Partier som byter namn - och politik

» Om kristet kärleksbudskap

Är det inte dags för Kristdemokraterna att byta namn? Det är ju inget ovanligt att partier byter namn till något som man tycker bättre beskriver vad man är. Högerpartiet bytte namn till Moderaterna (man hette väl formellt Moderata Samlingspartiet ett tag). Varför dom bytte vet jag dock inte. Skämdes man över att vara Höger? Folkpartiet bytte till Liberalerna, och det kan ju stämma för det är ju inte så mycket folk kvar. Vänsterpartiet strök Kommunisterna när det mest sågs som en belastning. Bondeförbundet konstaterade att det inte fanns så många bönder kvar så man blev Centerpartiet. Sverigedumokraterna valde Sverigedemokraterna, för att kalla sig något som Bevara Sverige Svenskt, Nordiska Rikspartiet, Nysvenska Rörelsen osv kändes väl inte tillräckligt rumsrent.

Men det var inte alla dom här partierna som jag tänkte uppehålla mig vid. Utan det handlar om ifall det inte är dags för Kristdemokraterna att byta namn. Jag ska visserligen erkänna att jag inte är religiös. Det är en evighet sedan jag valde att aktivt gå ur Svenska Kyrkan. Jag minns fortfarande att kyrkoherden här i Åstorp önskade mig "Lycka till" när jag var upp till Pastorsexpeditionen för att meddela mitt utträde. Men jag tycker fortfarande att Svenska Kyrkan och Kristendomen (och religioner rent allmänt) står för ett kärleksbudskap. Det kristna kärleksbudskapet står för en kärlek till alla människor. Att vi finns till på vår jord för att hjälpas åt att ta hand om varandra. Man kan ju då tycka att ett parti som kallar sig Kristdemokraterna verkligen borde omfamna detta kristna kärleksbudskap.

Men, sedan Batongfarmor Ebba Busch tagit över partiet har detta kristna kärleksbudskap skuffats in i en garderob så att partiet istället kan koncentrera sig på hårda tag och fram med batongen. Någonting kvar av något kristet kärleksbudskap kan man inte längre hitta i Kristdemokraternas budskap under Ebba Buschs ledning.

Jag blir påmind om detta när jag läser ett debattinlägg i Dagens Nyheter som skrivits av den tidigare liberala utrikesministern Hans Blix, den tidigare socialdemokratiska utrikesministern Jan Eliasson samt den förre kristdemokratiska partiledaren och biståndsministern Alf Svensson. Debattinlägget har rubriken: Stärk svensk humanitet: Låt de ensamkommande stanna. Det handlar om de många ensamkommande flyktingar, främst killar med ursprung i Afghanistan som kom ca 2015, och som misshandlats av det svenska asylsystemet. Genom långa handläggningstider som gjort att deras förutsättningar förändrats från det dom kom tills beslut äntligen skulle fattas. Genom mycket tvivelaktiga åldersbestämningar. Genom en rättsvidrig rättsprocess som handlat mindre om att ta hänsyn till asylskäl och mer om att sända signaler till andra. Nu, sedan dom mer eller mindre rotat sig i Sverige hotas stora grupper av dessa ungdomar att utvisas till ett av världens farligaste länder.

Att en liberal politiker vill genomföra ett humant asylbeslut är inget som förvånar. Att en socialdemokratisk politiker vill göra det samma är inte heller något som förvånar. Men att en kristdemokratisk politiker tycker att Kristdemokraterna ska omfattas av det kristna kärleksbudskapet retar nog gallfeber på batongfarmor Ebba Busch och hennes hårdföra lakejer i dagens Kristdemokraterna. Alf Svenssons underskrift är mycket tydligt riktat mot dagens Kristdemokrater. Ett parti som tydligt sopat in det kristna kärleksbudskapet i garderoben för att få sitta i Jimmie Åkessons sverigedumokratiska högerknä.

Och där är jag tillbaka till där jag började. Politiska partier som byter namn. Det är dags för Kristdemokraterna att stryka den kristna inledningen i sitt partinamn. Dagens Kristdemokraterna har inget med något kristet kärleksbudskap att göra. Varför inte "Högerdemokraterna"? Namnet Höger är ju numera ledigt och det säger trots allt mer om partiets politik i dag.

Läs:
Stärk svensk humanitet: Låt de ensamkommande stanna. - Dagens Nyheter debatt
Jakob Forssmed (KD): C och L måste bestämma sig. - Sveriges Radio

En tisdag som alla andra?

» Maktens frustration

Den frustrerade diskussionen efter det tydligen totalt överraskande brittiska beslutet om Brexit fortsätter. Det politiska och ekonomiska etablissemanget lever fortfarande i chock. Hur kan ett folk vara så otacksamma? Hur kan ett folk vara så hjärnblåsta? I ett debattinlägg från en brittisk professor, Kenneth Rogoff, ifrågasätts om det egentligen är ett demokratiskt beslut. Eftersom beslutet i folkomröstningen inte överensstämmer med vad Makten tycker så är det ju inte demokratiskt om man fattar beslut med "enkel majoritet". Den gode professorn menar att eftersom bara 70% deltog i omröstningen (vilket faktiskt betecknas som en hög siffra) och av dessa var det 52% som röstade för Brexit så blir beslutet inte demokratiskt. Det var ju bara drygt 36% av de som hade rätt att rösta som röstade för Brexit. Om jag förstår Kenneth Rogoff rätt så menar han att det dels ska hållas två folkomröstningar efter varandra och dels att det måste vara en kvalificerad majoritet av alla röstberättigade som röstar för beslutet vid en så här viktig fråga. Med ett sådant resonemang så hade Sverige inte varit medlemmar i EU i dag. Det var ingen kvalificerad majoritet som röstade för medlemskap i EU en gång. För jag tar för givet att samma resonemang ska användas vid alla folkomröstningar? Det ska påpekas att det var mindre än 34% av britterna som ville att Storbritannien skulle vara kvar i EU! Eller man ska bara ställa den här typen av krav när folket tycker annorlunda än Makten?

- "Sorgligaste dagen i mitt professionella liv" kommenterar Jacob Wallenberg Brexit-beslutet. Det finns tydligen flera positiva effekter av Brexit också! Skadeglädje är ju den enda sanna glädjen!

Det finns faktiskt dom som kan komma med genomtänkta kommentarer till beslutet också. I Metro läser jag Göran Greider förklara ganska insiktsfullt hur det kunde gå som det gick: - "Arrogansen uppifrån, den som kommer från finansvärlden och det som brukar kallas etablissemanget, utgår nu från att mer än hälften av de röstande i Brexitomröstningen helt enkelt är halvidioter" inleder han med. Och han slutar med: - "Är Brexit en konsekvens av våldsamt ökade klyftor, av ett samhälle som slits isär och detta borde också vara den stora läxan för europeiska politiker". Bra rader!

» KD:s framtid

SVT uppmärksammade Kristdemokraternas risiga ställning i dag. Stödet för Kd i dag är det sämsta sedan dom en gång i tiden valdes in i Riksdagen. En mycket stor orsak till detta är troligtvis den högervridning som partiet inlett under Ebba Busch Thor. Hon har med stöd av bland annat Sara Skyttedal haft som ambition att placera partiet längst till höger inom Borgerligheten, dvs till höger om Moderaterna. Och eftersom Moderaterna under Anna Kinberg Batra tagit rejäla steg åt höger har det blivit trångt där ute till höger. I dagens Rapport kunde vi höra hur f.d. partiledaren Alf Svensson var mycket missnöjd med Ebba Busch Thors högervridning. Jag tycker hans ord: - "Vem har inte kört vilse i livet" säger en hel del om hur han känner det. Än så länge har inte Fredrik Reinfeldt varit lika uppriktig om Anna Kinberg Batras högervridning.

» Nordiska framgångar

Att det är Island som försvarar de Nordiska färgerna i Fotbolls-EM var kanske inte väntat. Men vi får alla passa på att sola oss i islänningarnas framgångar. Skitbra gjort!

I FN blir det Sverige som får försvara de Nordiska färgerna. Något oväntat vann Sverige omröstningen om vilka Europeiska länder som skulle väljas in i Säkerhetsrådet. Nu blir det oväntat Italien och Nederländerna som får slåss om den andra platsen efter Sverige. Faktiskt bra gjort Stefan Löfven och Margot Wallström! Nu gäller det att ni använder platsen effektivt till något bra också.