Jag lyssnade på partiledardebatten på radion medan jag jobbade i förmiddags. Ibland en inspirerande upplevelse, men ibland tråkig men kanske upplysande. En uppenbar sak är att politiker har svårt för att ge ett definitivt svar på direkta frågor. Naturligtvis för att en annan gång slippa äta upp svaret om förhållanden ändras. Miljöpartiets Maria Wetterstrand gav i slutet av sin debatt med folkpartiets Jan Björklund honom två konkreta frågor apropå Folkpartiets plötsliga krav på utbyggnad av kärnkraften. Hon undrade dels om han i och med det också ansåg att vi skulle bryta uranmalm i Sverige (Sverige har ganska stora tillgångar, men det är en ytterst miljöskadlig verksamhet). Och hon undrade också om han i och med sitt nya krav nu ansåg att avfallsfrågan var löst (det radioaktiva avfallet måste förvaras i 100.000 år, men den lösning som finns beräknas klara 5.000 år). Jan Björklunds svar på frågorna var inget svar alls. Han pratade om annat!
På ett annat område utmärkte sig också¨major Björklund. Han har ju sagt att det nu ska införas skriftliga betygsliknande omdömen i alla ämnen från klass 1. Socialdemokraterna har kontrat med att föreslå att man förutsättningslöst ska diskutera betygen för att komma fram till en gemensam ståndpunkt. Resultatet av det förslaget är att major Björklund nu bestämt att hans förslag om betyg ska genomföras, och sedan bjuder han in Socialdemokraterna för en diskussion? Vad ska dom diskutera? Det kan påminnas om att båda lärarfacken är mycket kritiska till hr Björklund propåer. Och det är också de flesta experter och forskare. Men har majoren bestämt sig, så är det detta som gäller.
Marcus Birros mycket kritiska synpunkter på Försäkringskassans jakt på sjukskrivna i Aftonbladet för några dagar sedan har fått starkt stöd. Som naturligtvis till mycket stor del är en effekt av Högerallinsregeringens politik som går ut på att det ska löna sig att arbeta - dvs det ska straffa sig att bli sjuk, gammal, arbetslös eller föräldraledig. I den omröstning bland läsarna som gjordes höll mer än 82% med Marcus Birro, och i dag finns en hel del inlägg, nästan alla till stöd för Marcus Birro. Tyvärr är det så att Försäkringskassan har förvandlats till en toppstyrd, okänslig, centraliserad och byråkratisk organisation.
Våra välkända Skandiadirektörer står nu åter inför domstol (inga namn nämnda), Förra gången frikändes dom ju från att ha lurat styrelsen. Att bonusarna skenade iväg var ingens fel enligt domstolen, det bara blev så. Nu står dom anklagade för att ha smitit från skatten på sina egna bonusar på 100-tals miljoner. Stora delar placerades nämligen i Luxemburg. Men det var inte alls för att smita ifrån skatten säger dom smarta herrarna. Det var bara för att skydda pengarna. För tänk om Skandia hade fått nya ägare som kanske hade velat kräva tillbaka bonusarna, är deras försvar. Men, om dom resonerar på det viset så har dom ju insett att bonusbeloppen var orimliga, annars skulle det väl inte finnas risk för att dom blev återkrävda? Och om dom visste att bonusarna var orimliga, varför såg dom inte till att reglerna ändrades? Snikna pengakåta snyltare är vad dom är!
Slutligen har jag en fundering när det gäller upphandling av offentlig verksamhet och privatisering. Ett argument som används när det ska privatiseras är att t.ex. dagis och vårdboende osv blir billigare eftersom det blir småskaligt och en enklare administration. Det har nu i en stor del av Skåne blivit klart med upphandling av färdtjänst/sjukresor. Och större delen av den tjänsten hamnade hos ett enda taxibolag. Resultatet är att många mindre orter nu kommer att bli utan taxitjänster eftersom det inte längre kommer att finnas underlag för ett taxiföretag på orten. Men det vinnande bolaget var ju billigast (så billiga att det inte kommer att fungera hävdar många av de förlorande bolagen). Den moderatpolitiker i Region Skåne som har ansvaret förklarar deras billiga anbud med att dom kan göra stordriftsvinster i administrationen och därför får lägre kostnader. Hur är det nu? Blir administrationen dyrare eller billigare när det är stort eller smått?
Springtimeuppladdning 2008: Det är mycket svårt att hålla målsättningen om två joggingrundor i veckan. Men banne mig om jag inte ska lyckas med en i veckan i varje fall. Jag var lite tveksam i går om jag skulle ge mig ut pga vad en läkare trodde var ischiasproblem. Men eftersom han hävdade att det varken krävdes amputation eller tre månaders sjukskrivning så tog jag en runda ändå. En av de få löneförmåner man har när man jobbar på Försäkringskassan är att någon gång då och då få lite medicinska råd av någon tillgänglig försäkringsläkare när man råkar passera arbetsrummet. Det fick alltså bli en sexkilometersrunda på kvällen. Helt utan att det gjorde ont. Och trots att det kändes som om det gick lite slöare än förra veckan så blev faktiskt tiden 31.05, dvs nästan bättre. Fast det där med att det inte gjorde ont var en överdrift. För efter löpningen gjorde det ont så in i (censurerat)...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar