Här i Åstorp har vi haft en liten politisk skandal där Åstorps kommuns moderata vice ordförande i Kommunstyrelsen visade att girigheten hade en högre prioritering än moralen.
Redan när det nya SD/M/KD-styret kom till Makten här i Åstorp blev det en rejäl politisk debatt sedan man beslutade att det nu helt plötsligt behövdes två heltidsanställda kommunalråd. En från SD (Peter Lindberg) och en från M (Roger Nielsen). Detta var ett förfarande som hände i flera kommuner där två stora partier delade makten men inte kunde komma överens om vem som skulle tillsätta kommunalrådet på heltid.
I Sölvesborg drog Sverigedemokraterna igång en rejäl ilsken kampanj sedan SD förlorade makten och Socialdemokraterna och Moderaterna istället delade makten och tillsatte vardera ett kommunalråd. Dvs samma sak som SD och M gjorde här i Åstorp. Sölvesborg är dock en lite större kommun än Åstorp. Hur som helst var förfarandet enligt SD totalt fel - i Sölvesborg alltså. Man drog igång en namninsamling bland annat med krav på en folkomröstning i frågan. När namnlistorna hade lämnats in och hade granskats av Sölvesborgs kommun så visade det sig att det inte fanns tillräckligt många namn som godkänts. Bland annat får man ju bara skriva under en gång (vilket SD:s egen Louise Erixon verkade ha missat...). Dessutom så måste ju den som skrivit under kunna identifieras som folkbokförd och röstberättigad i Sölvesborg. SD i Sölvesborg blev rejält förbannade över att man granskat listorna...
Naturligtvis skulle det varit så att man inte ska kunna få ett Omställningsbidrag för mer än den inkomst som man förlorar och inte längre har. Och eftersom detta ju i praktiken är en form av A-kassa för ett uppdrag som inte är A-kassegrundande så ska det inte bara räknas av de inkomster man fortfarande har utan även ställas krav på att man tar jobb man kan. Men, så är inte reglerna skrivna. Det har däremot aktualiserats av mig i en arbetsgrupp som ska titta på Arvoden i kommunen och kommunens Organisation att reglerna ska göras mer lika de som gäller för A-kassa. Nu har jag också fått kallelse till kommunens Valberedning eftersom nämnda moderatpolitiker nu flyttar till annan kommun så ett antal uppdrag ska tillsättas med andra moderater.
Men sådan här girighet förekommer även på högre nivå. En del regler är så skrivna att man faktiskt får kräva en form av moral också från politiker som kan söka olika former av bidrag. Ett uppdrag som ambassadör för Sverige är välbetalt. Nu läser jag om f.d. socialdemokraten Urban Ahlin som blivit utnämnd till ambassadör i USA. Ett uppdrag som betalas med mer än 100.000 kronor i månaden. Men nyutnämnda ambassadörer kommer ju ofta från politiken. Och detta är inget att anmärka på. Dom har den erfarenhet och de kontakter som kanske behövs. Men när dom lämnar sitt politiska uppdrag kan dom också få en form av Inkomstgaranti.
Det intressanta är att Urban Ahlin i motsats till t.ex. den förre S-ledaren Håkan Juholt haft girigheten att söka denna Inkomstgaranti när han blivit ambassadör. Trots att man alltså nu har en bättre betalt arbete. Man är INTE skyldig att söka bidrag. Man kan ha rätt att söka bidrag om man behöver det. Men här har man också passerat gränsen.
Jag är inte kritisk till att dessa bidrag/garantier osv finns. Politiska uppdrag är sådana som kan ta slut med mycket kort varsel. Uppdraget är inte A-kassegrundande. Alltså är det fullt rimligt att det finns en form av ersättning man kan få när ett uppdrag tar slut och man står utan inkomst. Men, man är inte skyldig att söka om man inte behöver. Gör reglerna mer lika A-kassan! Dvs dom ska kompensera för verklig inkomstförlust! All heder åt Håkan Juholt t.ex. som haft moral att inte söka!
Läs:
S-toppen tar ut statlig inkomstgaranti – trots fet ambassadörslön. - Aftonbladet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar