tisdag 16 september 2014

En dag senare

» Vad Stefan Löfven är ute efter: Kanske är det något sådant här som Stefan Löfven är ute efter. Det "moderatvykort" som jag lade ut i går och som välkomnade en arbetarregering kanske trots allt var falskt. Att så tydligt med bara någon timmes skillnad kasta ut Vänsterpartiet och bjuda in Centern och Folkpartiet tyder på något som jag inte vill se. Men som tyvärr inte förvånar mig. Lyckligtvis tror jag inte att Stefan Löfven har så stort stöd ute i kommunerna för denna strategi. Ute i kommunerna samarbetar man hellre vänsterut än högerut. Men Stefan Löfven tillhör tydligt den Socialdemokratiska högerfalangen. Så kanske är ett namnbyte att vänta?
Socialliberalerna

» Vad kostar ett mandat: Så här när den värsta uppståndelsen över valresultatet lagt sig så kan man börja analysera valrörelsen lite mer nära. Lönar sig valkampanjandet? Jag har roat mig med att ta fram en miniräknare. Och sedan tittat på de olika partiernas valbudgetar och dividerat miljonerna med det antal procent av stödet som kampanjandet resulterat i. I en liten notis på Svenska Dagbladets Näringslivssidor ser jag att Socialdemokraterna och Centern haft en budget på 70 miljoner vardera. Moderaterna 65 miljoner. Sverigedemokraterna 45 miljoner. Folkpartiet 30 miljoner, Kristdemokraterna 28 miljoner, Miljöpartiet 20 miljoner och Vänsterpartiet 10 miljoner. Jämför man detta med hur stort stöd partierna fått så visar det sig att Vänsterpartiet kommit billigast undan. Varje procent i stöd kostade partiet 1,8 miljoner. För Socialdemokraterna gäller 2,3 miljoner per procent. Moderaterna 2,8 miljoner. Miljöpartiet 2,9 miljoner. Sverigedemokraterna 3,5 miljoner per procent. Folkpartiet 5,6 miljoner och Kristdemokraterna 6,1 miljoner per procent. Men det parti som verkligen fått betala är Centerpartiet som betalat 11,3 miljoner kronor per procent i stöd. Det är rejäla summor. Och intressant att forska i vore om tillgången på pengar fäller avgörande i valresultatet?

Stoppa privatiseringen
Vad som inte finns med i denna beräkning är alla politiska kampanjer från olika organisationer och företag. Exempelvis Krog- och Restaurangbranschens Visita som satsat många sköna miljoner på kampanjer för att rädda en Högeralliansregering. Ett annat exempel är den 20-sidiga bilaga till Svenska Dagbladet på valdagen som berättade om allt det underbara med privat sjukvård. Den privatiserade apoteksmarknaden fanns dock inte med i bilagan. Men jag var i går på vårt apotek i Åstorp och skulle köpa vanliga värktabletter till min mamma. Och dom var inte lätta att hitta. Däremot var det gott om ställ med artiklar för hårvård, hudvård och rent allmänt skönhetsvård. Men till slut, allra längst in i ett hörn i butiken hittade jag ett litet ställ med värktabletter. Den fria konkurrensen på apoteksmarknaden har alltså inte gett oss någon apotekskonkurrens. Från att ha haft ett statligt Apotek här i Åstorp har vi nu istället ett utsålt privat apotek som istället har monopol. Men det har blivit bättre konkurrens på marknaden för skönhetspreparat i varje fall. Ett annat sätt att använda pengar i kampanjandet är att som Fredrik Reinfeldt låta skattebetalarna stå för en del av fiolerna. Ett ihärdigt flygande runt om i landet har varit en viktig del i moderatkampanjandet - i regeringens flygplan för skattebetalarnas pengar.

Amerikansk vardagsklädsel
» Rapport från USA: Jag ser att en lågstadielärare i Utah i USA gjorde ett litet misstag när han blev tvungen att gå på toa på jobbet. Han sköt sig själv i benet. Fast lyckligtvis skadades ingen annan så skolarbetet kunde fortsätta efter olyckan. Själv undrar jag vad f-n som får en lågstadielärare till att ha ett skarpladdat vapen med sig på jobbet?

Inga kommentarer: