EU-koloss på lerfötter

Jag ser att EU-älskaren och EU-ministern Birgitta Ohlsson är missnöjd med den Rödgröna överenskommelsen om EU. Något jag inte riktigt får ihop. Birgitta, som är en stark EU-förespråkare och t.ex. företräder det enda parti (Folkpartiet) som vill ha en snabb folkomröstning för att så snabbt som möjligt avskaffa kronan och införa Euron klagar på att EU-motståndet tonas ner i den Rödgröna överenskommelsen. När det gäller Euron står Miljöpartiets och Vänsterpartiets ståndpunkt mycket närmare svenska folkets än Birgitta Ohlsson och Folkpartiets ståndpunkt. Granskar man det hela lite noggrannare så handlar det helt enkelt om att om något kommer från den Rödgröna sidan så är ordern uppifrån entydig - Kritisera! Jag är också missnöjd med att överenskommelsen är allt för EU-vänlig, men då borde ju Birgitta bara vara glad - eller?

Den förre ledarskribenten på Svenska Dagbladet, men i dag riksdagskandidat för Moderaterna, Maria Abrahamsson argumenterar i Expressen med anledning av rättegången mot Göran Lindberg för att rättegångar borde kunna sändas direkt i TV. Tyvärr har det ju redan beslutats att handlingarna är offentliga. De enda som gläds är de som vill gotta sig i snaskigheterna och kvällstidningarna som genom att skriva vidriga rubriker kan sälja lösnummer på materialet från utredningen. Jag skäms över att medias intresse för att sälja lösnummer tydligen har ansetts viktigare än hänsyn till offer för sexbrott som nu ska behöva läsa sina berättelser i tidningarna. Att en wannabee inom politiken behöver något att få publicitet på har jag däremot förståelse för.

Som en fortsättning på gårdagens tankar om kriget i Afghanistan så hörde jag på nyheterna i morse att i går dödades 4 norska soldater i Afghanistan. Dödssiffran för de utländska soldaterna i Afghanistan, som redan innan var rekordhög för en enskild månad, fortsätter alltså att stiga och har kanske passerat 100 när detta skrivs. 2010 är också än så länge ett rekordår - i antalet döda soldater från NATO-styrkorna (där ju även Sverige av någon för mig helt obegriplig anledning ingår).

Enligt en rapport från SOM-institutet som offentliggörs i morgon har förtroende för Försäkringskassan rasat bland svenskarna. Sedan jag slutade mitt jobb på Försäkringskassan har förtroendet bland medborgarna för kassan minskat. Det har faktiskt gått utför ända sedan 2002. Varje år ännu ett steg ner i förtroendet. Och anmärkningsvärt är att det är just bland de som är beroende av Försäkringskassan för sin försörjning som förtroendet är som lägst. Övriga offentliga institutioner som ingår i undersökningarna har under senare år stigit i förtroendet, medan Försäkringskassan alltså rasar. Stig Orustfjord på FK trodde i ett inslag på radion inte att kassans omorganisation hade någon betydelse. Men tänk det tror jag. I varje fall bland de som bor på mindre orter och som nu i stort sett förlorat sin möjlighet till personlig service. I varje fall är detta vad jag får som kommentar när "gamla kunder" säger vad dom tycker. Socialutförsäkringsminister Cristina "en tredagars släng av utbrändhet" Husmark Pehrsson (m) och hennes Ättestupapolitik inom sjukförsäkringen spelar naturligtvis också stor roll. Men, just det faktum att det för många numera är omöjligt att få tala med en "livs levande" handläggare som kan handlägga deras ärende är mycket skadligt för förtroendet. Du kan lita på en människa som med ett leende kan berätta att det kommer att lösa sig. Men du kan inte lite på en röst i en telefon som meddelar att hon ska meddela en handläggare. Stig Orustfjord trodde att botten var nådd, jag är tveksam. I varje fall om Husmark Pehrsson får fortsätta att härja.

Sommarjogging 2010:Det var lite stressigt i dag under förmiddagen så jag hoppade över min löparrunda och tänkte ta den i morgon istället. Men under eftermiddagen bestämde jag mig för att ta en runda framåt kvällen istället. När alla var hemkomna och temperaturen framåt 7-tiden hade sjunkit i varje fall lite så gav jag mig ut på en skogsrunda. I ett nytt försök att förhindra att få ögonen fyllda av svett så plockade jag fram ett gammalt pannband. Visserligen tyckte Ingela att jag såg ut som en övervintrad och föråldrad hippie men tog jag modet till mig och sprang ut. Rundan fick bli de 11,6 km via Maglaremaa. Faktum var att pannbandet var mycket effektivt för att ta hand om svetten, och det gick ganska bra att springa. Tiden 1.02.45 var till och med bättre än jag trodde, och det var en rejäl förbättring från tidigare årsbästa. Undrar ni vad fredsmärket har med joggingturer att göra? Varför trodde ni att Ingela tyckte jag såg ut som en övervintrad hippie? Mitt pannband är nämligen prytt med ett fredsmärke. Antagligen är jag också en liten övervintrad hippie!

Slutligen noterar jag att medan Vickan och Danne ligger och solar på en lyxyacht i Söderhavet ligger Silvia och Tjabo på en annan yacht vid den franska rivieran och solar under samma sol. Madde har väl återvänt till sina överklassvänner i New York eller någon ö i Västindien. Det är tydligen lill-Tjabo som har jouren hemma i gamla hederliga Sverige. Fast enligt det kungliga programmet så är nästa engagemang för kungligheterna först den 14 juli. Men även blåblodiga har väl rätt till semester - lite då och då. Det kan vara jobbigt att klippa av snören. För att inte tala om att arrangera bröllop.

Republikanska föreningen hittar du på http://repf.se/.