Politiken som en cirkus

» Kommer ni ihåg BT Kemi?

Regelbundna läsare av Sven Tycker har säkert förstått att jag har ett mycket stort intresse för politik. Både lokalpolitik, rikspolitik och utrikespolitik. I diskussioner med andra hamnar jag ofta i en situation där jag får försöka försvara politiker när det värsta politikerföraktet släpps lös. Det finns stora grupper som faktiskt på fullt allvar inte litar på politiker. Som tror att dessa bara engagerar sig för att tjäna pengar. Att politiker inte är seriösa och tror på de idéer dom arbetar för.

Jag tror faktiskt att nästan alla som engagerar sig i politiken gör detta för att dom vill genomföra något som dom tror ska göra det bättre. Vi har olika bakgrund, olika idéer om vad som är bäst osv. Men jag har faktiskt ett högt förtroende för nästan alla som engagerar sig politiskt i vår demokrati. Sedan må vi ha olika åsikter och olika ideologier om vad som är bäst och vilka mål vi har. Jag tror t.ex. på ett samhälle där vi minskar klyftorna, där alla får en chans, där samhället tar ansvar för att det blir ett bra samhälle - för ALLA. Där man t.ex. använder skatterna för att omfördela mellan de som av olika anledningar tjänar enorma summor och har råd att bidra och till de som av olika anledningar inte har dom möjligheterna. Det kan sammanfattas i en gammal paroll från Vänsterpartiet: - Av var och en efter förmåga - åt var och en efter behov. Det som kan kallas ett solidariskt samhälle. Detta står i motsats till moderatledaren Ulf Kristerssons löfte när han en gång valdes in i Sveriges riksdag: - "Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.". Vi har helt olika syn på vår värld, men jag respekterar att Ulf Kristersson har den åsikten och att han i sitt politiska arbete har detta som mål. Precis som jag har den gamla parollen från Vänsterpartiet som mål. Även om vi alltså befinner oss på olika nivåer inom politiken.

Men, ibland undrar jag hur politiker tänker. Man uppför sig som om politiken är en cirkus. Läs gärna Andreas Magnussons rader som jag länkar till här längst ner.

Men jag tänkte ta ett annat exempel. För några dagar sedan hotade Liberalernas ledare Nyamko Sabuni i ett desperat utspel med att hon skulle begära misstroendeomröstning mot klimat- och miljöminister Annika Strandhäll om hon inte senast till Lucia beslutade att Sverige ska gräva ner vårt radioaktiva avfall från kärnkraften så vi slipper se det. Annika Strandhäll ska alltså inom några veckor efter det att hon fått jobbet fatta ett beslut som utretts under många år och som har giltighet i kanske 100.000 år framåt. Resonerar man på det viset så är man inte en seriös politiker. Då tror man att politiken är en cirkus. Men det är uppenbart att de svenska kärnkraftskramarna börjar bli desperata. Man ser med allt mer panik i blicken att kraftföretagen helt enkelt inte vill investera i kärnkraften. Det är nämligen, trots folkomröstningen om kärnkraft, faktiskt fullt tillåtet att bygga nya kärnkraftsaggregat i Sverige. Men kraftföretagen vill inte, det är för dyrt och för osäkert. Det tar på tok för lång tid och det bli alldeles för dyrt. Man vill producera el på annat sätt eftersom det ger billigare el. Det mest kärnkraftsberoende landet är Frankrike. Som får 70% av sin el från kärnkraft. Fransmännen hade varit överlyckliga om dom fått betala de låga svenska elpriserna. I Frankrike får helt enkelt skattebetalarna subventionera elräkningarna för fransmännen.

Vad kärnkraftskramarna inte vill inse är att kärnkraften har spelat ut sin roll. Den kärnkraft som finns i Sverige låter kraftföretagen producera så länge den fungerar eftersom investeringarna är gjorda. Men att investera i ny kärnkraft? Nej tack. Det vill dom inte.

Så kommer vi då till det radioaktiva avfall som redan har producerats. Det är så farligt för mänskligheten att det måste hållas isolerat från omgivningen i kanske 100.000 år framåt. Det förslag som finns handlar om att man helt enkelt ska gräva ner det långt ner i jorden. Inneslutet i koppar osv för att radioaktiviteten inte ska läcka ut. Men där måste det ligga isolerat i kanske 100.000 år framåt. För att ge lite perspektiv så dog Neandertalmänniskan ut i Europa för 30.000 år sedan. Bronsåldern inträffade här omkring för 3.800 - 2.500 år sedan. Järnåldern här i Skandinavien övergick i Vikingatiden för ca 1.000 år sedan. Det radioaktiva avfallet från kärnkraften ska ligga nedgrävt i 100.000 år. Hur förhindrar vi att människor inte om kanske 100 år börjar göra utgrävningar i området. Skyltarna som satts upp för att varna för radioaktivitet lär ha rostat bort för länge sedan. Kanske kan man komma på ett bättre och mer varaktigt sätt att varna för att gräva i området. Men hur vi än gör så är varningarna borta långt innan avfallet är ofarligt. Vad händer om man börjar göra utgrävningar om 100 år eller 200 år eftersom det går myter om att det finns nedgrävt en skatt i området? Vad kommer kommande generationer eller civilisationer tänka (om mänskligheten överlever på vår planet så länge) när dom hittar vad vi grävt ner?

Det förvånar inte att Ebba Busch t.ex. ställt upp på Nyamko Sabunis clownerier. Att alla kärnkraftskramarna i M + Sd + L + Kd ställer krav på förhastade beslut. Jag för min del kommer att tänka på BT Kemi-skandalen i Teckomatorp. Det som grävs ner kommer alltid upp igen - så småningom.

Läs:
När clownen vill ha mindre cirkus. - Andreas Magnusson, Magasin Para§raf
KD backar misstroendehot mot Strandhäll. - Dagens Nyheter
Vi kräver besked om slutförvar, Strandhäll. - M+Sd+Kd+L Aftonbladet debatt