Mitt huvud är fortfarande fyllt av tankar om hur Försäkringskassans framtid ska bli, och min eventuella framtid i den verksamheten. Allt eftersom jag funderar blir jag allt mer övertygad om att mitt första spontana beslut, dvs att nu får det vara slut, också är det riktiga.
Efter den information som vi fick på morgonen i går ägnade vi resten av dagen åt utbildning. Vi skulle lära oss mer om hur man nu i framtiden ska arbeta med SGI (Sjukpenninggrundande inkomst - alltså vilken inkomst man ska vara inplacerad i och få sin ersättning beräknad efter) och TFP (Tillfällig Föräldrapenning - det som många snarare kallar Vård av sjukt barn). För att handläggningen av olika förmåner ska ske så lika som möjligt i hela landet har man infört något som heter Ensa. Vad Ensa egentligen betyder vet jag inte, men jag kallar det ENSidigt Arbete. Det reglerar alltså i vilken ordning man ska göra saker, vilka noteringar som måste göras i journaler, vilka uppgifter som måste finnas, vilka uppgifter som måste kompletteras skriftligt, hur lång tid man får vänta på svar på begärda kompletteringer, vilka brev som ska användas. Ensa talar helt enkelt om exakt vad som ska göras. Och det poängteras ständigt att man får varken göra mer eller mindre. Den här ensidigheten gör att handläggaren blir någon sorts robot som inte får tänka själv. Och detta gör naturligtvis det hela tråkigare. Dessutom blir den syn vi har på våra kunder / våra försäkrade styrd till att bli allt hårdare. När jag för drygt 30 år sedan började på Försäkringskassan fick jag av min dåvarande chef Elsbeth lära mig att man skulle lita på de försäkrade tills man var övertygad om att dom ljög (för det förekommer naturligtvis). Och vår uppgift var att se till att alla fick rätt ersättning, inte för mycket, inte för lite. Nu handlar det allt mer om att våra kunder ska upplevas som något som stör och irriterar. Dom ska misstros. Och vår uppgift är att se till att dom inte får för mycket. Får dom för lite får dom skylla sig själva. Ett mycket tydligt exempel på detta fick vi klart besked om i vår Ensa-utbildning i TFP. Ett mycket vanligt fel som görs är när mammor eller pappor är hemma och tar hand om sjuka barn delar av en dag och sedan jobbar resten. Har man då sin ersättning beräknad på arbetstimmar ska man skriva det antal timmar man skulle arbetat den dagen (dvs oftast 8 timmar) och sedan ange att man t.ex. var hemma halva dagen. När vi betalar ersättning får man då hälften av 8 timmar. Men ett vanligt (och förståeligt fel) är att man skriver det antal timmar man var hemma, t.ex. 4 timmar och halv ersättning. Betalar vi ut enligt vad man skrivit blir det alltså hälften av 4 timmar bara. Detta är ett fel som man ju varit observant på och försökt få rättat innan utbetalningar. Det får vi inte göra nu mera. Har man skrivit fel får man skylla sig själv. DET är en människosyn som jag inte ställer upp på. Det blir goodbye FK.
Springtimerapport 2007: Trots underbart vårväder har det inte blivit något sprunget på en tid. Så länge jag hostar, har klumpar i halsen och har ont i halsen får det bli uppehåll. Tragiskt men sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar