Var stolt över Sverige

Det är Sveriges Nationaldag i dag. Och naturligtvis ska vi fira detta. Det finns mycket att vara stolt över. Om inget annat att vi hållit fred i så många år (världsrekord?). Vi har uppnått ett samhälle som trots en del motgångar ändå är ett riktigt välfärdssamhälle. Vi är inte bäst i världen på allt, men inom de flesta områdena är vi bland de bästa i världen. Se'n kommer ett framkommenderat firande på Nationaldagen aldrig att bli lika spontant som vissa makthavare hade hoppats. Då skulle man valt Midsommardagen till Nationaldag. Men visst ska vi glädjas åt att vi är svenskar, ett bra land för ALLA. Låt inte tokhögern få lov att ockupera dagen. Vänd dom ryggen!

I dag tog jag mig i kragen och gick en lång runda uppe i skogen på åsen för att plåta den diafilm jag "vunnit" på Fotoklubben och nu ska förvandla till delar av programmet på en klubbträff. Jag hoppas att inte allt för många bilder blivit misslyckade. Om jag inte missförstod uppdraget så ska alla bilderna visas. Och det vore ju taskigt att behöva visa upp en massa suddiga bilder, eller helt svarta sådana. Eller vad det nu kan tänkas bli. De båda hjortarna som dök upp mitt på fotbollsplanen uppe på Björnås blev nog inte allt för bra. Deras smitning var nästan lika snabb som min förmåga att få upp kameran. Och makrofotografering är nog inte min starka sida, så det finns risk att biet jag fotograferade på vildhallonen kan ha blivit misslyckad. För övrigt är det en kombination av djur, träd, stenar och andra motiv som hittades på vägen. Bland annat Rävastenen (en stor sten som en gång i tiden var en offerplats), Trollboken (en mycket underligt växande bok, som tyvärr verkar hålla på att dö) och ett nästan obefintligt vattenfall i Tingvalla (torkan...) Undviker jag ett gemensamt BUUU efter visningen är jag nöjd. En liten lätt spontan applåd skulle kännas bra!

I går var det den 5 juni, det är Danmarks nationaldag. Och jag ska väl trots allt så här i efterhand ta och gratulera vård södra grannland. När dom gjorts sig av med den kvinnliga pajasen Pia Kjærsgaard och hennes Danskt Folkeparti ska jag även gratulera på den dagen.

Och apropå just Pia presenterar tidningen Språktidningen ett antal förslag som beskriver ett dyligt fenomen:

Övervåningen är omöblerad.
Hon är inte den vitaste kritan i asken. (troligtvis den grövsta förolämpningen för Pia)
Hon har inte alla indianer i kanoten
Hon har inte alla pinnarna i staketet
Hissen går inte ända upp
Out for lunch (brittiskt exempel)
Mental pedestrian (ett annat brittiskt exempel)
Lavabränd (finskt exempel som antyder att man haft för hett i bastun och fått vissa vitala delar brännskadade)

Jogging: Det blev en andra runda på en vecka i går på kvällen. Om jag inte minns fel så var det väl i söndags jag tog en lätt runda, tiden då 31.40 var väl inget att skryta om. Men det var inte syftet heller. Jag tog det som sagt lugnt för att inte fresta för mycket på vaden. I går på kvällen vad det dags igen. Varmt var det, men runt kom jag. Och denna gången höll jag inte på samma sätt igen på tempot, även om jag nog tog det ganska lugnt ändå. Tiden 30.20 var väl trots detta fullt godkänt. Det som oroar mig är att jag nu fick ont i vristen istället. Kan det vara ett åldersfenomen? Börjar kroppen bli utsliten? Kan man beställa reservdelar på nätet?

Vi upptäckte ett getingbo i tvättrummet i dag. Och jag ska erkänna att det var med något nervösa ben som jag pillade ner detta i en spann och mycket snabbt lade en liten bräda över och bar ut hela surrande härligheten. Därefter stängdes fönstret för en tid.....