Om politikers löner

När politikerföraktet blossar upp som bäst brukar det bland annat handla om att politikerna tjänar alldeles för mycket. En kritik som jag rent generellt inte håller med om. De flesta politiker nere på gräsrotsnivå har inga större ersättningar alls. Och när kritiken blossar upp brukar det handla om toppolitikernas ersättningar. Och visst har t.ex. riksdagsledamöter, regeringsledamöter eller kommunalråd osv relativt bra betalt. Mer än vad en vanligt "knegare" får ihop. Å andra sidan har den vanliga knegaren ett 40-timmarsjobb. En politiker på den här nivån jobbar ständigt övertid, hen är väldigt sällan riktigt ledig. Och räknar man på lönen för en tjänsteman i beslutande ställning och lägger till övertidsersättning så har våra toppolitiker inga fantasilöner. Och skulle dom inte lägga ner alla dessa timmar på sitt jobb (som dom valt för att dom tycker att det är jättekul) så ska dom bytas ut.

Men, ibland undrar man ändå. Metro i Skåne hade för några dagar sedan kollat upp vilka löner som kommunalråden i Skånes kommuner har. Och man kan ju tro att detta i stort sett baseras på hur stor kommunen är med visst inslag av hur länge man suttit på posten. Och baserat på detta så skulle ju Malmös Ilmar Reepalu ha överlägset högst lön. Men så är det inte! Han får rejält med stryk av tre kommunalråd i mycket mindre kommuner med den gemensamma nämnaren att alla är moderater. I överlägsen topp ligger Lars-Ingvar Ljungman i det traditionella moderatfästet Vellinge följt av partikollegan Pia Almström i moderatkommunen Kävlinge och Anders Berngarn i moderatfästet Lomma. Dom har 99.509, 73.804 och 72.800 kronor i månadslön. Ilmars 69.705 ger honom först en fjärdeplats. Ytterligare 5 kommunalråd i Skåne har mer än 60.000 i månadslön. Alla är Moderater! I den absoluta botten hittar vi två socialdemokrater, Torgny Larsson i Simrishamn och min gamla kompis Ronny Sandberg här i Åstorp (som har 47.000 kr/mån). Gissa vilka jag tycker tillhör de giriga?

För ett halvår sedan lovade moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten att Sverige skulle ansluta sig till alla andra demokratier och få regler för partifinansieringen. I Europa är det tillsammans med Sverige bara Malta, San Marino och Schweiz som saknar lagregler för bidragen till de politiska partierna. Men se'n fick Sofia sparken och löftet slängdes in i någon byrålåda på regeringskansliet där det redan tidigare finns en hel del instoppade löften och krav.

Jag fick ett nyhetsbrev där en av rubrikerna var Varsel inte alltid positivt. Och det är ju onekligen en rejäl sanning. Fast det fanns en förklaring till slutsatsen. Det var Veckans Affärer som skrev det hela och dom tänker ju inte på knegares trygghet eller samhällsekonomi. Dom tänker på slipsnissarnas välbefinnande. Och om det i allmänhet tydligen är bra med varsel för aktienissarna så är det tydligen inte detta alltid. Och det är ju skönt det! Rubriken på själva artikeln var lite mindre uppseendeväckande ska det kanske påpekas.

Egentligen måste man beundra Folkpartiet. När i stort sett hela världen insett att den värsta EU-forin inte hade något med verkligheten att göra så fortsätter Folkpartiet att hålla fast vid sin EU-romans likt en Don Quijote i sin kamp mot väderkvarnarna. Det är bra Folkpartiet. Man ska stå fast vid sina åsikter och inte bara följa opinionen. Folket har inte alltid rätt, det är det ju Folkpartiet som har.

Åsså ser jag att vår centerpartistiska miljöminister Lena Ek tagit ställning i vargfrågan. Och hon har då valt att ställa sig på jägarlobbyns sida i konkurrensen med Naturvårdsverket och miljökrafterna. Vargstammen ska minskas och jakten ska sätta igång!

Till slut ett visdomsord som säger en hel del (om mig?)

Jag har ingen lösning, men jag beundrar problemet