A/H1N1

Nu har det helt plötsligt börjat poppa upp en diskussion om den kommande massvaccineringen av svenskar mot den s.k. svininfluensan. Någon gång till hösten är det beräknat att den svenska sjukvården ska ha tillgång till vaccin mot just denna influensan. Och eftersom den befaras drabba en mycket stor del av befolkningen är det tänkt att i stort sett alla ska vaccineras. Om det finns vaccin alltså? Sverige har kontrakt med ett läkemedelsföretag om leveranser. Ursprungligen var det tänkt att främst Sverige och Danmark skulle bygga upp en egen fabrik för framtagning och tillverkning av vaccin av den här sorten. Men den borgerliga Högeralliansregeringen bestämde som ett av sina första beslut att hoppa av det samarbetet och istället skriva avtal med ett brittiskt företag. Troligtvis med den filosofin att privatiserat är bättre, och skulle privatiserat inte vara bättre gäller principen att privatiserat ändå är bättre. Men i dag handlar debatten främst om vem som ska betala notan. Landstingen som inte tycker sig ha råd utan att kraftigt skära i andra verksamheter eller Regeringen, som inte vill betala.

Politikerbloggen är i sina bättre stunder väl värd ett besök. Men ibland blir det allt för patetiskt. En del inlägg är väl värda att läsa, men som sagt, ibland blir det patetiskt. Ett av de senare inläggen kommer från Nima Sanandaji och Robert Gidehag från Skattebetalarnas Förening. Ämnet är ganska intressant. Det handlar om alla lobbygrupper som vill ha igenom än det ena och än det andra (nu närmast i Almedalen) men utan att redovisa vad det verkligen ska kosta. Fast det ska ju verkligen inte komma från Skattekverulanternas egen lobbygrupp. Jag vill ju inte påstå att dom gjort sig kända för att berätta vad deras krav på skattesänkningar skulle kosta. Och egentligen är det ju falsk marknadsföring att kalla en organisation för Skattebetalare när syftet är just att inte vara detta, alltså betala skatter.

Skånska ord: Dagens skånska ord är Grina. I större delen av de mer ociviliserade delarna av Sverige betyder grina att gråta. Vi, här i de mer positiva provinserna av landet, har däremot den helt motsatta betydelsen av grina. Här betyder det att skratta. En av de stående vandringssägnerna som jag får höra från min mamma regelbundet handlar om just detta. Och jag har troligtvis fått höra det i cirka 40 år. Jag är egentligen ingen äkta skåning. Mamma är dalkulla och pappa är faktiskt född i Småland, om än precis ovanför gränsen i Pjätteryd. Och detta innebär att mina mor- och farföräldrar inte bodde i Skåne utan längre upp i "Norrland". Min morfar bodde under min barndom i Hargshamn i Roslagen. Så där har jag varit många somrar som barn. Vid något tillfälle när jag som liten parvel var mycket ledsen frågade min morfar mig varför jag "grinade så mycket". Svaret ska ha varit: - "Jag grinar inte, ser du inte att jag gråter". Det här med ords olika betydelse kan skapa missförstånd.

Egentligen är det underligt hur vissa saker kan fastna i en människas medvetande. När det gäller min barndoms somrar i Hargshamn är det egentligen två minnesintryck som fastnat. Dels handlar det om den härliga känslan att tidigt en morgon följa med morfar genom det daggvåta gräset genom skogen ner till vattnet för att följa med ut i ekan och ta in fiskenäten. Och dels handlar det om den ljuvliga doften av torrdasset! Ja, inte torrdasset i sig utan doften av torrt gräs som användes för att lägga över i torrdasset. Visst var det härliga somrar?

Blev i går tvungen att kontakta företaget Boxer, och blev åter påmind om det underliga faktum att företaget inte använder sig av e-post! Antingen får man ringa, eller skriva ett vanligt brev. Boxer har medvetet valt att inte kunna bli kontaktade via e-post. Var det inte 2009 vi befinner oss i?

Slutligen kan vi notera att det närmar sig det definitiva slutet. Inte bara på dagens blogg utan även på min anställning. Jag jobbar i morgon min allra sista dag på mitt vikariat som socialsekreterare. Efter det vidtar två veckors innestående semester och från 1 augusti är det meningen att ST:s A-kassa ska försörja mig en tid framåt. Vi får väl hoppas att deras utbetalningar kommer igång någorlunda i tid så att jag inte tvingas uppsöka mina gamla arbetskamrater för att får min försörjning ordnad.