En Mellanösternkonferens i Annapolis har gett nytt hopp om att det kanske finns möjligheter för en fredligare utveckling i Mellanöstern. George W Bush har fått Israels premiärminister Ehud Olmert och den palestinske presidenten Mahmoud Abbas att skaka hand och att lova fortsätta förhandla. Tyvärr är jag inte lika optimistisk. På båda sidor finns starka grupper som inte vill ha en fred på villkor som den andra parten kan acceptera. På den palestinska sidan är det en mycket hård strid om makten mellan grupper som vill lösa konflikten på en fredlig väg (för enkelhetens skull representerad av Fatah och Abbas) och de grupper som inte tror att en fredlig lösning är möjlig (för enkelhetens skull representerad av Hamas). Om de fredliga grupperna ska vinna kampen om stödet från det palestinska folket måste man kunna visa att förhandlingar ger resultat på för palestinierna acceptabla villkor. Innebär förhandlingsresultatet för stora eftergifter från den palestinska sidan kommer man att tappa allt stöd från befolkningen och istället får bland annat Hamas ytterligare stöd. En acceptabel lösning måste innebära en självständig demokratisk Palestinsk stat inom de gränser som fastställts av FN för länge sedan. Dvs Västbanken, Gaza och östra Jerusalem. Och detta är en lösning som inte kommer att accepteras av stora grupper i Israel. Detta eftersom det innebär att alla bosättningar som byggts på ockuperad mark måste lämnas. Att östra Jerusalem måste lämnas tillbaka till palestinierna. Den israeliska regering som går med på en sådan lösning kommer att förlora nästa val. De bokstavstroende extrema judar som har en stor makt i Israel kommer att fälla regeringen. Och så länge man från Israel vet att USA kommer att stötta Israel oberoende av vad dom gör kommer man från den israeliska staten inte att känna sig tvingade till en sådan lösning. Tyvärr är jag alltså pessimist. Men låt oss hoppas att jag har fel. Det finns inget område där jag så starkt hoppas att jag har alldeles fel!
Maud "mauderaten" Olofsson gav för en tid sedan Lars-Olof Pettersson sparken från sitt utredningsuppdrag (som han fått av den förra sosseregeringen) att utreda trygghetssystemen (som a-kassa och sjukförsäkring) för företagare. Motivet var enligt den gode Maud att "han kunde ingenting om företagarnas villkor". Och istället tillsatte hon en annan (som väl stog Högeralliansen närmare). Nu visar det sig att yttrandet om hans okunskap berodde på att man på Näringsdepartementet förväxlat honom med en annan man med samma namn. I själva verket har det rätte Lars-Olof Pettersson av egen erfarenhet mycket goda kunskaper i problemen med att driva företag. Däremot har jag tyckt mig märka att det finns en massa andra personer inom Högeralliansregeringen som helt saknar kunskaper om villkoren inom de områden dom nu har ansvar för.
Enligt en framlagd rapport kör en övervägande majoritet av den yrkesmässiga trafiken för fort. Många liv (uppskattningsvis i varje fall 25 om året) skulle räddas om man följde trafikreglerna. Stora miljömässiga vinster skulle göras. Man uppskattar att hälften av taxi och bussar kör för fort, och två tredjedelar av lastbilstrafiken har inte lärt sig vad trafikreglerna säger om hastigheten. Det är faktiskt underligt att människor som har sitt levebröd beroende av sitt körkort inte är mer rädd om sitt kort? Räknar dom med att få behålla kortet ändå om dom åker fast? Skärp övervakningen och sätt åt dom ordentligt!
Läste förresten om mannen som blev förbannad när hastighetskameran blixtrade till när han passerade den i 70. Det var ju inte för fort tänkte han. Så han vände, och körde förbi kameran en gång till för att testa, nu i 65 - och kameran blixtrade till igen. Det resulterade i ett mycket ilsket och upprört telefonsamtal till polisen. Som vänligt upplyste den ilskna bilföraren om det var 50 som gällde på sträckan. Inte illa att få två fortkörningsböter från samma kamera på mindre än 10 minuter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar