Ett manipulerat folk

I dag är det 30 år sedan svenska folket blev bedragna. Det hölls då en folkomröstning om den svenska kärnkraftens framtid. Vi erbjöds 3 alternativ, som följaktligen kallades Linje 1, 2 och 3. Alla alternativen lovade en avveckling av kärnkraften, men med lite olika betoningar. Den linje som dömdes som segrare, linje 2, lovade en avveckling till 2010. För de som inte är medvetna om detta, så är det i år. Hur har det då blivit med denna avveckling som vi utlovats? Genom passivt motstånd från kraftindustrin och de politiker som inte höll med svenska folket har vi i dag en situation där vi i stort sett är ännu mer beroende av kärnkraften än vi var för 30 år sedan. Samtidigt som alltså kraftindustrin haft ett folkomröstningsresultat och ett riksdagsbeslut att följa har istället kärnkraften byggts ut samtidigt som satsningen på alternativen har fungerat dåligt. Två små aggregat som placerats så korkat att dom stod inom synhåll från grannlandets huvudstad har visserligen stängts. Men samtidigt har övriga aggregat moderniserats och byggts ut så att vi i dag får mer el från kärnkraften än vi fick från denna när folkomröstningen hölls. Sverige är ett av världens mest kärnkraftsberoende länder - trots folkomröstningens beslut. Sverige ligger också långt efter när det gäller satsning på förnyelsebara alternativ. Det som kallas sol, vind och vatten har skyfflats under mattan. Svenska folket har lurats av direktörer och politiker som sagt en sak men gjort något helt annat - i fullt samförstånd.

En av myterna som sprids är hur billig kärnkraften är. Men det bygger på att den subventioneras av skattebetalarna. I annat fall blir det dyrt - mycket dyrt. En annan myt är att det satsas på kärnkraft på alla andra håll. Under 2000-talet har det i Europa byggts 1 (ett) kärnkraftsaggregat. Ett bygge som fortfarande pågår i Finland. Det är fortfarande inte färdigt. Det blir minst 3 år försenat, troligtvis mycket mer. Den el som skulle produceras har redan blivit dubbelt så dyr mot vad som beräknades när kalkylerna gjordes. I dag fruktar man att kostnaden blir fyrdubblad. För att fira detta har den svenska Högerregeringen bestäms sig för att lägga fram en proposition som slutligen bryter löftet från folkomröstningen. Nu ska de 10 aggregat som är i drift få lov att ersättas. Om detta sker kommer Sverige att bli ännu mer beroende av kärnkraftsel än vi är i dag eftersom eventuellt nya aggregat blir större än dagens. Om nu propositionen går igenom alltså. En avhoppad moderat har sagt att han ska rösta Nej. Minst två centerpartister har lovat att stå fast vid de löften som getts och ska också rösta Nej. Röstar minst 4 personer från Högeralliansen Nej faller propositionen. Men, det finns ett annat hot mot utbyggnaden. Det handlar om det beslut som också ska fattas, att nya aggregat får byggas helt utan statliga subventioner eller garantier. Och de flesta ekonomer är införstådda med att då lönar sig inte en kärnkraftsinvestering. Den el som då produceras blir för dyr.

Och vi har fortfarande inte löst frågan om avfallet. Att gräva ner det i urberget (som Sverige tänkt), att dumpa det i en nedlagd saltgruva (som Tyskland tänkt) är ingen lösning. Avfallet är livsfarligt i 100.000 år. Neanderthalarna levde för 70.000 år sedan. Vad hade vi tänkt om Neanderthalarna om dom grävt ner livsfarligt avfall och som vi hittat i dag? Ska vi skänka detta till de varelser som kommer efter oss på planeten?

I dag är det Nordens Dag. Ett datum som valts efter undertecknandet av Helsingforsavtalet 1952. Det nordiska samarbetet är något som jag tycker har kommit i bakgrunden där EU osv har kommit att prioriteras istället.

Springtimerapport 2010: Det regnade lite tidigt på förmiddagen, men sedan klarnade det upp. Och när jag framåt lunch fick tid för en runda var egentligen det största väderfenomenet att det blåste. Det tog i med en riktig motvind i början. Och det var väl detta, kombinerat med att jag travat runt en hel del under förmiddagen, som gjorde att det gick tungt. Detta gjorde att jag valde att ta en annan runda i dag än i söndags. På så vis kan man ju inte göra någon direkt jämförelse av tiden! Nu fick det bli den traditionella sexkilometersrundan - upp till Tingvalla och sedan motionsslingan och tillbaka. Tiden 33.45 var snabbare än i söndags, trots att jag sprang saktare. Vilket innebär att rundan i söndags troligtvis var snarare 6,5 km lång.

För övrigt kan vi notera att idrottsrörelsen och andra föreningar hotas av skattehöjningar. EU har nämligen synpunkter på att ideella organisationer har vissa skattebefrielser. Och SÅ kan man naturligtvis inte ha det. Byråkraterna i Bryssel har därför i flera år framfört klagomål på Sverige. Så nu är regeringen på väg att tvingas höja skatterna för föreningarna. Visst är det skönt med ett EU som ställer upp?