Politiskt dilemma

Glöm dom planerna Stefan: Inom den högerflygel av Socialdemokraterna som just nu styr partiet, sedan man lyckats kampanja bort Håkan Juholt, finns en mycket stark dröm om att få bilda en koalitionsregering efter valet som innehåller något av Högerallianspartierna. Helst Folkpartiet. Det är tankar som nog också finns inom Folkpartiets socialliberala falang eller hos gamla traditionella Centerpartister ute i landet som tröttnat på Fredrik Reinfeldt och Anders Borgs högerfålla. Men detta är planer som inte har särskilt stort stöd bland väljarna. Enligt en undersökning som Aftonbladet låtit United Minds göra är det i varje fall dåligt stöd för sådana lösningar. Den sådana konstellation som får högst stöd är en stor koalition S + Mp + C + Fp som får stöd av 7% av väljarna. Totalt får någon form av koalition som innehåller ett av de tidigare Högerallianspartierna stöd av 18% av väljarna. Vilket är mindre än vad ett S + Mp + V alternativ ensamt får (19%). Enbart Mp får 15% i stöd och enbart V får stöd av 11%. En ensam S-regering får stöd av 11%. 29% vet inte eller vill inte ha något av de angivna förslagen (som innehåller S i olika konstellationer).

Kraven från många gräsrötter inom Socialdemokratin på att en kommande Rödgrön regering ska innehålla Vänsterpartiet är starka. Det finns en berättigad misstanke om att högerflygeln som styr från Stockholm inte vill detta utan hellre vill vända sig mot höger / mitten för att få ihop en majoritet.

Väljarnas synpunkter hoppas jag får betydelse för hur Socialdemokraterna inriktar sin valrörelse. Däremot måste situationen EFTER valet vara annorlunda. Jag stödjer den filosofi som säger att alla partierna ska gå ut med sina egna idéer till väljarna. Det är inte rätt att kompromissa bort sin egna ideologi INNAN valet. Väljarna ska välja mellan olika partier som driver en egen politik. Sedan är det inget fel om man innan valet berättar vilket målet är efter valet. Men kompromissande och förhandlingarna ska ske EFTER valet när väljarna har sagt sin åsikt om vilken politik dom tycker är viktig och den rätta. Det kan inte vara rätt att t.ex. Centern kompromissar bort sin syn på låt oss säga kärnkraften till förmån för Moderaternas syn i frågan INNAN väljarna fått säga sitt. Efter ett val kan det däremot bli anledning att kompromissa för att få ihop en handlingsduglig regering. Och den kompromissen kan innebära udda konstellationer om detta visar sig vara den bäst framkomliga vägen. Men den kompromissen ska komma efter valet när väljarna fått berätta vilken inriktning dom tycker är den rätta och viktiga. I förhandlingarna får sedan partiernas valresultat tala om vilken styrka dom ska ha i förhandlingarna.

Nassar ber aldrig om förlåtelse: De svenska nassarnas parti, Svenskarnas Parti, ställer upp för sina medlemmar. Deras kontakt med Mona Sahlin som jag skrev i går var helt oskyldig. Och det är bara synd om dom stackars pojkarna. - "Med tanke på hur hon har drivit på för att vi ska få ett mångkulturellt samhälle i Sverige så tycker jag att man kan kalla henne landsförrädare" säger nassarnas partiledare Stefan Jacobsson. Dra dit pepparn växer nassesvin!

Annie Lööf känner hotet: Det är uppenbart att Annie Lööf börjar känna arbetslösheten närma sig. Som landets bäst betalda politiker (hon har rejäl lön både som ledamot av regeringen och som ordförande för Centern) börjar hon tydligen inse att sannolikheten för att hon om ett drygt år kanske är arbetslös och får gå ner rejält i inkomst är stor. Kanske börjar hon inse att inriktningen mot "Stureplanscentern" inte leder någon annanstans än till utplåning. Det börjar bli tillbaka till rötterna. Det gäller att rädda de få traditionella centerröster som finns kvar. Och då kan man även kritisera EU, även om det mest handlar om att få lov att jaga varg.

Dagens skratt: Utmärkelsen går till folkpartisten Allan Widman, mannen som fortfarande lider av rysskräcken. Senaste utspelet är att det ska satsas ett antal miljoner så att hamnen i Slite kan sprängas när Ryssland kommer på den geniala tanken att dom kanske skulle ta och invadera Gotland. Allan Widman lever kvar i den gamla rysskäckens tidevarv. Med undantag för under 2:a världskriget då ryssarna räddade oss från Nazityskland har dom väl inte invaderat något annat land utanför deras egen maktsfär sedan 1800-talet. Samma Allan Widmark vill istället att vi går med i en militärunion för att stödja den supermakt här på jorden som regelbundet invaderar länder lite varstans runt om på jordklotet när dom tycker att det passar. Använd dom miljonerna till att öka säkerheten i de svenska kärnkraftverken. Risken för katastrofer där är större än att Ryssland invaderar Gotland.