Hot mot politiker är ovärdigt

Mona Sahlin var sommarpratare i fredags. Tyvärr hörde jag bara delar av programmet, och missade att hon tydligen ägnade en del tid åt att ta upp frågan om alla hot och liknande som de flesta politiker drabbas av. Det är något som inte är värdigt en demokrati. Ingen som tar ett politiskt uppdrag ska behöva drabbas av det. Den som engagerar sig politiskt måste vara beredd på att få mothugg och bli kritiserad. Ju högre upp i maktens boningar, desto mer offentlig kritik. Och ju mer man syns i media och desto mer exceptionella åsikter man för fram så gäller samma sak. Kritiken man får acceptera är mer tydlig och livlig. Men det finns gränser som inte får passeras. Och då kvittar det var man står politiskt. Jag hoppas att jag på mina sidor inte passerar gränsen. Men det har hänt när jag i efterhand läst igenom vad jag skrivit att jag inte känner mig stolt över ordval.

Aftonbladet hade i går intervjuat ett antal politiker. Och alla de som kom med i tidningen har uppenbart blivit utsatta för saker som inte borde ha skett. En av mina "favoritpolitiker" (i varje fall favorit att kritisera), Fredrick Federley, lyckas få med att det är folk från det "röda laget", som han uttrycker det, som ringer honom och är otrevliga. Och det är möjligt att det är det när Federley blir utsatt. Precis som det är Federleys lagkompisar som är framme när politiker på den röda planhalvan blir utsatta.

Skanneloppetuppladdning 2007: Ja, inte blev det tre gånger den här veckan, men två i varje fall är godkänt. I torsdags var inte vädret helt idealiskt för en joggingtur, och på fredagskvällen hade jag lite ont i ryggen att skylla på. Troligtvis förorsakat av för mycket trädgårdsarbete (dvs upptagning av potäter). Men i går på kvällen kunde jag inte komma på något lämpligt att skylla på så det fick bli en sexkilometersrunda. Dagen har varit varm, så det var fortfarande ganska varmt framåt kvällen. Det innebar att det var dags för både shorts och T-shirt att springa i. Men trots det var jag riktigt svettig när jag kom hem. Inte tusan svettades jag så mycket i min ungdom? Kan det vara de där extra kilona som kommit helt plötsligt. Dom där som satt sig som en liten kula på magen. Inte så stor att jag inte kan se tårna än, men..... Hur som helst gick det lite fortare i dag. 29.50 visade tidtagaruret. Senast till nästa helg får det nog vara dags för en förlängd runda. I varje fall någon gång i veckan.

Cornelis Vreeswijk Sällskapet har i år gjort ett särdeles gott val när man utsett årets Cornelis stipendiat. Peps Persson! Tänk att få två av mina svenska favoriter bland musikskaparna kombinerade på ett sådant sätt. Hela dagen har blivit en mycket bättre dag. Motiveringen säjer allt. Tack till Gunder Andersson, Per Svensson och Silas Bäckström för ett gott val.

Peps Persson är lika himma po lanned som respekterad i förorterna, en rim- och bluesman som gjort skånskan till ett världsspråk och vägen genom Tjörnarp till ett världsstråk. Med rytmraket reser han från Chicago till Timbuktu, från Jularbo till Jamaica - men startar alltid mitt i fyra tunnland bedor. Som få svenska artister har Peps bevisat att det är falsk matematik om man påstår att djupa rötter och dansande fötter inte ryms i en och samma ekvation. Vad är hög standard? Alla som följt Sveriges hippaste hippie genom åren vet svaret.

Slutligen ser jag att Madde (prinsessan Madeleine) kommit över en restresa till St Tropez. Vilken tur för skattebetalarna att hon åkt dit för att representera det svenska folkhemmet bland alla uppblåsta och bortskämda divor i jetsethålan. Det är ju viktigt att det svenska samhället är representerat på plats. Jag förutsätter att Madde jobbar hårt med representationen. Privatisera kungahuset! Låt näringslivet ta över från skattebetalarna. Det är ju mycket effektivare än statlig verksamhet. Lägg ut verksamheten på anbud och låt "Bernadotte Royal Event AB" lägga ett bud som alla andra.