På Newsmill lyckas en av de moderata arkitekterna bakom Ättestupan i Sjukförsäkringen,
Helena Riviére, prestera en av de mest fascinerande debattartiklarna jag läst. Hon lyckas få statistiken över hur det gått för alla de 10.000-tals sjuka människor som slängts ut ur Sjukförsäkringen till att bli en framgång. Jag förstår inte riktigt hur hon får ihop det, men hon lyckas faktiskt, hur osannolikt det än låter, få ihop det. Den period hon valt för sina siffror är de två första kvartalen 2011. De två stora grupperna är de som blir kvar i Sjukförsäkringen och de som återvänder till sjukförsäkringen efter att ha fått sämre inkomst en tid. De som kan få jobb på olika sätt handlar om några procent av alla. Och då ska vi komma ihåg att ett antal hade återvänt till jobb även utan Ättestupan. Att hjälpa sjuka med rehabiliteringsåtgärder är inte fel. Det är något som inte har fungerat bra tidigare. Men om man hade goda avsikter hade de som fick dessa åtgärder fått vara kvar i sjukförsäkringen medan åtgärderna pågick istället för att slänga ut dom ur systemet. I korthet är det fler som hamnat helt utanför systemen och försörjs genom Försörjningsstöd av kommunen eller av make eller maka som har en inkomst än det är som återvänt till något jobb. Jag tycker Helena Riviére skulle koncentrerat sig på att uppdaterat sin
blogg som är hopplöst ouppdaterad. Men att läsa hennes gamla inlägg, innan hon lämnade riksdagen, ger en god inblick i hur hennes moderata människosyn ser ut. Det framgår med önskvärd tydlighet att hennes bevekelsegrunder till "reformen" är att de flesta sjuka i själva verket bara är lata.
Genom en vänlig och tillmötesgående gammal arbetskamrat fick jag i går på tåget hem tillgång till senaste numret av Försäkringskassans "personaltidning", Dagens Socialförsäkring. Och det är faktiskt ofta en ganska spännande och intressant läsning. Bland annat kunde jag läsa lite mer om kassans nya Generaldirektörs positiva förslag på en ändring av Graviditetsersättningen som jag skrev om den 19 december. Och som alla tidningar med självaktning har man nu inför årsskiftet en tillbakablick på vad som hände under det gångna året. Och det är ofta som "Årets xxx" är skrivet med en liten glimt i ögat. Bilden som visar hur Försäkringskassans huvudkontor i Stockholm flaggade den 13 juni i år tyder ju på att skribenterna faktiskt har humor. Jag utgår därför ifrån att utnämningen av "Årets tack för väl utfört jobb" som gavs till den senast avpolletterade generaldirektören, Adriana Lender, är skrivet med ett rejält mått av ironi.
Lyckades inte undvika att på TV:s nyheter höra Vickan och Silvia beklaga sig över att det även skrivits negativt om Kungafamiljen. Men det är tragiskt att förstå att familjen inte har förstått vad deras roll i samhället är. Den enda roll Knugafamiljen fyller i ett modernt samhälle är att vara stoff till media att sladdra om - och någon gång då och då klippa av ett snöre. Och det sladdret kan man inte förvänta sig ALLTID ska vara ett inställsamt och underdånigt hyllande. Ibland skrivs det också kritiskt och negativt. Passar inte dom galoscherna så är det bara att avgå. Alla andra i vårt land tvingas skaffa ett jobb för att försörja sig. Passar inte jobbet så får man försöka byta jobb.
Apropå gårdagens vinst i National Lottery så har jag faktiskt vunnit exakt samma summa, 985.950 pund i Loteria Nacional också. I varje fall påstår en Maria Gomez på samma tyska epostadress detta. Nu väntar jag bara på att jag vunnit i Tyskland, Frankrike och Kina också. Jag följer med spänning nästa sändning med e-post.
Slutligen kan jag berätta att i morgon är min sista dag på mitt nuvarande arbete, som Socialsekreterare. Jag kommer att sakna mina nuvarande arbetskamrater i Kävlinge, men det ska faktiskt bli skönt att slippa tillbringa flera timmar på tåg varje dag. Snart kan jag cykla till mitt nya jobb på Migrationsverket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar