Djupsinniga funderingar om muslimsk fundamentalism

Vad gör vi för att minska stödet och intresset för religiös extremism? För många liktydigt med muslimsk extremism. För det är inte Islam som är hotet. Inte mer än Kristendom eller Hinduism eller... Problemet är den extrema och fundamentalistiska religiösa tron. När religionen lägger sig i samhället utanför den religiösa byggnaden. När religionens företrädare lägger sig i staters lagstiftning eller andra människors sätt att leva. Minskar vi stödet för islamska terrorgrupper som al-Shabaab och al-Qaida genom att beskjuta och bränna moskéer? Något som ju skedde mot moskén i Malmö i går. Den har tidigare flera gånger utsatts för brandattentat och till stor del bränts ner vid ett tillfälle. Minskar vi stödet för al-Shabaab genom att skicka ner militärfartyg till Somalia för att skydda västvärldens båtar mot pirater? Men inte låta samma militärfartyg ingripa mot de Västeuropeiska tjuvfiskare vars tjuvfiske i området bär skuld till att piratverksamheten har uppstått från början? Minskar vi stödet för muslimsk fundamentalism genom att förbjuda moskéer att bygga minareter. Minskar vi stödet för talibanerna genom att skicka ännu mer soldater till Afghanistan för att skydda en korrupt regim och döda ännu fler afghaner?

I stort sett varje gång jag här på bloggen skriver kritiskt om Piratpartiet dyker det snabbt upp en "officiell" kommentar från någon företrädare för partiet. I torsdags konstaterade jag att deras tid i rampljuset är slut och att dom får koncentrera sig på att festa upp pengarna från EU innan partiet läggs ner. Och det höll naturligtvis inte PP:s företrädare med om. Men jag fortsätter att hävda detta. Möjligen kan en arvtagare till PP överleva längre. Men, partiet har då bytt namn till något mer seriöst än att anknyta till piratverksamhet. Man har också breddat sin verksamhet och arbetar inte BARA med rätten till fri nedladdning på nätet i synnerhet och sekretess och frihet på nätet i allmänhet. I dag tar man ju medvetet inte ställning i andra frågor. Den dag partiet förvandlats till ett heltäckande parti med ett seriöst namn finns det en möjlighet att man överlever. Min tro är dock att det då fortfarande rör sig om ett litet obetydligt småparti som har popularitetssiffror under 4% rent allmänt. Då tvingas man nämligen ta ställning i frågor som trots allt de flesta människor ser som ännu viktigare och som på ett eller annat sätt kan placeras in på höger/vänsterskalan. Och när man tagit ställning i sådana frågor tappar man stöd från stora grupper som inser att partiet står för andra värderingar än dom själva har.

Dagens väljarundersökning kommer från Skop. Förändringarna i denna är att Centerpartiet tappar 2,1% till 4,7%. Socialdemokraterna tappar 1,7% till 31,1%. Kristdemokraterna tappar 1,6% till 3,4% (och åker alltså ur Riksdagen). Folkpartiet och Vänsterpartiet ökar med vardera 1,5% till 9,3% respektive 6,4%. Miljöpartiet ökar 1,3% till 10,9%. Moderaterna ökar 0,9% till 28,9% medan Sverigedemokraterna tappar 0,9% och får 3,2% och kommer alltså inte in i Riksdagen. Vi börjar allt mer att få tre olika nivåer i partistorleken. Socialdemokraterna och Moderaterna i grupp ett med S som störst. Ett mellanskikt med Miljöpartiet och Folkpartiet med Mp som störst. Och ett bottenskikt med Vänsterpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna där Vänsterpartiet är störst och både Kd och Sd hamnar under spärren. Remarkabelt är alltså att Centerpartiet, en gång i tiden Sveriges näst största parti, i dag harvar rund i bottenskiktet och till och med i enskilda undersökningar faktiskt hamnat under Riksdagsspärren. Sedan har vi naturligtvis ett fjärde skikt med diverse partigrupperingar som inte har en chans, som Piratpartiet, Feministiskt Initiativ och diverse andra udda konstruktioner på olika hörnor av den politiska skalan.

Högerns arbetslinje har fått fullt genomslag i år ser jag. Rekordmånga av våra helgdagar infaller nämligen på en lördag eller söndag. Enligt en artikel i Svenska Dagbladet får vi i år 253 arbetsdagar. Under perioden 1993-2015 varierar detta mellan 249 och just 253. 2010 slår rekord. Jävla högerregering!

Slutligen noterar jag att mitt ryggonda börjar ge med sig lite. Jag kan (nästan) sitta ner eller ligga utan att det gör ont. Och jag kan ofta resa mig upp utan att grimasera som en vanskapt Frankenstein. Det går framåt. Kanske jag vågar mig på en liten promenad i morgon?