EU-trams

En propagandaskrift som faktiskt är ganska rolig att läsa är EuropaPosten som ges ut av EU-Kommissionen i Sverige. I senaste numret som väl kom i veckan läser jag om EU-bidragen till mjölk i skolan. Tidigare har detta bidrag tydligen främst betalats ut om man serverade fet mjölk. Den magra lättmjölken gav inte så många kronor. Huvudskälet har varit att man ville bli av med ett överskott på grädde. Nu gläds tidningen åt att bidraget i framtiden betalas ut med samma belopp oberoende av hur fet mjölken är. Däremot får man inte bidrag för mjölk som används i matlagningen. Det skedde tidigare. I de nya reglerna får mjölken inte användas i mat sdom tillagas och värms. Däremot om maten serveras kall! Och dessutom ställs det krav att det sitter uppe tydliga affischer som berättar att mjölken serveras med bidrag från EU! Det får mig att tänka på för några år sedan när katastrofbistånd skulle lämnas i något land i Afrika som drabbats av torka och svält. En stor mängd ris och vete från amerikanska beredskapslager skulle flygdistribueras i svältområdet. Men när matleveransen skulle börja ske upptäckte de amerikanska myndigheterna till sin förskräckelse att säckarna inte var märkta med US Aid. Utdelningen avbröts omedelbart, hela sändningen skickades tillbaka till USA för ompacketering i nya säckar med rätt märkning och sedan transporterades det hela tillbaka till Afrika för distribution. Det är ju viktigt att den som får något vet vem som var så snäll och lämnade biståndet. Annars är det ju ingen mening med biståndet. Hahaha! Fast egentligen borde man snyfta.

Det blir en hel del lokalt material i dag. Hembygdsföreningen har firat Möllans dag i dag. Därav dagens nytagna bild på möllan. Som dagen till ära även snurrade runt med ett behagligt och rogivande knarrande. Det var även sedvanlig servering och förevisning av en hel del av Hembygdsföreningens samling av gamla kläder. Angeli och jag passade också på att titta in i den lilla uppbyggda skolsalen.

I dagens Helsingborgs Dagblad berättas att man hittat en död gädda i Humlebäcken. Den stackaren uppskattas ha varit död en tid. och det ställs lite misstänksamma frågor om ifall det verkligen finns gäddor i bäcken. Jag för min del, som i stort sett vuxit upp kring bäcken kan berätta att jag aldrig sett några andra djur i denna än blodiglar, vattenloppor och kanske grodyngel. Samt en viss undertecknad när han under barndomsåren halkat och missat hoppet över bäcken och istället hamnat i bäcken. Man blev ganska geggig vid sådana tillfällen. Dessutom tror jag mig minnas att jag sett en orm simma i vattnet.

I gårdagens Helsingborgs Dagblad berättades lite mer om ett intermezzo som inträffade bara några meter från oss förra söndagen på Torparedagarna. Två hundägare som tyckte det var en smart idé att rasta sina hundar i trängseln bland alla människor på marknaden möttes. Men uppenbarligen var inte hundarna lika positivt inställda. Det hela slutade med att den större hunden bet den mindre så illa att ägarna tvingades låta avliva denna dagen efter. Vad tänker egentligen hundägare på när man tar med sina älsklingar i sådana folksamlingar. Till och med jag (som inte lider av hundskräck utan är van vid hundar, även stora sådana) känner mig mycket osäker om jag trängs ihop med stora okända hundar och inte har någon reträttväg.

Jag har under dagen inköpt en ny (gammal) kamera. Jag fick till skänks av en arbetskamrat för några dagar sedan en äldre fotoutrustning (tack Ulf). En Chinon med ett antal olika objektiv. Allt från senare hälften av 70-talet. Kameran är tyvärr något defekt, och objektiven (som har skruvfattning) passar ju tyvärr inte till min Canon (eller Kevins Nikon) utan någon form av konverter att sätta emellan. Så jag gav mig ut på jakt efter en lämplig kamera som passade till objektiven. Samtidigt som jag bittert ångrade att jag en gång i tiden gjorde mig av med min gamla hederliga Praktika-kamera. Nu har jag på Tradera kommit över en komplett Chinon-utrustning med kamera och ytterligare lite objektiv till ett hyfsat pris. Vi får väl se hur mycket mina gamla fotokunskaper som memorerats när jag måste ställa in allt manuellt och inte lita till automatiken. Jag minns mina allra första bilder jag tog med min Praktika en gång i ungdomen. Jag var på Skånes djurpark och skulle fotografera en varg. En varg som envisades med att gå från sol till skugga och sen ut i solen igen osv. Och där stod jag som amatör och hade lagom ställt in bländare och allt när djurfan flyttade på sig. Men det finns någonstans ett mycket fint kort tagen på en varg till slut när han stod stilla tillräckligt länge.