Ännu en ny vecka

» Ekonomen tycker till

Jag tror faktiskt att jag i min ungdom hade tänkt mig att jag skulle bli någon sorts ekonom. På det här temat kan vi nog också hitta mitt ganska stora motstånd till militären. Hur detta hänger ihop med vad jag blev ska jag försöka förklara. Det finns faktiskt förklaringar till det mesta.

Efter Grundskolans 9 år gick jag först en ettårig Handelsutbildning på en Yrkesskola som fanns här i Åstorp. Efter det 3-årigt Gymnasium i Klippan på en Ekonomisk utbildning. Sedan fortsatte jag vid Lunds Universitet och hann där med en termin Företagsekonomi och en termin Nationalekonomi. Under ett par somrar under den här tiden i början av 1970-talet hade jag sommarjobb och skötte bokföringen på ett rederi i Helsingborg, (Rederi AB Transmarin). Ett "spännande" jobb. Dom hade kontor precis bredvid Helsingborgs Färjestation med utsikt över hamnen och Sundet. Mitt arbetsredskap var en stor maskinell bokföringsmaskin från Burroughs som dönade så jag fick sitta i eget rum...

Hur som helst hann jag alltså bara med två terminer vid Lunds Universitet, sedan tyckte den svenska militärmakten att man behövde mina tjänster (på den tiden hade vi en riktig värnplikt). Jag tyckte annorlunda och menade att det var väl inte så lämpligt att jag avbröt en två terminers kurs i Nationalekonomi, så jag sökte om uppskov. Det tyckte inte Värnpliktsverket var någon bra idé. Jag gav mig inte och överklagade deras avslag. Något som inte hjälpte! På fredagen fick jag ett brev med avslag på mitt överklagande och på måndagen ryckte jag in vid S2 i Karlsborg som blivande Radiostationsplutonchef. Efter ett års pendling till Karlsborgs fästning ryckte jag ut den 31 maj 1974 som färdigutbildad Telefonist med inomhustjänst! Jag tror att varken jag eller de militära myndigheterna var så nöjda med vad som utspelats sig under det året. Hur förhållandet var mellan mig och diverse militära befäl får dock bli en senare historia.

Hur som helst konstaterade jag att jag inte var upplagd för att efter ett års uppehåll hoppa in mitt inne i en ettårig kurs vid universitetet så istället valde jag att börja jobba efter sommaren. I mer än 30 år blev Försäkringskassan min arbetsgivare och det tog många år att betala tillbaka ett års studielån. Den ekonomiska utbildningen jag skaffat hade jag kanske inte så stor nytta av i mitt yrkesliv. Men jag har hela tiden sedan dessa varit intresserad av att följa med i den Nationalekonomiska debatten och följa debatten om Näringsliv och Företagsamhet. Alltså tänkte jag fundera över ett par sådana ämnen i dag.

När man hör borgerliga politiker berätta om den svenska ekonomin så är det ren katastrof. När dom och det svenska näringslivet ska beskriva förutsättningarna för att bedriva företagsamhet i Sverige så är det katastrof. Dom hemska socialdemokraterna, socialisterna och kommunisterna har helt förstört dessa möjligheterna. När jag därför läser PM Nilssons ledare i Dagens Industri i dag om vilken väg Sverige nu ska välja i EU börjar jag fundera. Ledaren har rubriken Välj nordiska alliansen. Där skriver PM Nilsson att Sverige t.ex. ligger tvåa i världen när det gäller innovationskraft. Sverige ligger (tillsammans med de andra Nordiska länderna) på tio-i topp i världen när det gäller konkurrenskraft. I en europeisk jämförelse tillhör Sverige tillväxtländerna. Enligt Forbes globala lista över länder med bästa affärsklimatet ligger Sverige allra överst, som etta. Befolkningen litar, i en internationell jämförelse, mycket bra på myndigheter. I en internationell jämförelse är vi i stort sett fria från korruption. När PM Nilsson i Dagens Industri en annan gång ska beskriva läget för det svenska näringslivet så är det katastrof. Det går inte att bedriva privat företagsamhet. Och så vidare. Tänk på det där en gång till. Enligt Affärstidskriften Forbes är affärsklimatet i Sverige det bästa i hela världen. Sluta gnäll!

Sedan läser jag Svenska Dagbladets Näringslivsbilaga i dag. Ni har väl alla hört Närringslivets företrädare förklara sig innan lönerörelserna. Det finns INGA pengar över till löneökningar. Vi har INTE råd. Vi måste ALLA hjälpas åt att rädda våra jobb. SvD sätter som rubrik på sin artikel om hur styrelsearvodena inom de stora börsnoterade företagen utvecklas: Guldregn över styrelser: ”Enormt mycket pengar”. Det finns alltså gott om slantar tillgängliga när kompisarna ska bestämma ersättningen till varandra. Jag tycker faktiskt att citatet: - "Småspararnas förlängda arm, styrelserna, behöver inte högre ersättningar. De behöver en revolution. Medianen för en ordförande ligger i dag på 96 000 i månaden, för två dagars jobb per månad. Det är fruktansvärt mycket pengar." Men här är det de egna kompisarna som bestämmer ersättningarna. Jag tror inte att jag behöver tycka till så mycket mer. Siffrorna talar för sig själva.

Slutligen läser jag även i dag en liten artikel i Helsingborgs Dagblad om hur organisationen Oxfam avslöjar hur de stora bankerna i Europa flyttar över sina vinster för beskattning till skatteparadis. De vinster som de 20 största europeiska bankerna plockar ut i Luxemburg är större än de sammanlagda vinsterna i Storbritannien, Tyskland och Sverige tillsammans. Här sitter en liten grupp tjänstemän placerade på kontor för att finnas tillgängliga och sköta bokföringen så att vinsterna kan flyttas dit för nästan obefintlig beskattning och dessutom kan man göra de lite mer suspekta affärerna skyddade från insyn från mer nyfiken myndighetsbevakning i hemländerna. Är det någon mer än några bankdirektörer som tror att bankerna har moral? Jag vill därför avsluta med mitt vanliga citat från bankjätten Nordeas ordförande Björn Wahlroos. Jag tycker det säger mycket om hur resonemanget sker innanför bankväggarna och hur man ser på sina vanliga kunder:

- ”Nu kommer jag nog att stöta mig med vissa men omkring 80 procent av människorna är idioter, åtminstone när det handlar om pengar. Finanssektorn handlar om att flytta pengar från de 80 procenten som saknar idéer till de 20 procent som har det.”

Den där ekonomiutbildningen har jag kanske inte haft nytta av i mitt yrkesliv, men jag har lärt mig att förstå en hel del ekonomiska samband. Den förståelsen har gjort mig till Vänsterpartist!