Egentligen hade jag i dag tänkt att ytterligare fira hur bra Sverige är. En självständig stat som levt i fred och demokrati längre än någon annan. Men, hur pass självständiga är vi? Det som kännetecknar en självständig och demokratisk stat är att man väljer sin egna lagstiftande församling och att denna lagstiftande församling stiftar de lagar som ska gälla i landet. Men så är det ju inte längre. Sveriges lagar bestäms av en grupp oavsättliga tjänstemän i ett annat land. Tjänstemän som uppenbart är uppvuxna i en annan kultur och annan miljö än den svenska. Tjänstemän som har andra värderingar och prioriteringar än vad de folkvalda i Sverige har. Är vi då en självständig stat om dessa tjänstemän kan sätta sig över de lagar som de av oss valda riksdagsmännen och riksdagskvinnorna har bestämt ska gälla i Sverige? En beräkning som gjordes av någon hävdade av 80% av de lagar och förordningar som fastställs i Sverige är bara verkställande av beslut som fattats av EU. Är Sverige en självständig stat, eller är vi bara en lydstat till en övernationell Europeisk Union? Anledning till mina funderingar är naturligtvis EU-Domstolens beslut att det av Sveriges Riksdag beslutade monopolet gällande försäljning av alkohol (Systembolaget) inte överensstämmer med EU:s regler som säjer att Marknadens rätt att sälja står över hänsyn till folkhälsa, miljö osv. Nu är ju visserligen kvällstidningarnas rubriker om hur man köper billig sprit inte helt rätt. Om dom inte tänkt göra reklam för lagbrott så blir det oftast dyrare att köpa på postorder från utlandet än på Systemet. Detta eftersom det fortfarande ska betalas skatt i Sverige, och dessutom frakt. Men det blir ju säljande tidningsrubriker.
Metro berättade i går om en undersökning som gjorts av revisionsbyrån KPMG. Den handlade om företag som drabbats av bedrägerier. Det visade sig att i mer än 60% av fallen när ett företag drabbats av bedrägerier så är det högre chefer som är skyldiga till dessa. Anställda som inte är chefer står bara för 14% av fallen och utomstående för 11%. Resten är lägre chefer. Det visar sig också att företagen i allmänhet inte gör polisanmälan. Låt mig gissa att det är vanligare med polisanmälan när det är vanliga anställda eller utomstående som är skyldiga! I de flesta fall när en högre chef får sparken för bedrägerier får inte personalen ens veta varför chefen slutat. Man tystar helt enkelt ner hela historien. Så går det till i de stora fina kontorsrummen. Dom fina gubbarna (för det är oftast män) håller ihop. Varför kommer jag att tänka på en viss nyligen avslutad rättegång mot fifflande direktörer i Skandia. Det här var tydligen ett undantag, det blev ju en polisanmälan. Men de här direktörerna var ju så okunniga att dom inte begrep någonting. Jag kan inte förstå hur så okunniga gubbar kan få så höga direktörsposter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar