Argument för något

» Den goda Lydia

Jag undrar hur många fler än vi politiknördar som läser ledarsidorna i tidningarna. Uppriktigt sagt har jag ingen aning. Fast jag ska erkänna att jag finner ett stort nöje i att läsa dessa. Det behöver inte vara för att jag håller med. Jag höll nästan på att säga att det är roligare att läsa sådana som man inte håller med om. - "Hur korkad får man vara?" - "Hur f-n tänker hen?" - "Det kunde jag ge min den på!" - "Va?" - "Typiskt!"

Det kan vara nyttigt att läsa vad andra tycker. Ofta blir man snarast ytterligare stärkt i sin egen åsikt och kan samtidigt få nya argument för sin egen syn på världen. Jag är fullt övertygad om att "vi" som står till vänster är mer benägna att läsa vad "motståndarsidan" argumenterar om än vad som gäller tvärtom. Och jag är övertygad om att detta inte BARA beror på att de flesta tidningar är borgerliga. Jag tror faktiskt att "vi till vänster" är mer benägna till att lyssna på motståndarsidan argument. Dom har fel, men det kan vara kul att höra hur dom resonerar.

Det finns ledarskribenter som man ibland undrar över. Jag läser ju t.ex. varje dag den i huvudsak liberala Helsingborgs Dagblad, den klart konservativa moderata Svenska Dagbladet, den socialdemokratiska Aftonbladet och den rödgröna Dagens ETC. Det kan vara spännande att studera infallsvinklarna. Och även följa olika ledarskribenter. Svenska Dagbladet har för tillfället en "vikarierande ledarskribent" vid namn Lydia Wålsten. Uppenbart väl skolad inom Näringslivets ledande lobbyorgan Timbro. Vilket står klart när jag kan se att hon är tjänstledig från jobbet som kommunikationschef på Timbro för att skriva ledarartiklar i Svenska Dagbladet.

För en dryg vecka sedan kommenterade jag hennes syn på vad Jan Björklund beskrev som - "Jag och partiet har utsatts för formidabelt hat av den svenska högerns svans. Jag har inte upplevt något liknande under mina 25 år." Dvs Högerns svans och dess kampanj mot Liberalerna och Centerpartiet för att övertyga / tvinga dom till underkastelse. Lydia Wålsten verkade dock tycka att Jan Björklund sjåpade sig. Hennes rubrik i Svenska Dagbladet blev: Är Jan Björklund offer för näthat? Lite kritik får man väl tåla, verkade Lydia Wålsten tycka. Fast det var nog inte "kritik" som Jan Björklund beskrev, det var uppenbarligen något helt annat. Något som Lyda Wålsten verkade tycka det var OK det också. Jag vet inte om det är Svenska Dagbladets och Timbros gemensamma ståndpunkt att den här låga nivån på debatten är acceptabel?

I dag är Timbros utsända på Svenska Dagbladet aktuell igen. Under rubriken Friheten är inte alltid vacker går Lydia Wålsten ut till storms mot kritiken mot den överdrivna konsumtionshysterin. Hennes ledare är ett enda långt försvarstal för den konsumtionshysteri som präglar Black Friday och liknande försäljningsfester. Att det överdrivna köp och släng-samhället är ett miljöproblem bagatelliseras. Bara handla, vi har råd och mår bra av det. Ju fler som kan shoppa loss, desto bättre för samhället.

Själv har jag tillbringat en hel del tid i helgen med att slänga alla mejl som innehåller "Black Friday" eller "Black Week" eller liknande. Alla företag jag någonsin har haft någon kontakt med verkar under några enstaka dagar ha skickat minst ett mejl om dagen med erbjudande. Ofta flera om dagen. Förr eller senare ska jag väl ge upp verkar dom tro. Men, jag ska erkänna, det enda jag köpte i fredags var 2 liter mjölk, en yoghurt, en rökt korv, en kvällstidning och nya numret av Faktum från min egen Faktumförsäljare. I morgon på "White Monday" kanske det blir lite mer...

Slutsats? Läs gärna ledare i tidningarna. Det kan vara nyttigt. Men läs dom kritiskt!