Andra dagen

» Det är farligt att leva

Det känns lite tråkigt att så här i början på året fundera över döden. Men jag såg att det nya året inletts med ännu fler offer för en arbetsplatsolycka. Jag började fundera i de här banorna när min hustru och jag åkte tåget hem från Helsingborg efter lunch. Från tåget kan man se ICA:s lager där en man dog på jobbet på nyårsdagen. Det var årets första offer. En liten kort notis i lokaltidningen. Dagen efter, i dag alltså, omkom en man i Mönsterås i en annan arbetsplatsolycka. En ny liten notis i bladet. Antalet personer som dödas i arbetsplatsolyckor ökar. På två dagar har alltså redan två personer fått offra sitt liv på jobbet. Var är de politiska överbuden om satsningar på säkerheten på arbetsplatserna? Var är kraven på fler skyddsombud? Var är kraven på fler inspektioner från Yrkesinspektionen? Var är kraven på hårdare lagkrav på skyddsutrustning?

Vilket parti driver dom här frågorna? Verkligheten är ju den att fler människor dör på jobbet än som skjuts ihjäl i skjutningar. Men i det senare fallet är mediebevakningen intensiv. Som jag sagt flera gånger tidigare så är det inte ovanligt att boende och andra som befann sig i närheten blir tillfrågade av reportrar om dom har blivit rädda nu. Om dom fortfarande vågar gå ut? Men jag har ännu inte sett någon reporter ställa sig utanför fabriksgrindarna och frågat arbetskamrater om dom nu är rädda för att gå till jobbet. Politikerna är snabba med att utlova fler poliser, hårdare straff och mer övervakning för att komma tillrätta med skjutningarna. Men jag ser alltså inga politiker gå ut och kräva fler skyddsombud, hårdare straff för arbetsmiljöbrott och hårdare reglering av skyddsutrustning. Vad kan detta bero på? Det dör alltså fler helt oskyldiga i arbetsplatsolyckor än vad det skjuts ihjäl människor. Snarast har politikerna under åren skurit ner resurserna för övervakning av arbetsplatserna. Kan det finnas något samband med att man inte vill ställa krav på arbetsgivarna?

Det förolyckas hela tiden människor i olyckor. I dag inträffade en svår tågolycka på Store Bælt-bron i Danmark. Stormen Alfrida, som vi döpt den till, fick en lastbilstrailer lastad med öl som var lastad på en järnvägsvagn att välta av vagnen och lägga sig på det mötande spåret där ett persontåg körde rakt in i den. Senaste budet är att 6 personer dog i olyckan. Utredning får utvisa om lasten var felaktigt surrad och lastad eller om det var ett felaktigt beslut att inte stänga bron för trafik i stormen. Nu ska det påpekas att järnvägen är ett mycket säkert trafikmedel. Enligt experten Per Corshammar dör det årligen runt om i världen ca 250 personer i järnvägsolyckor. Något som kan jämföras med omkring 50.000 i olyckor på vägarna. Även flyget är ett säkert transportmedel även om förra året hade exceptionellt många flygolyckor med dödlig utgång. Men, det är alltså på vägarna som riskerna är störst.

Som jag sagt tidigare, det är mycket större risk för att du råkar ut för en trafikolycka och i värsta fall dör i en trafikolycka än att du utsätts för ett våldsbrott eller i värsta fall mördas. Det är mycket större risk i trafiken. Men vad är det politikerna bjuder över varandra om? Fler poliser, hårdare straff, mer övervakning! Och alltså inte fler trafikpoliser, hårdare straff för trafikbrott och fler fartkameror osv. Varför koncentrerar sig inte politikerna på det som är farligast? Varför får våld och brott mycket större rubriker i media än trafikolyckor och arbetsplatsolyckor?

Jag har frågat det tidigare. Vad är det vi är rädda för? Det okända? Det vi inte kan påverka? Det som får störst rubriker i media? Varför kan inte politikerna göra sina prioriteringar?