Moraliska funderingar

» När svensk lag kommer i konflikt

Jag har i ett annat forum hamnat i en liten diskussion i det här ämnet. Vad ska vi göra när svensk lag inte överensstämmer med lagen i ett annat land. Det har då handlat om specifikt barnäktenskap. Jag tror inte att det är många i Sverige som är villiga att försvara påtvingade barnäktenskap. Det är ju en helt självklar uppfattning att den som gifter sig med någon också ska göra detta av egen fri vilja. OCH vara tillräckligt mogen att göra detta val. Den svenska åldersgränsen 18 år är en fullt rimlig gräns. Den sammanfaller med myndighetsåldern. När vi är 18 anses vi helt enkelt vara mogna att själva fatta beslut som att rösta i allmänna val, gifta oss, köra bil och så vidare.

Problemet uppkommer när människor flyttar till Sverige från länder där andra lagar gäller. Vad ska vi göra? Ska vi ogiltigförklara ett äktenskap om den ena parten är under 18 år och omhänderta personen? Ska vi utvisa dom igen? Ska vi för alla gifta par utreda när dom gifte sig när dom kommer till Sverige? Vi förknippar "barnäktenskap" med muslimska länder. Men gränsen 18 år gäller faktiskt inte i hela resten av världen ändå. Nästan hälften av USA:s delstater tillåter giftermål före 18 års ålder. I Skottland, Schweiz osv gäller lägre ålder. Ska vi ogiltigförklara även dessa äktenskap? Var ska vi helt enkelt dra gränsen?

Ska vi fråga ut den som vi anser vara minderårig om ifall hon/han vill fortsätta vara gifta för att stoppa påtvingade barnäktenskap? Vad gör vi med den minderåriga bruden? Jag utgår ifrån att det är kvinnan som är yngst, men det behöver ju inte självklart vara detta. Ska vi döma den äldre partnern för brott? Det kanske till och med är han som tvingats inte den minderåriga? Det är mycket lätt att säga att vi är motståndare till barnäktenskap, det är jag också. Men hur gör vi när det trots allt inträffar eftersom lagarna är olika i olika länder. Det är ännu lättare att säga att vi är emot påtvingade äktenskap. Men hur gör vi när det ändå sker. Omhändertar barnet och placerar i fosterhem?

Situationen är liknande när det gäller månggifte. Är den svenska lagen som förbjuder månggifte rimlig? Jag tycker det, men månggifte förekommer på många håll. Inte bara i muslimska länder. Flera kristna grupper tillämpar månggifte. Och det finns på många andra håll också. Det var inte så länge sedan ett av Riksdagspartierna här i Sverige var på väg att anta ett handlingsprogram som bland annat skulle godkänna månggifte. Vad gör vi om någon flyttar hit och är gift med flera personer. Ska "han" tvingas välja ut en av dom och sedan utvisar vi resten? Om dom trots allt får bo kvar, vad hindrar "honom" från att fortsätta hålla resten som älskarinnor? Hur ska vi göra? Vad hindrar en helt vanlig svensk kvinna från att gifta sig med en man men ta in ytterligare två män som älskare och hushållare? Vad gör vi när svensk lag inte stämmer överens med lagen i andra länder - eller vår moral?

Vi har haft en diskussion om ifall man ska kunna dömas i Sverige för sexköp gjorda i utlandet. Även om prostitution är lagligt i detta land. Ska en svensk man som åker till Thailand för att utnyttja prostituerade kunna dömas i Sverige när han återvänder? Om det till och med handlar om att utnyttja barn i form av barnprostitution? Det är lätt att säga Ja eller Nej, men svårare att komma fram till hur vi egentligen ska handla.

Det är alltså lätt att ha en snabb och enkel åsikt, men när det kommer till verkligheten får vi problem. Hur skulle vi reagera om en kvinna som gjort en fullt laglig abort i Sverige sedan flyttar till ett land där detta är förbjudet och där döms för "brottet"?

Det känns lite kymigt att ha en åsikt men ingen lösning. För så är det, det är lätt att tycka att något är fel. Men vad gör vi när det ändå blir fel?