Våra politiker vill att vi ska jobba längre. Vi ska inte pensionera oss utan fortsätta att jobba tills vi stupar, som en del elaksinnade kritiker uttrycker det. Ett av de förslag som finns är att höja gränsen från 67 till 69 år då vi har "rätt" att jobba kvar. I dag har vi rätt att jobba till 67 år, sedan har arbetsgivaren rätt att säga upp oss pga åldern. Nu vill man höja denna "stupstock" till 69 år. Jag tror att åtgärderna för att locka (tvinga....?) oss att jobba längre har som syfte att det ska bli lättare för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden. Ja, eller hur man nu tänker?
Hur som helst så kommer den största kritiken mot att höja "stupstocksåldern" till 69 från arbetsgivarna. Det Svenska Näringslivet vill helt enkelt inte "tvingas" att behålla gamlingarna. Jobba kvar ska bara vissa utvalda göra. Nu ser jag i varje fall att Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling vid 73 års ålder nu har bestämt sig för att lämna uppdraget. Jag tolkar det som att Leif Östlings avgång är för att markera att han stödjer arbetsgivarnas motstånd mot att jobba kvar för länge. För inte kan väl avgången bero på klavertramp som - "Vad fan får jag för pengarna"? Ett yttrande från Leif Östling som var ett försök till försvar för att han "gömmer undan" en del av sina pengar på Malta för att slippa betala för mycket skattepengar till den svenska skattkistan. Antagligen menar han att han får mer för pengarna på Malta? Eller hur det nu var som han resonerade. Tydligen skulle SVT avslöja mer om Leif Östlings skatteaffärer i dag. Men hans avgång har ABSOLUT inget med detta att göra.

I den moderata världen finns det helt uppenbart inget som heter moral, utan allt som inte är uttryckligen är förbjudet det är lämpligt.
Jag tycker uppriktigt sagt att Moderaterna ska ta sig en liten funderare över moral och vad det innebär!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar