Vad jag tycker om sambandet mellan idrott och fylleri tror jag har framgått om ni läst Sven Tycker en tid. Mer vatten på min kvarn får jag sedan jag läst i både Aftonbladet och Expressen om när svenska handbollslandslaget var i Tyskland för att kvala till OS. Något OS blev det inte för pojkarna, och för några av spelarna blir det uppenbarligen inte något landslagsspel alls på en tid. Tre av spelarna, Oscar Carlén, Sebastian Seifert och Fredrik Petersén, fick så mycket öl (och starksprit) i sig att dom helt glömde bort hur en anständig svensk uppför sig - allra helst när han är utomlands och representerar sitt hemland. Troligtvis blir det dyrt också eftersom hotellet kräver motsvarande 80.000 i ersättning för förstörelse. En säng tog fönstervägen ut (tydligen utan att öppna fönstret först) och annan inredning blev också förstörd. Det berättas också att de snälla pojkarna besökt damlandslagets rum på hotellet - och vägrat gå därifrån. Man fick tillkalla hjälp för att avvisa idioterna.
Och Djurgårdens hockeyspelare Fredrik Bremberg riskerar att tillbringa en period innanför gallret istället för innanför rinken sedan han åkt fast för rattfylla med 1,69 promille.
Tyvärr finns det ett mycket stort samband mellan idrott och sprit. Jag är övertygad om att det blivit bättre, mycket bättre än "förr i tiden", men fortfarande "hör det till" att fira med en riktig fyllefest. Jag minns att min pappa berättade om hur det såg ut på järnvägsstationen i Åstorp när Klippans elitbrottare kom hem från bortamatch. Dom behövde hjälp med både det ena och det andra när dom bytte tåg. Eller när dom glömt att gå av i Klippan.
Så har då Visby drabbats av de bortskämda spolingarna från Fjollträsk. Den s.k. Stockholmsveckan (som följer på Båstadveckan) har avverkats, och det har varit fylle, narkotika, slagsmål, mer fylle och ett antal våldtäkter. Antalet anmälda brott under veckan ökade sedan förra året. Fiskmåsarna från 08-träsket fortsätter att sprida sin dynga över landet. Skulle man inte kunna bygga en mur runt Stockholm och bara släppa ut ett begränsat antal personer åt gången och detta först efter noggrann prövning. Så kan spolingarna hålla sig kring Stureplan och göra bort sig och sluta förpesta tillvaron för oss andra.
Och kom inte och påstå att jag har fördomar eller har rasistiska böjelser, det har jag inte - med undantag för mot 08:or!
FRA (Försvarets Radioanstalt) börjar nog tycka ett deras rykte börjat bli lite väl skamfilat. FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson har därför inlett operation charmkurs. Han har gått ut i Svenska Dagbladet och berättat om så mycket man har kunnat undvika tack vare att man spionerat på våra telekommunikationer. Så egentligen borde man anställa tiotusentals avlyssnare som avlyssnade alla telefonsamtal, e-postkommunikationer osv. Tänk alla bankrån, mord, stölder, väskryckningar, inbrott, misshandel och annat man kunnat avstyra eller kanske hitta rätt gärningsman i varje fall. Sätt igång, avlyssna ALLT!
Radovan Karadzic har nu åkt fast, och hans skuld för massmord i Bosnien ska nu prövas i domstol. Jag kan inte säga att han personligen har ett ansvar, men media och de flesta politiker har redan dömt honom. Så vi får hoppas att domstolen kan bevisa det han i allas ögon redan dömts för. Intressant är att undra över om någon ska prövas för ansvar för massmord sedan brittiska forskare kommit fram till att uppskattningsvis 100.000 människor i de tidigare kommunistländerna dött i TBC i onödan sedan början av 1990-talet. Detta som ett resultat av att IMF (Internationella Valutafonden) krävt av länderna att dom skar ner den offentliga sjukvården för att få lån från fonden. De länder som tog lån från IMF och uppfyllde kraven på nedskärningar i de offentliga utgifterna drabbades av en kraftig ökning av TBC-fallen. De länder som inte tog lån från IMF utan från andra håll hade en fortsatt minskning av TBC-fallen. Varje år dör 1,6 miljoner människor i världen pga TBC, och IMF har alltså skuld i att ungefär 100.000 dött i onödan. Kan man anmäla IMF:s direktörer till domstolen i Haag?
Slutligen noterar jag att det tydligen snart kommer en utbetalning av Tillfällig Föräldrapenning till mig för en dag i slutet av mars. En gammal arbetskamrat ringde och berättade att man kommit fram till ärendet nu, så hon passade på att ringa och undra hur det var. Det känns spännande, bara nästan 4 månaders handläggningstid. Och tyvärr är detta inget ovanligt. Jag träffar lite då och då i mitt nya jobb som socialsekreterare på andra som får vänta lika länge. Och där handlar det om större summor pengar än min TFP för en fjärdedels dag. Jag tycker synd om mina gamla kollegor på Försäkringskassan som tvingas rota i så gamla ärenden. Som kanske tvingas skämmas och ringa och begära kompletteringar i så gamla ärenden. Däremot tycker jag inte synd om de ansvariga chefer som förr eller senare väl ändå måste tvingas ta ansvar för sitt fiasko!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar