Fredriks smekmånad mot sitt slut?

Allt fler tecken tyder på att Fredrik Reinfeldts smekmånad (nåja, den har ju pågått i en herrans massa år) med svensk media kanske börjar nå slutet. Lite då och då dyker det upp kritiska artiklar mot Reinfeldt i högerpressen. Under en följd av år har det tidigare varit en strid ström av hyllningar och okritiskt granskande. Men ett exempel på en ändrad inriktning är ledaren i Expressen där Fredrik Reinfeldt uppmanas att lära av Göran Persson. Nu är det inte för att Expressen tycker att Göran Persson var något föredöme, utan istället handlar det om att Expressen tycker att Göran Persson blev maktfullkomlig. Och nu tycker Expressen att Fredrik Reinfeldt visar tecken på maktfullkomlighet och tjurighet.

Vad det handlar om är naturligtvis röstförlusterna i Riksdagen. Sverigedemokraterna röstar i allmänhet med Högerregeringen i omröstningarna. Den senaste siffran jag sett så handlade det om att man i mer än 90% av omröstningarna röstade åt Höger, där man hör hemma. Men, någon gång då och då markerar SD att stödet från dom inte kan tas för givet. Och då blir Fredrik Reinfeldt ytterst tjurig. Enligt Högerledarens sätt att se på saken bör de Rödgröna partierna lägga ner sina röster i Riksdagen i de fall man inte stödjer Högerregeringen. Detta för att förhindra att skandalen ska inträffa att man vinner om omröstning med hjälp av Sverigedemokraterna. Och det är naturligtvis ett sätt att se på saken.

Så är då den stora krigshetsen igång. "Världssamfundets" gemensamma attack på Gaddafis Libyen framställs som något romantiskt, som något heroiskt. Det är i media (och det gäller i stort sett hela världen) en orgie i hjälteskildringar. Och svenska krigshetsare verkar sörja över att inte svenska bombningar genomförs i Libyen. Jag vill därför poängtera att krig är grymt, krig är vidrigt, krig innebär blod och död. Människor kommer att dö, helt oskyldiga män, kvinnor och barn kommer att lämlästas. Det finns inga vapen som bara drabbar hemska skurkar men inte oskyldiga. Den gemensamma insatsen mot Gaddafis Libyen är med största sannolikhet nödvändig. Det är inte där mina invändningar ligger. I motsats till i Irak och Afghanistan har FN:s beslut skett på ett korrekt sätt. Men för att insatsen är nödvändig finns det ingen anledning att glorifiera dödande. Krig är något vidrigt och äckligt och inget man kan hylla.

Vårjogging 2011: Dom hade lovat ganska soligt väder i dag. Men det sket sig ganska rejält tycker jag. Det har i och för sig inte varit allt för kallt, det har inte regnat, det har inte blåst så mycket. Men det har varit fuktigt och dimmigt. Det har varit tråkigt. Solen kunde skymta några korta ögonblick efter lunch. Men annars tycker jag det varit tråkigt. Men trots detta gav jag mig ut på en rejäl löparrunda på förmiddagen. Eftersom utvecklingen vägrar ge snabbare tider, så bestämde jag mig för att strunta i klockan och istället inrikta mig på att springa en lite längre runda i makligt tempo. Det fick alltså bli de 9,9 kilometrarna. Att det var fuktigt märkte jag ganska snabbt. Glasögonen immade igen hur jag än gjorde. Och efter dryga 20 minuter stoppade jag till slut glasögonen i fickan. Men det gick ändå. Och det visade sig att tiden, 58.10, bara blev 20 sekunder sämre än förra gången.

Annars ser jag av Försäkringskassans redovisning att det svenska pensionssystemet förra året gick med 71 miljarder i överskott. Det finns gott om pengar fonderade i systemet och inom överskådlig tid finns det ingen risk för att pengarna inte ska räcka till för att betala pensionerna. Det är väl skönt med goda nyheter? Tänk på det nästa gång som politikerna försöker skrämma oss med att pengarna inte räcker och att vi måste jobba längre. Så är det inte. Det kanske ska tilläggas att den svenska sjukförsäkringen också går med överskott sedan flera år. Staten tar alltså in mer pengar för att betala sjukpenning osv än vad vi betalar ut. Vart överskottet tar vägen? Ja, det kan man fråga sig. Det används i varje fall inte för att förbättra situationen för sjuka människor.