onsdag 3 juni 2020

Satsa på cyklisterna - jomenvisst!

» Internationella cykeldagen

I dag är det Internationella cykeldagen eller Cykelns dag. En dag som instiftats av FN för att aktualisera cykeln som transportmedel. Det är ofta många fina ord från de styrande om hur viktigt det är att locka oss alla till att ta till cykeln. Ett färdmedel som är hälsosamt, både för oss som cyklar, för alla andra och för naturen.

Men, hur fungerar det i praktiken? Planerar man in och bygger ordentliga cykelbanor? Planerar man för att cyklister ska kunna ta sig fram till olika destinationer och parkera sin cykel? Finns det en genomgående strategi?

Cykelbana med förhinder
Nä!

Man kan mycket väl göra en fin insats med några hundra meter fin cykelväg när man håller på med byggnationer osv. Men sedan kan cykelvägen mycket väl bara ta slut. För att sedan 500 meter längre fram dyka upp igen, men nu på andra sidan av körbanan. När man bygger en motorväg så bygger man inte en sådan på en sträcka av 1 km för att låta den fortsätta på båda sidor om nybygget som en vanlig enkel landsväg. Man bygger naturligtvis hela den sträcka som ska göras vid ett och samma tillfälle. Så gör man inte med cykelvägar. Man tar en liten bit här och en liten bit där när man håller på i området. Ofta inte ens samordnat.

Hur välkommen är man när man kommer cyklande till en affär? Finns det cykelställ där man kan låsa fast sin cykel? Infarterna osv till affärerna är planerade efter bilisterna. Kommer man cyklande får man gissa sig till hur man ska cykla. Det finns parkeringsplatser för bilar så att det räcker för halva befolkningen att ta sig dit med bil samtidigt. Och sedan finns det kanske 5 platser för cyklar undangömda i ett hörn. Om man har tur. Annars finns det ingen plats alls utan man får försöka hitta en tom plats där man står så lite i vägen som möjligt. De vanliga cykelställen är så tätt placerade att det oftast inte heller är möjligt att utnyttja alla platser. För att inte tala om alla gamla övergivna cyklar som får stå kvar i åratal och ockupera de få platser som finns.

När det anläggs cykelvägar slarvar man ofta med underarbetet. Det ska bli så billigt som möjligt. Naturen är stark och bryr sig inte om när man bara lagt ett lager asfalt på marken. Trädens rötter har på många ställen förvandlat cykelvägen till en form av tvättbräda. Det känns så att cykla där.

Det är många fina ord om att satsa på att vi ska cykla. Men när det kommer till det verkliga utförandet så är det ofta just bara det, många fina ord.

Inga kommentarer: