Personalen i andra hand

Jag hörde en intervju med Försäkringskassans generaldirektör Adriana Lender på radion i morse. En intervju som främst handlade om de nya Ättestupareglerna i försäkringen som införts av Socialförsäkringsminister Cristina "en tredagars släng av utbrändhet" Husmark Pehrsson (m). Men jag tyckte hon lät feg. Att ministern tvingats be personalen om ursäkt hade hon ingen synpunkt på, det var en fråga mellan facket och ministern. Här gällde det tydligen inte att ställa upp för personalen, här gällde det främst att stå bakom högsta chefen, den moderata ministern. Nu var Adriana Lender inte GD på FK när jag jobbade på kassan. Då hette generaldirektören Curt Malmborg. Men både han och arkitekten bakom den "nya" Försäkringskassan, Maivor Isaksson, fick ju efter det fiaskot silkessnöret. Men dom kunde trösta sig med att deras ekonomiska försörjning var bättre tryggad än för många av de som nu slängs ut ur Sjukförsäkringen.

Mitt förtroende för vår s.k. Miljöminister Andreas Carlgren (c) har åkt rutschkana en lång tid. Och numera finns det inte mycket förtroende kvar att förlora. Nu senast är det vargjakten, och det sätt som den genomfördes på som knaprat på förtroendet. Att skicka ut drygt 10.000 jägare i skogarna för att så snabbt som möjligt ha ihjäl 27 vargar (det är drygt 12% av hela vargbeståndet) är ju så urbota dumt, till och med om man accepterar att det finns behov av jakt. Vi har nu facit. Ett orimligt högt antal vargar skadesköts av jägare som hade brådis att hinna skjuta innan kvoten var fylld. Det sköts också för många vargar, officiellt eftersom man inte hann få stopp på skjutandet. Och det är också klart att det bland annat skjutits både honan och hanen till 8 valpar som nu står utan "föräldrar". Andreas Carlgrens argumentation om att det var nödvändigt att skjuta av genetiskt sjuka vargar för att göra plats för nytt friskt blod rimmar så illa som det är möjligt. Om detta varit syftet så hade man ju bestämt vilka vargar som skulle skjutas och skickat ut professionella utsedda jägare för detta. Men nu handlade det bara om att ge efter för en högljudd jägaropinion som är arga över att vargen tar deras lösspringande hundar. Till detta kan påpekas att enligt statistiken från försäkringsbolagen så är det fler jakthundar som skjuts ihjäl av misstag av jägare än som tas av rovdjur.

Majorn och utbildningsministern Jan "skoltalibanen" Björklund vill i den nya läroplanen dela upp eleverna i grundskolan ännu mer än i dag. Redan i Grundskolan ska det finnas elitklasser för de duktiga föräldrarnas barn. Redan från sjuan ska man kunna söka till dessa klasser och uttagningen ska ske genom prov. Detta är ännu ett steg för att skapa större klyftor i skolresultaten. Redan i dag kan vi se att elever vars föräldrar har god studievana och hög utbildning klarar sig bra i skolan. Deras resultat har sakta förbättrats de senaste mer än 10 åren. Samtidigt kan vi se att ju sämre utbildade och ju mindre studievana föräldrarna är desto sämre blir resultaten för barnen. Och skillnaderna bara ökar. Och skälet till denna utveckling är den ökade uppdelningen i skolorna som kommit genom friskolor och det fria skolvalet som skapat en ökad segregering. Och samtidigt har utvecklingen av utbildningen varit att eleverna arbetar mer självständigt. Något som gynnar de som har stort stöd hemifrån, medan de som inte har föräldrar som kan svara på frågor och stötta får problem. Och den utvecklingen vill Majorn tydligen bygga vidare på.

Förresten ser jag att även Sydsvenskan nu sällar sig till de intelligenta som säger nej till Vårdnadsbidraget. Under rubriken Gå inte i KD-fällan skriver man "Kritikerna ser ut att få rätt. Vårdnadsbidraget ger just de negativa följder som fruktats." Jag hoppas att Sydsvenskan i fortsättningen litar mer på socialdemokratiska invändningar mot högerns olika hugskott.

Slutligen vill jag till alla de regelbundna läsare som undrar hur det är med min onda rygg berätta att det frodas. Min egendiagnos är att det handlar om ischias, som tyvärr bara verkar bli värre och värre. Att försöka sova är en pina. Jag har klagat på att min säng är alldeles för hård, så när nu Kevin var iväg passade jag på att försöka sova i hans säng en natt, den är mycket mjukare. Tyvärr visade det sig att detta var ännu värre och jag fick knappt en blund i ögonen förrän jag gav upp och kröp ner i min egen säng igen. Men jag försöker att röra på mig och har tagit en eller två promenader varje dag. Men, det går inte fort. Troligtvis ser det ganska humoristiskt ut när jag sakta linkande smyger mig fram. Det får nog bli ett besök hos tant doktorn på måndag.