Veckans skratt måste bli SlösO - ombudsmannen mot slöseri med skattepengar, ett initiativ från Skattesmitarnas Förening och Timbro - den skyddade verkstaden för överblivna MUF:are. Hit ska man tydligen kunna anmäla slöseri med skattemedel. Jag har därför ett antal förslag till SlösO:
1/ Skattesubventioner av städningen till miljonärer, det s.k. skatteavdraget för Höginkomstnära tjänster.
2/ Medlemsavgiften till EU.
3/ Inköp av alldeles för många JAS Gripen stridsflygplan.
4/ Sjuka jordbrukssubventioner.
5/ Höga direktörslöner inom statsförvaltningen (inklusive bonusar och pensioner med orimliga belopp).
6/ Förbifart Stockholm.
7/ Knugahuset.
8/ Lönen till Socialutförsäkringsministern Cristina Husmark Pehrsson (M).
Svenska Dagbladet har granskat Sverigedemokraternas toppnamn. Och den granskningen visar bland annat att hälften av namnen på partiets riksdagslista har sitt ursprung hos moderaterna. Vi kan alltså konstatera att min rutin att vid redovisning av väljarundersökningar räkna in Sverigedemokraterna i det Blå högerblocket är riktig. 4 av de 25 är kvinnor och det säger också en del. Tyvärr finns det också en Åstorpare på listan. Tony Wiklander som faktiskt har sitt ursprung i Socialdemokraterna. Efter en förskingringsskandal på det ålderdomshem där han var chef lämnade han partiet. Han har sedan dess hunnit med förutom Vänsterpartiet också en uppsjö av olika missnöjes och pajaspartier på högerkanten. Mitt allra första blogginlägg någonsin, den 4 april 1997 handlade om Skånepartiet. Och där hittade vi också Tony Wiklander. En man vars politiska karriär präglas av att han ska jävlas med de han tycker varit taskiga mot honom.
Det har nu visat sig att de som drabbats av Ättestupan i sjukförsäkringen som Socialutförsäkringsminister Cristina "en tredagars släng av utbrändhet" Husmark Pehrsson (m) genomfört och som sökt förlängd sjukpenning men i avvaktan på beslut accepterat att övergå till att få Aktivitetsersättning har fått sina ansökningar strukna. De som slängts ut ur sjukförsäkringen hade alltså att välja på att överklaga beslutet men då också vägra kontakten med AF och bli helt utan inkomst eller acceptera beslutet. Men då var det ingen återvändo. I dag hörde jag Socialutförsäkringsministern yttra sig i frågan. Och vad gör hon, jo hon hänvisar, än en gång, folk till att "då får dom ju kontakta Socialen och söka socialbidrag" Skäms hon inte? Det är inte första gången ministern när hon får kritik bara hänvisar folk till Socialen. Vad har hon för människosyn?
För övrigt undrar jag vem som skapat Alliansens nya logotyp? Är det Cristina Husmark Pehrsson?
Once upon a time... Det fanns en gång i tiden här i Åstorp ett kommunalt bostadsföretag, Stiftelsen Åstorpsbostäder. Ett bostadsföretag som ägde och förvaltade en ganska stor andel av hyresfastigheterna i Åstorp. Men, för ett antal år sedan lockades de styrande i någon form av privatiseringsiver att sälja hela klabbet till ett större privat fastighetsbolag. Sedan dess har fastigheterna varit spekulationsobjekt och bytt ägare så många gånger att jag tappat räkningen. Vid en av försäljningarna delades hela fastighetsbeståndet dessutom upp på två olika ägare. I dag läser jag att den ena halvan, Söderåsens Fastighets AB, återigen bytt ägare. Jag har som sagt tappat räkningen på vilken gång i ordningen. Den andra delens ägare, Centerplan, gick i konkurs för en dryg vecka sedan och konkursförvaltaren ska nu sälja hela fastighetsbeståndet på exekutiv auktion. Under den senaste veckan har vi i tidningen kunnat se reportage hos en hyresgäst som nu vägrar betala hyran innan man gjort något åt möglet i taket. Och i andra reportage sett andra (på andra håll) som lever med spannar på golvet i vardagsrummet för att fånga upp vattnet som tränger ner genom taket. Det är möjligt att det var en bra affär för kommunen att sälja hela bolaget - men var det bra för kommuninnevånarna?
Aftonbladet skriver i dag om min hustrus gamla klasskamrater, bröderna Cederholm. Dom och deras barn är skyldiga till de flesta mord som skett i Nordvästskåne i modern tid. Jan Guillous insats för att få Keith friad för mord är en insats som gör att jag fortfarande har svårt för att ta honom på allvar. Och i historiebeskrivningen "glömmer" Aftonbladet att berätta att resten av gänget dömdes för mordet och fick sitta av sina straff. Det var bara Keith som släpptes fri sedan vittnen inte längre vågat vittna. Några månader senare var han inlåst igen. Men tragedin blir inte mindre för att vi skriver mer om det, så jag slutar här.
Slutligen ser jag att ABBA valts in i rockens Hall of Fame. Men jag gläds faktiskt mest åt att samtidigt valdes Jimmy Cliff in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar