Alla Helgons Dag

» Läs mycket

Om man är intresserad av politik är det viktigt att hålla sig informerad om vad alla sidor tycker och hur dom argumenterar. Även den som tycker helt annorlunda än dig själv kan komma med många argument som du själv kan använda i din argumentation. Att läsa ledarartiklar, debattinlägg och insändare från människor som står på andra sidan barrikaden kan många gånger vara mycket nyttigt. Jag tror också att vi som står på den vänstra planhalvan är mycket duktigare på det här än vad man är på den högra planhalvan. Bland annat av den enkla anledningen att media domineras av högern. Många fler vänstermänniskor läser borgerliga tidningar än vad borgerliga sympatisörer läser vänstertidningar. Och, jag tror som sagt att det är nyttigt att läsa hur "motståndaren" argumenterar och tänker. Ibland är dessutom argumentationen så korkad och inskränkt att man inte ens borde behöva argumentera emot. Låt mig ta ett exempel.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet är Staffan Rosell från Bauer Media Group upprörd över att Sveriges Radio P3 spelar jinglar där dom argumenterar att dom är ett reklamfritt alternativ. Av vad jag kan förstå är han också upprörd över att P3 spelar populär musik. Han är så upprörd att han har anmält SR P3 till Granskningsnämnden och undrar om det är förenligt med sändningstillståndet. Att spela populär musik? Att inte sända reklam? Det ska påpekas att Staffan Rosell företräder ett företag som äger en hel del kommersiella radiokanaler. Att SR P3 gör bra radio är naturligtvis ett problem för den som driver en radiokanal som spelar de senaste hitsen som utfyllnad mellan reklamen. Staffan Rosell vill till och med köpa P3 så att han kan förvandla kanalen till ännu en i mängden av reklammegafoner. Uppenbart är att Staffan Rosell helst vill att Sveriges Radio bara sänder program som ingen vill lyssna på. Fast jag ska erkänna att jag lyssnar mest på P1, en radiokanal som sänder mängder med intressanta program som Staffan Rosells Bauer Media Group inte är intresserad av att sända.

Men, korkade och inskränkta debattinlägg och insändare är ingen nyhet. 1965 var en 15-årig Carl Bildt i en insändare upprörd över att utsmyckningen av nya tunnelbanestationen Östermalmstorg i Stockholm bestod av fredssymboler. Jo, tänkt att något så hemskt som att propagera för fred fick ske på offentlig plats. Tänkt så hemskt! Egentligen borde man ju ha utsmyckat tunnelbanestationen med pansargranater, kulsprutepistoler, ubåtar, stridsflygplan och lite små patroner och liknande här och där. Det hade, enligt den unga Carl Bildt alltså, troligen varit en mycket lämpligare utsmyckning. Det är inte underligt att denna unga man kunde utvecklas till vår moderata hjälte Carl Bildt. Dessutom var konstnären som stod för utsmyckningen en vänstermänniska! Hur kunde man vara så aningslösa att man låter en människa med vänstersympatier argumentera för fred? Kalla in medborgargardet!

Fast Calle har naturligtvis aldrig varit att lita på. Hur som helst så tycker jag att vi borde läsa mer av våra "motståndares" argumentation. Vi kan lära oss mycket av deras sätt att argumentera, vi kan få egna argument och lite då och då kan vi få ett gott skratt också.