små notiser att Vatikanstaten nu också ska erkänna Palestina. Jag har inte ens sett att det rapporterats på alla håll, och där det nämnts har det varit i form av små notiser. Faktum är ju att de flesta stater i världen har erkänt Palestina. Det är det normala förhållandet. Jag väntar på upprörda kommentarer. För det kan väl inte vara så att upprördheten inte handlade om sakfrågan utan egentligen bara var en förevändning för att kritisera Margot Wallström och Stefan Löfven.