Än så länge har varje dag inneburit att situationen förvärrats trots löften från kraftföretaget och japanska regeringen om att man har allt under kontroll. Det är nämligen det som är problemet med kärnkraft. Vi kan bygga in hur många säkerhetssystem som helst. Men vi råder inte över teknikens tillförlitlighet. Varje dag händer det att tekniken inte fungerar som det är tänkt. Bilmotorer slutar fungera. Kedjan hoppar av på cykeln. Du drabbas av punktering. Någon snubblar och bryter benet. TV:n där hemma lägger av. Datorns hårddisk kraschar. Skosnöret går av. Reservelsystemet till ett kärnkraftsaggregat vägrar starta. Alla olyckor är tråkiga. Men inga kan få så stora konsekvenser som en krasch i ett kärnkraftsverk. Och det DÄRFÖR jag är kritisk till kärnkraften. Olyckor händer, det kan vi inte göra något åt. Men olyckor FÅR inte hända i ett kärnkraftsverk.

Annars har faktiskt kärnkraftens kraschlandning i Japan satt sina spår i kärnkraftsdebatten runt om i världen. I Schweiz har man nu beslutat att stryka de tidigare planerna på att ersätta landets gamla kärnkraftverk med nya. Och i Tyskland har Angela Merkel meddelat att man vill pröva säkerheten i de tyska kärnkraftverken. Och hon antyder att det kan vara läge att stryka det (mycket impopulära) beslutet nyligen om att förlänga livslängden på Tysklands åldrande kärnkraftverk. Något som oppositionen kräver. Motståndet mot kärnkraften är mycket aktivare i Tyskland än i Sverige. Och Angela Merkels utspel är ett tydligt tecken på valtaktik. Det är inom kort dags för tre olika delstatsval i Tyskland. Och det senaste delstatsvalet var en stor framgång för Socialdemokraterna och en motgång för Angela Merkels höger.
Jag såg förresten den gamla kärnkraftsmotståndare Maud Olofsson (c) på TV:n i dag sitta och försvara kärnkraften. Och argumentera för att det inte fanns någon anledning och fundera mer i Sverige. Den svenska kärnkraften är ju så säker nu sedan Centerpartiet hamnat vid köttbordet. Det lät riktigt patetiskt Maud!
Två frågor som helt dött i rapporteringen från Japan är demokratiprotesterna i Nordafrika och Mellanöstern. För att inte tala om granskandet av Håkan Juholt. Situationen i Nordafrika och Mellanöstern har för tillfället bara plats för situationen i Libyen. En situation som verkar bli värre och värre. Men protesterna är livliga på många håll i området. Och rädslan bland de styrande är stor. En av de diktaturer där protesterna slagits ner blodigt är i Bahrain. Jag ser att de styrande där nu fått hjälp av 1.000 elitsoldater från Saudiarabien som skickats till ön för att slå ner demokratiprotesterna. 500 poliser från Förenade Arabemiraten har också flugits in för att slå ner upproret. Det är uppenbart att de styrande i den största diktaturen av dom alla - Saudiarabien - börjar bli rejält oroliga. Sprids oroligheterna dit får det svåra konsekvenser för många länder. Vill vi ha demokrati i Saudiarabien? Eller är stabiliteten viktigare? Fråga Calle!


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar