När lördagen hade nått sitt slut hade dödssiffran bland palestinierna i Gaza passerat 60 (därav många barn och kvinnor) på en enda dag. Det israeliska hotet om en "förintelse" visade sig vara mer sant än vad man från Israels sida försökta skylla över blundern med. Enligt en opinionsundersökning gjord i Israel anser ungefär 60% av israelerna att det nu är dags att börja prata med Hamas om man någonsin ska kunna fram till en positiv utveckling. Jag hörde också Mona Sahlin i går hävda samma sak. I ett mycket självkritiskt uttalande trodde hon att det nog var ett misstag att så kategoriskt vägra all kontakt med Hamas sedan dom vunnit valet i Gaza. Om vi ska få ett slut på det eviga dödandet måste parterna samtala. Jag är övertygad om att ifall palestinierna känner att utvecklingen faktiskt går åt rätt håll. Om Israel lovar att lämna all ockuperad mark (och det innebär att utrymma alla judiska bosättningar på ockuperad mark) så kommer också det palestinska stödet för de grupper som inte vill ha en fredlig lösning att minimeras. Det blir då också realistiskt att tro på ett självklart stopp för attacker mot den israeliska staten. Den självklara lösningen med två självständiga demokratiska stater som lever sida vid sida kan bara uppnås om den palestinska befolkningen känner att det görs några framsteg. Så länge det är judiska hökar som styr i Israel, fundamentalister som drömmer om en utrotning av det palestinska folket så att hela territoriet kan tas över av Israel kommer tillräckligt många palestinier att ge sitt stöd till grupper som vill göra exakt samma sak, men tvärtom. Men det första steget måste tas från Israel eftersom detta är den starka parten.
Som utlovat blev det biobesök igen denna helgen. Jag hade lovat Kevin att följa med på Jumper, så det blev ett nytt besök på Filmstaden i går på kvällen. Eftersom filmen inte visades på någon eftermiddagsföreställning fick det bli tidiga kvällsföreställningen istället. Det kan påpekas att det blev ett mycket blåsigt Helsingborgsbesök. Södergatan var ett riktigt blåshål, och det var när stormbyarna tog i nästan svårt att gå. Filmen Jumper handlar om David Rice (Hayden Christensen) som av en olyckshändelse upptäcker att han kan teleportera sig till en annan plats runt om på jordklotet. I den usla filmtidning som delas ut på SF:s biografer står att han kan förflytta sig både i tid och rum. Och visserligen är det alltid dagtid och ljust när han teleporteras sig till andra sidan jordklotet, men det är nog mest en filmmiss. I början använder han kunskapen till att råna banker och leva loppan. Så småningom för att imponera på ungdomskärleken. Och till slut för att överleva när han upptäcker att han inte är ensam om kunskapen, och att det finns dom som under ledning av Roland (Samuel L. Jacksson) som är ute efter att utrota jumparna. Naturligtvis slutar det lyckligt, men mycket rumphugget om jag får säga det. Jag ger filmen tre gummiband, men det sista är i mycket dåligt skick, utdraget och uttorkat. Fast filmen upplevs inte utdragen, den är bara drygt en och halv timme lång vilket i dag är ganska kort för en vuxenfilm. Fast det är den kanske inte....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar