Ibland känns det som om undersökningarna om våra partisympatier står som spön i backen. De olika väljarundersökningarna presenteras med bara några dagars mellanrum. Det är dessutom inte så stora skillnader i de olika undersökningarna. Går det sedan i någorlunda rätt riktning så kan jag ju inte låta bli att gotta mig i dom. Jag ska villigt erkänna att hade det gått i fel riktning så hade jag inte varit lika villiga till att upprepa mig på det här viset. Jag hade nog kunnat komma på något bra att skylla på.
Hur som helst så har nu SVT publicerat sin undersökning som utförs av Novus. Den visar alltså på ungefär samma utveckling som de senaste undersökningarna. Det går inte så bra för den Brunblå sörjans partier ute på högerkanten, och allra sämst går det för Sverigedemokraterna. På oppositionssidan bland de Rödgröna partierna är det de Röda som det går bra för medan de Gröna inte har så mycket framgångar. Så här ser Novus undersökning ut, jämfört med valresultatet:
Socialdemokraterna → 34,2% (+3,9)
Moderaterna → 19,7% (+0,6)
Sverigedemokraterna → 18,9% (-1,6)
Vänsterpartiet → 7,5% (+0,7)
Centerpartiet → 6,1% (-0,6)
Kristdemokraterna → 4,5% (-0,9)
Miljöpartiet → 4,0% (-1,1)
Liberalerna → 3,6% (-1,0)
Vi kan ju göra en del jämförelser. Socialdemokraterna (34,2%) är idag ensamma större än alla de gamla vännerna i den Borgerliga alliansen tillsammans (M+C+Kd+L) som får 33,5%. Vi kan konstatera att de fyra Rödgröna partierna i Team Andersson får 51,6% (47,6% utan Mp som ju ligger precis på spärrgränsen) medan de Brunblå partierna i Team Kristerssons sörja bara får ihop 46,7% (43,1% utan Liberalerna som ju ligger under spärrgränsen).
Det är också intressant att fundera över vad Socialdemokraternas stora uppgång beror på? Har den socialdemokratiska retoriken efter valet varit så lyckosam? Varför straffas de båda gröna partierna när en del av den Brunblå sörjans misslyckande beror på miljöpolitiken? Man kan som sagt fundera en del över varför siffrorna ser ut som dom gör.
En skuld för den Brunblå sörjans förluster i opinionen handlar naturligtvis om löftesbrott. Den här regeringen har ju lyckats bryta fler vallöften på en månad än vad en "normal" regering hinner med på en mandatperiod. Så egentligen är det förvånande att man har så pass "stort" stöd kvar som man trots allt har. Låt mig därför påminna om två löften från statsminister Ulf Kristersson:
- "Om vi vinner valet och Sverige får en ny regering, så kommer vi se till att högkostnadsskyddet för hushåll och företag mot de extrema elpriserna, finns på plats den 1 november. Hushållens ekonomi ska räddas i god tid före jul. Det är ett gemensamt vallöfte."
- "Aldrig, aldrig skulle gå med på något samröre med SD."
Det första löftet handlade om en rent medveten lögn. Från det att löftet gavs tills dess att det bröts hände egentligen inget avgörande som skulle motivera en förändring. Mer än att man lyckades vinna valet alltså. Vallöftet var en ren lögn för att lura väljarna. Eller det var nästa jul som avses?
Det andra löftet till Hédi Fried däremot har ju Ulf Kristersson bortförklarat med att det inte var han personligen och Moderaterna som lovade detta. Det var de fyra borgerliga partierna i Högeralliansen som gemensamt lovade detta. Sedan har ju tre av dessa partier (M+L+Kd) valt att bryta löftet medan ett parti (C) valt att hålla fast vid löftet. Men när Makten med stort M var inom räckhåll för M så kan ju inte alla löften man gett en gång i tiden gälla längre. Då måste man ju vara villig att kompromissa med sitt samvete. Makten är viktigare än Moralen. Så är det, resonerar Ulf Kristersson.
Sedan kan jag inte låta bli att påminna om ett av de mest komiska politiska videoklippen. När Ulf Kristersson av TV-reportern ska få förklara hur han kunde få en attraktiv lägenhet i centrala Stockholm till sig och familjen som enligt ägaren (Ersta Diakoni) skulle gå till svårt sjuka hemlösa och utsatta kvinnor. Kolla in klippet, skratta och fundera sedan över hur det kan komma sig att det är denna politiker vi valt till statsminister. Egentligen borde den politiska karriären ha tagit slut här. Ulf Kristersson på YouTube.
När vi nu ändå är inne på temat Ulf Kristersson mobbing så kan jag ju inte heller låta bli att påminna om Ulf Kristerssons gamla löfte som MUF-spoling på 90-talet. Det säger faktiskt en hel del om vilka idéer det är som präglar hans politiska gärning.
"Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten."
Lästips:
SVT/Novus: Högsta stödet för S på nio år. - SVT
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar