I dag är det folkomröstning på Irland om EU:s nya Grundlag. Från EU:s sida har man döpt det hela till Lissabon-fördraget för att det inte ska låta så allvarligt. Från början kallade man det verkligen EU:s grundlag, men så sade fransmännen och holländarna Nej i sina folkomröstningar. Och då insåg Makten att detta lät för stort. Man gjorde några kosmetiska förändringar i texten, och döpte om hela midevippen. Och så beslämde man sig för att för säkerhets skull inte fråga folket eftersom dessa otacksamma jäklar troligtvis inte skulle begripa det fina i kråksången. Nu var det så att just irländarna enligt sin egen författning måste hålla folkomröstning i frågan. Och därför sitter nu hela Makten i Bryssel och tuggar på naglarna i nervositet för att herrarna och damerna ute på den gröna ön inte ska lyda Makten. När detta skrivs har ännu inte vallokalerna stängts. Opinionsundersökningarna tippar på en ganska jämn match, men troligtvis blir det ett Ja. Och det tror tyvärr även jag att det blir. Och sedan kommer Makten i de olika ländernas parlament (inklusive den svenska Makten) att snabbt godkänna hela konkarongen så att vi otacksamma sällar inte ska hinna protestera för mycket. Någon gång under natten kommer en stor suck av lättnad att höras från Bryssel. En suck så stor att den kommer att ge utslag på seismografer som en mindre jordbävning. Lika lite som man kunde lita på löftena när vi gick med, kan vi lita på löftena nu. Det skulle inte påverka vår alkoholpolitik, inte våra fackliga avtal osv osv. Men sedan vet vi hur det gick. En Domstol i Luxemburg står över de svenska lagstiftarna, och det är bara till att lyda. Men DET sade man inget om inför den folkomröstningen. Och nu litar jag inte på Makten när dom hävdar att detta inte ska påverka vår utrikespolitik, inte vår neutralitet, inte vår möjlighet att påverka. Detta är dimridåer från Makten precis som det var på den tiden. Fortsätt kräva en folkomröstning även i Sverige!
En gång i tiden hade Försäkringskassans som målsättning att insändare och debattartiklar som publicerades i media skulle besvaras och kritik skulle bemötas. Denna policy har uppenbarligen slängts i papperskorgen. För en tid sedan fanns det en lång debattartikel från en anomyn anställd på Försäkringskassan som publicerades i Aftonbladet. En artikel som var mycket kritisk till situationen på Försäkringskassan. Men det har inte hörts en knyst från kassan för att bemöta den kritik som framkom i debattartikeln. Och samma gäller ett antal andra kritiska artiklar och insändare jag sett. Det är alltså uppenbart att man slopat den gamla policyn. Intressant är att veta varför? Det kan ju finnas flera anledningar:
1. Man hinner inte. Kritiken är alldeles för intensiv och Ledningen har fullt upp att göra med att försöka reda upp all röra man förorsakat.
2. Det finns inget försvar. Man vet från Ledningen att kritikerna har rätt, och man skäms för att försöka prata bort kritiken.
3. Man har gett upp. Ju mer man försöker prata bort kritiken, desto mer uppenbart blir det att man har klantat till det.
4. Det hjälper inte. Om man håller tyst så ebbar snart kritiken ut. Bemöter man kritiken så fortsätter debatten.
För övrigt har det faktiskt regnat en del i dag. Så mycket så att det blivit riktigt blött. Men än så länge har vi inte fått den rotblöta som behövs. Kan man hoppas på fortsatt regn i ytterligare några dagar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar