I ett debattinlägg i tisdagens HD fortsätter kristdemokraten Kenneth Lantz sitt korståg mot fastighetsskatten. Han hotar nu med att ut och cykla igen om inte löftet om avskaffande hålls (inför senaste valet cyklade Kenneth till Stockholm i protest mot fastighetsskatten). Anledningen till Kenneths hot är att ledamöter från de tre andra högerallianspartierna i skatteutskottet tagit intryck av vad remissinstanserna tyckt om förändringarna och vill göra förändringar i förslaget. Men Kenneth behöver inte ge sig ut på någon ny cykeltur, han är redan ute och cyklar. I dagarna stod det klart att en i stort sett enig remisskår var kritiska till den föreslagna modellen för finansiering av skattesänkning för en redan privilegierad grupp. Det är allt från näringslivsföreträdare till fackliga organisationer, allt från hyresgästorganisationer till villaägarorganisationer som ger tummen ner för höjd reavinstskatt. Redan tidigare har en mer eller mindre enig ekonomkår både i Sverige och utomlands gett tummen ner för hela skattesänkningen. Och alla vi många hundratusen runt om i landet som äger en äldre villa, en mindre villa eller bor på landet och inte får någon sänkning av vår fastighetsbeskattning gläds inte speciellt åt att behöva finansiera stora skattesänkningar till direktörerna i Djursholm och Vellinge. Kanske är det så att svenska folket insett att fastighetsskatten är en ganska bra skatt trots allt, och att det är detta som ligger bakom att Kristdemokraterna nu parkerat sig under 4%-spärren i opinionsundersökningarna.
Enligt EU:s årliga Europabarometer är svenskar de som näst efter luxemburgarna trivs bäst på jobbet. Rent allmänt trivs vi bättre på jobbet i norra Europa än i södra Europa. Och allra sämst är trivseln i de nya EU-länderna i öst. Kritiken mot jobbet i Sverige är främst att vi tycker jobbet är för stressigt och krävande. Kan den stora trivseln bero på att vi har ett (jämfört med stora delar av Europa) ett gott klimat på arbetsmarknaden, utan stora konflikter. Jag hoppas att pamparna på Svenskt Näringsliv läser rapporten, så kanske dom besinnar sig lite.
I en annons berättar Skånetrafiken att resandet på tågen och bussarna ökar kraftigt. Och räknar upp en massa anledningar till detta. Man glömmer dock en stor anledning, nämligen att samhällsplaneringen allt mer och mer bygger på att vi måste resa. Till jobb, till samhällsservice, till affären osv. Det finns kanske anledning att ta detta i beaktande också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar