I går berättade jag att siffran över antalet döda amerikanska soldater i Irak nu passerat 4.000. Jag konstaterade också att när vi reagerar på alla döda amerikaner glömmer vi alla 100.000-tals irakier som fått sätta livet till. En annan grupp som glöms bort i räkningen är alla icke-amerikanska döda utländska stridande. Dels finns det soldater från övriga koalitionsstyrkor som fått offra sina liv för George W. Bush. Sedan, icke att förglömma, är att Irakkriget är det första verkligen privatiserade kriget i modern tid. Den amerikanska armén har lagt ut en stor del av de traditionellt militära uppgifterna på privata säkerhetsföretag (även kallade legoknektar). Man uppskattar att den amerikanska administrationen har 155.000 anställda förutom militären. Endast 27.000 av dessa är amerikaner. Allt fler legoknektar hämtas från olika afrikanska länder. Dessa kan arbeta för lägre löner än amerikanska legaknektar. T.ex. uppskattas att cirka 5-6000 ugandier arbetar för den amerikanska ockupationsmakten i Irak. De löner som de afrikanska s.k. kontraktsanställda erbjuds är bara cirka 15-20% av de som amerikaner eller europeer erbjuds. Sedan ockupationen inleddes har närmare 1.200 av dessa "civila" dödats.
Jag såg på TV-nyheterna i går att man presenterade en undersökning som visade att en klar majoritet av svenskarna ville att skoleleverna skulle få betyg tidigare än i 8:an, som är det som gäller i dag. Och det är kanske inte så underligt om dom tycker så eftersom ansvarig minister - mest känd som Major Jan "skoltalibanen" Björklund (fp) - inte gör så mycket annat än snackar skit om den svenska skolan. Ska man tro honom så skolkar varannan elev, och dom som går till skolan sitter bara och pratar i mobiltelefon under lektionerna. Om dom inte svär åt läraren alltså. Jag tycker att herr Björklund ska förklara för svenska folket om han fortfarande tycker att Sverige ska skicka trupper till Irak för att stötta den amerikanska ockupationen. Sedan ska ha be den svenska lärarkåren och de svenska eleverna om ursäkt för allt sk-t han pratat om dom.
Och så har jag klarat av min första arbetsdag på min nya arbetsplats. Och det ska jag nog klara av att överleva. Det kändes i varje fall skönt att känna sig välkommen. Har andra lärt sig jobbet före mig, så ska väl jag också klara av det en dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar