lördag 13 juni 2015

En dag med dilemmor

Anna Kinberg Batra
» Dagens dilemma - att svara på frågan: Jag hörde Ekots lördagsintervju med moderatledaren Anna Kinberg Batra och jag tyckte nästan synd om den stackaren. Varje gång frågorna hettade till lite blev svaret en lång utläggning - om något annat med koppling till vad frågan egentligen handlade om. Men inget svar på den direkta frågan! Det kunde t.ex. handla om de rika moderatghetton som inte vill ta sin del av kakan när det gäller flyktingmottagande. Det kunde handla om ifall de moderata riksdagsledamöter som var kritiska mot Decemberöverenskommelsen också skulle få rösta för den moderata budgeten i riksdagen. Det kunde handla om ifall inte systemet med tillfälliga uppehållstillstånd innebar att man tyckte att invandrarna inte brukade allvar med att skaffa jobb. Det kunde handla om privata skolors lägre standard. Min högt älskade hustru tyckte man skulle hälla en spann kallt vatten över henne. Men jag förstår Anna Kinberg Batras dilemma. Hon kan ju inte svara på frågan eftersom oberoende av hur hon svarar så skulle det skrämma bort väljare. Alltså blir taktiken att inte svara alls, utan istället svamla på om något annat. Fast det håller inte i längden, det blir ju mest komiskt, som i den här intervjun. Själv har jag också ett dilemma. Hur ofta och hur länge kan jag egentligen påminna om Anna Kinberg Batras ungdomsklavertramp med uttalandet om att "Stockholmare är smartare än lantisar"? Jag är ju medveten om att det egentligen är precis tvärtom. Men, jag tror jag kör på ett tag till...

Alla danskar är inte främlingsfientliga
» Ett annat dilemma - mitt förhållande till Danmark: Som skåning har man ju ett speciellt förhållande till Danmark. Fram till 1658 när den svenska ockupationshären invaderade och sedan påbörjade en blodig utrensning var ju Skåne en viktig del av Danmark. De skånska snapphanarna bedrev länge ett blodigt frihetskrig i protest mot den fula ovanan att flytta nationsgränser med vapenmakt. Något som ju fortfarande inte accepteras - vid utvalda tillfällen typ Ukrainakonflikten. Hur som helst handlar mitt dilemma om hur jag ska förhålla mig till Danmark. Om några dagar är det ju val i Danmark, och just nu slåss de flesta etablerade partierna om att vara så främlingsfientliga som möjligt. Och jag skäms över vårt danska ursprung! I motsats till i Sverige har ju det mest öppet främlingsfientliga och rasistiska partiet, Danskt Folkeparti, redan tidigare släppts in i regeringen av de danska borgerliga partierna. Men även den nuvarande Socialdemokratiskt ledda regeringen har i mångt och mycket tagit efter Danskt Folkepartis politik. Resultatet är att Danskt Folkeparti i Danmark är ännu större än vad Sverigedemokraterna är i Sverige. Danskt flyktingmottagande är minimalt. Och jag skäms över min kärlek till Danmark. Mitt dilemma är alltså hur jag ska göra. Ska jag visa min skam, eller ska jag förtrycka den. Lyckligtvis finns det en opposition även i denna fråga. Den här annonsen från skolelever är ett sådant exempel.

Sofia Hellqvist
» En republikans dilemma med rojalismen: I dag är det ju kungligt bröllop och hela landets rojalister har högtidsstund. Själv har jag ju som republikan en lite annan syn på det hela. Jag tycker alltså att det är ett sliskigt och överdrivet spektakel betalt med våra skattepengar. I princip borde det vara med Monarkin som med Kyrkan. Dvs bara medlemmar / supportrar betalar avgift (förutom en mindre del för att bevara t.ex. det kulturhistoriska arvet). Vill man stå som ett fån och vifta med en flagga för att nå'n blåblodig hittat på något, så låt dom göra't. Men låt oss andra slippa betala för det hela i varje fall så länge vi dras med den otidsenliga monarkin i motsats till en modern demokratisk republik. Jag tror t.ex. att den stackars Carl Philip Edmund Bertil Bernadotte egentligen hade föredragit att ha sluppit hela ståhejet och sluppit de kungliga bestyren. Bara han hade tillräcklig försörjning för att syssla med det han tycker är roligt så hade han nog som sagt helst sluppit hela den monarkistiska yran. Men som republikan hamnar man ju många gånger i ett dilemma när det gäller de kungliga stackarnas liv. Är det t.ex. renhårigt att påminna om Sofia Kristina Hellqvists bakgrund som utvikningsbrud (se bild)? Är man egentligen bara taskig om man berättar om hennes deltagande i dokusåpan Paradise Hotel? Var går gränsen för vad som är renhårigt eller bara är förföljelse? Eller är det den allmänna inställsamheten och fjäskeriet som är det mest taskiga? Det är faktiskt ett dilemma! Vem är det egentligen mest synd om? Oss som ska finansiera och stå ut med dumheterna, eller de stackare som tvingas ställa upp på fjanterierna och stå och le och vinka på befallning och kanske främst känna sig som en idiot? Jag vill därför i sedvanlig ordning tipsa om medlemskap i Republikanska Föreningen. Detta kostar bara 200 kronor till plusgiro 114 96 91-6. Det är mycket mindre än vad det här bröllopet kostade skattebetalarna per sekund.

Avskaffa monarkin

AVSKAFFA DEN OTIDSENLIGA MONARKIN

Miljöpartiet
» Miljöpartiets dilemma - ideologi eller resultat: I dagarna har ju Miljöpartiet sin kongress. Och DET är naturligtvis alltid ett bekymmer för ett regeringsparti som bildat regering i koalition och i minoritet. Det kan ibland vara svårt att förklara för sina medlemmar att man faktiskt inte sitter i majoritet och kan införa allt man vill. Man tvingas alltså att kompromissa. Dilemmat är hur mycket man ska acceptera att kompromissa bort för att i varje fall få igenom lite av det man vill. Sitter man i en minoritetsregering tillsammans med ett annat parti som är mycket större så får man acceptera att man får kompromissa bort en hel del. Var går gränsen? När är bortprioriteringarna så omfattande att medlemmarna inte längre vill vara med? Det här är ett stort dilemma för ett starkt ideologiskt parti som Miljöpartiet. Hur länge accepterar de mest extrema miljömupparna att fråga efter fråga måste bortkompromissas? Att sedan borgerliga ledarsidor och borgerliga politiker myser och gläds för varje fråga som man tvingas kompromissa bort (likt Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Svenska Dagbladet) får dom leva med. Något får man ju glädja högern med. Men Miljöpartiets ledning har ett stort dilemma, var går gränsen?

Sverigedemokraterna
» Dilemmat med svinen: Hur ska man behandla svin? Det blev lite uppmärksamhet när Miljöpartiets Åsa Romson nyligen inte ville ta Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson i hand i samband med partiledardebatten i Riksdagen. Och det är ett dilemma. Hur mycket respekt ska man visa en människa som man inte har respekt för? I Aftonbladet kommer Fredrik Virtanen trots allt fram till att Åsa Romson borde ha tagit hans hand. Men det är ett dilemma. Var går gränsen? Hade du tagit Kim Jong-uns hand? Saudiarabiens enväldiga kung Salman bin Abdul Aziz hand? Vladimir Putins hand? IS ledare Abu Musab al-Zarqawis hand? Var går gränsen för vem du helt saknar respekt för och vem du trots allt är tvingad att ta i hand även om ni har olika åsikter? Den gode Jimmie Åkesson hade i dagarna lite svårt att förklara varför han gick med i SD när partiet bestod av folk från Bevara Sverige Svenskt, Nordiska rikspartiet, Nysvenska rörelsen och liknande. Han skyller på att han direkt började arbeta på att förändra partiet. Men om han inte sympatiserade med vidrigheterna, varför gick han då med? Gick han med för att förändra så kunde han ju gått med i vilket parti som helst. Han snackar helt enkelt skit. Se den gamla affischen från SD - det var dom han valde att ansluta sig till. Det är hans vänner som gör sån't här t.ex. När Kroatien för någon dag sedan tog emot Italien tvingades man spela inför tomma läktare efter det att kroatiska sympatisörer uppfört sig vidrigt under första matchen i Italien. Trots detta hade svinen sett till att det inför returmatchen syntes ett tydligt hakkors på planen inför matchen. Nazister och rasister finns lite var som helst, och Jimmie Åkesson valde att gå med i ett parti där de svenska nassarna höll till. DET kommer han inte ifrån. Och det är verkligen ett dilemma om man ska ta honom i hand eller inte?

Inga kommentarer: