Trolöshet mot vem?

Nyligen kom ju Åklagaren fram till att det inte begåtts några fel när Statens forskningsinstitut, FOI, skapade ett bulvanföretag för att kunna bygga en vapenfabrik i diktaturen Saudiarabien. Ett ganska underligt besked tycker ju jag. Men, som vissa tycker, det råder ju till och med tveksamheter inom de styrande kretsarna i vårt land huruvida Saudiarabien (som de flesta oberoende bedömare anser vara en av världens värsta diktaturer) egentligen är en diktatur. Åklagaren kom i varje fall fram till att det inte framkommit att det begåtts någon "trolöshet mot huvudman" som skulle varit brottsrubriceringen. Och som jag redan funderat över så kan man ju då fundera över vem som är huvudmannen. Det kan ju i varje fall inte vara Svenska Folket. Försvarsindustrin eller Saudiarabien måste det vara som bedömts vara huvudmannen. Och då kan man ju förstå att det inte begåtts någon trolöshet mot dessa. Hur som helst har det nu framkommit hur Dick Sträng, som var den på FOI som stod för bildandet av företaget, fick pengarna. Han fick ut startkapitalet från FOI, en kvarts miljon kronor, i 500 kronors sedlar liggande i plastkassar. Den som valde den konstruktionen måste ju i varje fall, i motsats till Åklagaren, ha insett att det var något skumt med det hela.

Jag ser nu att den fiaskoartade privatiseringen av Apoteken kommer att kosta skattebetalarna pengar. De privata apotek som ligger i glesbygden måste nu subventioneras av skattebetalarna med mångmiljonbelopp för att inte läggas ner. Visst blev det en lyckad privatisering?

En annan privatisering som inte heller utfallit så där speciellt bra är ju järnvägstrafiken. Där uppdelningen gjort att ingen tar sitt ansvar. Det svenska järnvägsnätet är i dag tillsammans med det brittiska bland världens mest privatiserade. I Storbritannien var det Maggie Thatcher som drev igenom katastrofen. Enligt en undersökning som gjorts i Storbritannien vill i dag 70% av britterna att hela skiten förstatligas igen innan det kraschar totalt.

Veckans citat måste vara ett uttalande från Carl Bildt apropå att det nu är 11 år sedan den svenskeritreanska journalisten Dawit Isaak fängslades i Eritrea. - "... som kräver uthållighet och diplomati ...". Jo, 11 år har onekligen krävt uthållighet! Allra helst från Dawit Isaak som sitter inspärrad utan rättegång och hans anhöriga som knappt vet om han är i livet fortfarande. Hur Carl Bildt, och hans företrädare, skött det diplomatiska arbetet har jag ingen aning om. Men uthålligheten kan vi kanske inte säga så mycket om.

Fast det finns en konkurrent. Enligt Regeringsförklaringen var utförsäkringen ur sjukförsäkringen egentligen ett feministiskt inslag. - "De åtgärder som vidtagits för att motverka långvarig sjukfrånvaro har även de bidragit till ökad jämställdhet, eftersom kvinnor historiskt har varit överrepresenterade inom sjukförsäkringen" står det i Regeringsförklaringen. Tänk vad dom är duktiga!